Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Telofas - Telolecital - Teloloapam - Teloner - Telphusa - Tel quel - Telsji - Teltow - Teltowkanalen - Telugu - Telur - Telyotoki - Tema - Tema - Temacin (Te'massin)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funnits 7 km. n. om Budrum. Jfr "Journal of hellenic
studies" (1894, 2 : 2). — 2. Stad i Lycien vid
det nuv. Makri, där man funnit en teaterruin och
klippgrafvar med tempelfrontoner. Jfr Benndorf och
Niemann, "Reisen in Lykien und Karien" (1884).
1—2. J. C.
Telofas, bot. Se Kärndelning, sp. 582.
Telolecital, zool. Se Ägg.
Teloloapam, stad i det inre af sydmexikanska staten
Guerrero, distriktet Aldama. Omkr. 11,000 inv.
H. W—k.
Teloner (grek. telo’na͡i) kallades i det forna
Grekland, särskildt i Aten, förpaktare af tullarna
och deras tjänare, sålunda motsvarande publikaner
(se Publikan) hos romarna.
J. C.
Telphusa, Flod- l. Sötvattenskrabban, zool., är ett
släkte, tillhörande kräftdjursgruppen Brachyura
(se d. o.), hvilket till sin kroppsform liknar
vår vanliga strandkrabba, men skiljer sig från
det stora flertalet andra krabbor därigenom,
att det lefver i sötvatten. En art förekommer
i Syd-Europa, flertalet i tropikerna. Telphusa
uppträdde i Europa redan under miocenperioden.
L—e.
Tel quel [täll kä’ll], fr., se så där, medelmåttig,
af ringa värde.
Telsji (lit. Telšci), kretsstad i f. d. ryska
guv. Kovno (landskapet Samogitien) i
Litauen. Omkr. 9,000 inv., däraf hälften
judar. Handel med spannmål och lin.
(H. W—k.)
Teltow [-tå], stad i preussiska reg.-omr. Potsdam,
s. v. om Berlin och ö. om Potsdam, vid Grosslichterfeld-spårvägen,
Teltowkanalen (sed. o.) och den lilla
Teltowsjön. Efter denna stad benämnes "Teltowrofvan".
H. W—k.
Teltowkanalen [teltå-] sammanbinder floden Spree,
strax ofvanför och s. ö. om Berlin med Havel
vid Klein-Glienicke, nära Potsdam. Denna kanal
begagnas af fartyg om intill 600 registerton.
H. W—k.
Telugu l. Telinga (troligen af sanskr. Trilinga,
namn på det gamla Andhra-riket i Syd-Indien),
hos äldre europeiska resande gentoos (af
port. gentios, hedningar), ett af de dravidiska
folken, det talrikaste bland dem; detta folks
språk. T., 23,54 mill. (1911), utgör hufvudmassan af
befolkningen i nordöstra delen af presidentskapet
Madras samt större delen af lydriket Haidarabad
(Telingana och Kalinga). Språkområdet, näst hindi’s
det största i Indien (omkr. 263,000 kvm.), gränsar
i s. vid Palikat till tamil, går i n. i inlandet
något ofvanom Godavari, där det stöter intill oriya
och gond, men utmed kusten ända upp till Chicacole,
och stöter i v., där språkgränsen faller hel och
hållen v. om Deccans midtlinje, till marathi och
kanara (kanaresiska). Bellary är den punkt i n. v.,
där telugu och kanara mötas, nordligare går det något
v. om staden Haidarabad i Nizams rike. Telugufolket
har tidigt antagit bramansk (hinduistisk) religion
och kultur och är ett rätt väl civiliseradt, till
största delen jordbruksidkande folk, men anses
icke vara lika driftigt och bildbart som de sydlige
grannarna tamilerna. T. äro mera långväxta och ljusa
än tamil, i öfrigt förete de de typiska dravidiska
dragen. Kristendomen har i de två sista århundradena
