Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telegraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morsestrecket kommer som vanligt att bli tre
gånger så långt som en prick. Om båda nålarna
hejdas af pappersremsan, komma skjutstängerna s1
s2 i ytterst små rörelser, som icke inverka på
häfstången H, hvilken emellertid på grund af det
lätta trycket af fjädern f kvarhålles i det sist
intagna läget. Häfstången H telegraferar alltså
under inverkan af den utstansade remsan på samma
sätt som morsenyckelns häfstång under handens
inverkan. Telegraferingen sker emellertid i förra
fallet betydligt snabbare. Mottagningsapparaten,
receivern (fig. 14), registrerar de aftelegraferade
tecknen i vanlig morseskrift (fig. 11 b). Receivern
innehåller ett polariseradt elektromagnetsystem, hvars
ankare alltefter strömriktningen föres öfver åt ena
eller andra hållet. Ankarets rörelse öfverföres till
en färgtrissa, som kommer att beröra pappersremsan,
endast när positiv ström genomgår elektromagneten. En
annan numera mycket använd mottagningsapparat är
den af dansken Lauritzen uppfunna undulatorn
(fig. 15), hvars elektromagnetsystem kännetecknas
däraf, att ankaret, som är mycket lättrörligt, utgöres
af två med oliknämniga poler bredvid hvarandra
liggande magnetstafvar, beläget mellan två med
pol-skor försedda elektromagneter. Med ankarets
axel är ett häfvertformadt böjdt fint metallrör
fast förbundet, hvars kortare ända är neddoppad
i en färgbehållare, under det den längre ändan
beskrifver en våglinig rörelse på pappersremsan
under telegraferingsströmmarnas inverkan (fig. 11
c visar ett skriftprof från en undulator). Vid
Wheatstonesystemet och alla andra system med
elektromagnetiska mottagningsapparater kan duplex
med fördel användas, hvilket innebär en fördubbling
af systemets prestationsförmåga. 1874 installerades
Wheatstones automatiska system mellan Stockholm och
Göteborg. Systemet infördes sedermera under slutet
af 1880-talet och under 1890-talet på flera af de
viktigaste ledningarna. Den med Wheatstoneapparater
uppnådda telegraferingshastigheten är mycket beroende
af ledningens elektriska egenskaper samt apparaternas
beskaffenhet. Å förbindelserna Stockholm–Göteborg,
Stockholm–Petersburg, Stockholm–Berlin motsvarar
telegraferingshastigheten omkr. 80 "Paris" i
minuten med detta system. Den remsa, som erhålles
på mottagningsapparaten, kan icke omedelbart
utsändas till adressaten, utan måste öfversättas och
nedskrifvas på en vanlig telegramblankett. Arbetet
härmed är jämförelsevis tidsödande och utgör en
stor olägenhet. Som en utomordentlig förbättring af
Wheatstonesystemet kan därför anses en af skotten
F. G. Creed i början af 1900-talet uppfunnen
mottagningsapparat, som i st. f. en vanlig
morseremsa lämnar en utstansad remsa, identisk
med afsändningsremsan, samt en mekaniskt arbetande
tryckapparat, som därefter of versätter remsans tecken
till vanliga typer på en pappersremsa, som sedan
nedklistras på en telegramblankett. Den perforerade
remsan kan passera tryckapparaten flera gånger och
äfven vid behof vidaresändas på andra ledningar
med Wheatstonesystem. Creeds förbättrade system
används i Sverige (fr. o. m. 1913) på viktigare
stamledningar. Creed-mottagaren består af två
seriekopplade elektromagneter af motsatt magnetisk
polaritet, hvars ankare äro sinsemellan förbundna
till ett
stelt system, rörligt kring en axel. Ankarsystemet
är åt ena hållet förlängdt med en tunga, hvars fria
ända manövrerar en slid, som växelvis i takt med
strömimpulserna öppnar och sluter den ena eller andra
af två luftkanaler för framsläppandet af tryckluft
å ömse sidor om en kolf, hvars kolfstång genom
ett häfstångssystem påverkar en annan slid, som
reglerar trycklufttillförseln till den egentliga
arbetscylindern. Pistongens rörelse i denna
öfverföres till två flerarmade häfstänger, som i
sin tur sätta i rörelse två stansar med tillhörande
korrektionsstift, som för ett ögonblick hejda den
i rörelse stadda remsan. Under detta ögonblick slår
stansen ett hål i denna, hvarefter korrektionsstiftet
och stansen bli fria och springa tillbaka i sina
utgångslägen. Remsans frammatande sker medelst ett
stjärnhjul, hvars tänder gripa in i de midthål,
hvarmed remsan urspr. är försedd. Stjärnhjulet
är friktionskoppladt med en elektrisk motor,
och remsan framdrifves med samma eller ungefär
samma hastighet som afsändningsremsan. En positiv
strömstöt åstadkommer utstansandet af ett hål i öfre
raden och en negativ strömstöt ett hål i remsans
nedre rad. Mottagningsremsans utseende kommer att
bli identiskt med fig. 11 a. En närmare redogörelse
för den af Creed konstruerade tillsatsmaskinen för
tryckning af telegrammen tillåter ej utrymmet. Denna
tryckapparat arbetar säkert med en arbetshastighet
upp till omkr. 100 ord i minuten. – I motsats
till Wheatstone- och Creed-systemen upptar hvarje
bokstafstecken etc. i Murray-, Siemens & Halske-
och Western electric-systemen samma längd på den
perforerade remsan. För hvarje tecken utsändes af
transmittern samma antal (5) strömenheter, positiva
och negativa, kombinerade på olika sätt (jfr ofvan
Baudot). En strömenhet motsvarar då en punkts
varaktighet i morsealfabetet. Man vinner därmed en
större telegraferingshastighet. – Täflingsstriden
mellan maskintelegrafer och multiplextelegrafer
har åstadkommit en fulländning af de bägge systemen
därhän, att det ena sökt utnyttja det andras fördelar,
så vida det varit förenligt med dess egenart. Sålunda
har Murray antagit distributorprincipen för sin
maskintelegraf. Likaså har Siemens & Halskes nyaste
snabbtelegraf tillegnat sig multiplexapparaternas
kännemärke. Däremot är Baudots afsändningsapparat,
som urspr. betjänades direkt af den tjänstgörande,
ersatt med en remssändare.
Sådana telegrafapparater, som direkt ange
bokstäfverna i vanlig tryckstil, antingen så,
att en visare utpekar dem på en urtafla, eller
så, att bokstäfverna tryckas på en remsa, ha
erhållit vidsträckt användning. De förra benämnas
visartelegrafer, de senare bokstafstrycktelegrafer
l. typtryckare. Att afsända eller mottaga telegram
med dessa telegrafer fordrar i allmänhet icke
någon särskild utbildning. Den första egentliga
visartelegrafen framställdes af Wheatstone 1839. I
Tyskland förbättrades visartelegrafen af Kramer
och af Siemens, som förenade sändare och mottagare
i en apparat. Den omarbetades fullständigt 1856,
då Siemens uppfann sin berömda magnetinduktor och
samtidigt kom på den tanken att använda denna som
afsändningsinstrument för sin visartelegraf. Vid
kringvridningen af en vef försättes induktorns ankare
genom kuggutväxling i hastig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
