Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 799-800 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tempel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 6. Theseustemplets i Aten fasad.

doriska ordningen. — Vid genomförandet af denna
byggnadsplan nyttjades under den grekiska konstens
blomstringstid den doriska eller den joniska
ordningen, senare äfven den korintiska (se
Pelarordning). Som material förekommo under den äldre
tiden enklare stenarter, som genom målning eller
däremot svarande behandling erhöllo en prydligare
karaktär, i senare tid däremot den hvita eller
hvitgult skimrande marmorn med förgyllningar och
sparsam färgbeläggning. Inne i cellan stod gudens
bild (i trä, i marmor eller i guld och elfenben; se
Kryselefantin). En mängd bildverk prydde
de olika delarna af det yttre: figurrika grupper
voro insatta i gafvelfälten (tympana), reliefer
anbragtes å frisens metoper, kring cellamuren samt
å väggarna i pronaos, och från gafvelspetsen liksom
från gafvelfötterna höjde sig sirliga palmetter eller
vaser (s. k. akroterier). Framför hufvudingången
hade altaret sin plats i det fria. Hela tempelområdet
kringgärdades af en mur och var, t. ex. i Olympia och
på Atens Akropolis, upptaget af en mängd underordnade
byggnader, af altaren, statyer och byster. Om den
vanliga indelningen af de grekiska templen med
afseende på deras bestämmelse se Agonaltempel.
Afbildningar af grekiska tempel kunna
ses å pl. till art. Akropolis och pl. V till
art. Byggnadskonsten samt i art. Olympia, Pæstum,
Parthenon, Pergamon och Segesta.

Fig. 7. Plan af romerskt rundtempel.

Fig. 8. Plan af fornitaliskt tempel.

Fig. 9. Plan af Pantheon i Rom. (Jfr fig. 1—3 i art. Pantheon)

Fig. 10. Plan af ett senromerskt tempel (Maison carrée i Nîmes).

För det romerska templet (lat. ædes, templum)
användes dels de redan nämnda grekiska formerna,
till hvilka äfven kom det af en kolonnad (vanligen af
korintisk ordning) omgifna rundtemplet (fig. 7 visar
grundplanen af Vestatemplet i Tivoli), en sengrekisk
anordning, dels den urgamla italiska eller etruskiska
anordningen (fig. 8). Helgedomen höjer sig äfven
här från en hög, murad underbyggnad, men denna är tillgänglig
endast från framsidan, ej såsom den grekiska från
alla fyra sidorna. Grundplanen närmar sig mera
kvadraten: bredden förhåller sig till djupet som 5
till 6. Den bakre hälften af denna yta upptages af
det s. k. posticum med en eller tre i bredd liggande
celler (t. ex. Juppiterstemplet på Capitolium med
sidocellor för Juno och Minerva). Den främre delen
utgöres af en öppen, rymlig förhall, prostasis, af 2 till 3 kolonners
djup. Stundom fortsättes förhallen som en öppen
kolonnad på ömse sidor om cellan, men ej bakom
densamma. Till följd af den proportionsvis större
bredden måste äfven taket göras högre och tyngre än
i det grekiska templet. Dessa former kombinerades
på flera sätt med de grekiska. Så visar Pantheon i
Rom en rund, sluten cella af väldiga dimensioner,
med en framför densamma lagd djup förhall af 8
kolonners bredd och 3 kolonners djup, delad i
3 skepp, af hvilka det mellersta leder fram till
hufvudingången och de andra sluta i fordom statyprydda
nischer (fig. 9). Formapparaten är f. ö. i det hela
densamma som inom den grekiska konsten, ehuru med de
förändringar, som voro en följd af den
fortgående stilutvecklingen (se Pelarordning).
Under den senromerska kejsartiden framträda afvikande former,
t. ex. i Palmyra, men äfven i själfva
Rom (Venus’ och Romas dubbeltempel, eg. två,
med baksidorna sammanbyggda tempel). Fig. 10
visar grundplanen och fig. 11 fasaden till ett
romerskt tempel, det s. k. Maison carrée, i Nîmes (se
d. o. med fig.). Öfver hufvud spelade under denna tid
tempelbyggnaden ej längre den ledande rollen; denna
öfvertogs i stället af palatset, basilikan, teatern
och andra byggnader för offentliga ändamål. Exteriörer
af romerska tempel finnas återgifna i fig. 11—14 och
26 å pl. till art. Rom samt i art. Pantheon 1 och
Petra. — Den kristna kyrkan leder ursprungligen sitt
upphof från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>