predikats af lutherska, metodistiska och baptistiska
missionärer, men icke med särdeles stor framgång. De kristne
sägas utgöra omkr. 75,000. T.-språket är dravidiskt
(se Dravida, sp. 836), men tillhör den andra
af de två hufvudgrupper, i hvilka de dravidiska
språken indelas, nämligen Andhragruppen, omfattande,
utom telugu, kandh l. kui och kolami (se "Census
of India 1911", vol. I). Det kännetecknas af
dravida-språkens (resp. tamils) allmänna drag. Det anses
för välljudande, i det alla ord sluta på vokal och
börja med vokal eller enkel konsonant. Litteraturen,
om ock föga bekant, är rätt omfångsrik; den
går tillbaka till 1000-talet, men är starkast
fr. o. m. 1300-talet. Hufvudparten af litteraturen
består i öfversättningar eller efterbildningar af
sanskritverk, t. ex. Mahabharata, på 1500-talet
öfv. af Nannaja. En mer själfständig — delvis
antibramansk — ställning intaga skalden Nemana’s
religiösa och moraliska aforismer, jämförliga
med "sittar"-sektens tamil-dikter. På 1800-talet
öfversattes bibeln eller delar däraf flera gånger till
telugu. Det äldre skriftspråket (det s. k. klassiska
telugu) skiljer sig rätt starkt från det moderna
talspråket. Det skrifves med ett särskildt alfabet,
hvilket liksom det tamiliska är härledt ur den gamla
brahmi-skriften (devanagari). Litt. i allmänhet
Ch. Ph. Brown, "On the language and literature of
the Telugu" (1839—40). Ordböcker af A. D. Campbell,
"Dictionary of the Teloogoo language" (1821),
Ch. Ph. Brown, "Telugu dictionary" (I English-Telugu,
II Telugu-English, 1852) samt ett arbete öfver
"Blandad telugu", 1854. Bland grammatiska arbeten må
nämnas W. Carey, "Grammar of the Telinga language"
(1814), grammatiker af Campbell (1820), Brown (1840,
1858), Arden (1873) och Morris (1889).
K. F. J.
Telur. Se Halda.
Telyotoki (af grek. thelytokos, som föder ungar af
honkön), zool. Se Gallsteklar.
Tema, plur. tema eller temata (lat. och
grek. thema, eg. det uppställda). 1. Uppställdt
ämne för att afhandlas; grundtanken i ett tal, i en
predikan o. s. v.; samtalsämne. — 2. Pedag., skriftlig
öfversättning från modersmålet till ett främmande
språk för öfnings skull. — 3. Gramm., uppräknandet af
vissa verbets former, de s. k. tempora thematica;
t. ex. i svenskan infinitiv, imperfektum indikat.
och supinum (jfr Konjugation, sp. 760), i
latinet pres. indikat. perf. indikat., supinum
och infinitiv. — 4. Mus., en tontanke, tillräckligt
afslutad för att ega själfständig karaktär, sålunda
detsamma som melodi i populär mening (se Melodi
1), dock med afseende därpå, att den lägges till
grund för utarbetning af ett större helt. Temat
bör skiljas från "motivet" (se Motiv 3), som är
ett mindre, osjälfständigt frö till tematisk
gestaltning. Om temabehandlingen i fugerade satser
se Fuga. Om hufvudtema och mottema (sångtema,
sidotema) samt dessas genomföring se Sonat och
jfr Variation 6. I formen "tema med variationer"
(variationsverket) är temat i sig själft ett afslutadt
helt, ett sångbart tonstycke. Jfr Tematiskt arbete
(under Tematik). 4. A. L. (E. F—t.)
Tema. 1. Oas. Se Ismael, sp. 979. — 2. Se Tama.
Temacin (Temassin), oas i algeriska
dep. Constantine, 13 km. s. om Touggourt, vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
