Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Temporal - Temporal - Temporalism - Tempora mutantur, nos et mutamur in illis - Temporisera - Temporär - Tempotabell - Temps, Le - Tempus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
= tinningsidan; arteria temporalis, tinningpulsådern;
os temporale, tinningbenet, o. s. v.
Temporal (sp. o. port., af lat. tempus,
i bet. väderlek), oväder, storm, särskildt i
de indiska och kinesiska farvattnen benämning
på de stormar, som uppträda vid tiden för
monsunernas kantring (se Monsun).
R. R.*
Temporalism (af lat. tempus, tid), filos., den
åsikt, enligt hvilken all verklighet är i tiden. Af
Boström kallas denna åsikt empirism (se Empiri).
Motsatsen är eternism l. rationalism (se d. o.).
S—e.
Tempora mutantur, nos et mutamur in illis, lat.,
"tiderna ändra sig jämt, och själfva förändras vi med
dem", latinsk hexameter ur ett epigram af J. Owen
(1560—1622), hvilket tänkespråk enligt en uppgift
lär gå tillbaka till kejsar Lothar I (796—855),
i hvars mun det skulle ha låtit: Omnia mutantur
(allting förändras) o. s. v.
Temporisera (af lat. tempus, tid), draga ut på tiden,
se tiden an, rätta sig efter omständigheterna.
Temporär (fr. temporaire, af lat. tempus, tid),
öfvergående, inskränkt till viss tid, tillfällig. —
Temporära stjärnor, astron. Se Variabla stjärnor. —
Temporärförsäkring. Se Lifförsäkring. — Temporär
magnet, fys., detsamma som tillfällig magnet (se
Magnet, sp. 491).
Tempotabell, ridk. Se Tempo 3.
Temps, Le [lə tã’], fr., "Tiden", namn på
åtskilliga franska tidningar i Paris, bland
hvilka den äldsta uppsattes i okt. 1829 af Jacques
Coste och då räknade Guizot bland sina redaktörer
samt bekämpade restaurationens sista ministärer,
hvarefter tidningen under Ludvig Filips regering
alltjämt försvarade framåtskridandets sak, men
nedlades 1842. Den återuppväcktes för en kort
tid 1849. — Den nuv. tidningen med detta namn
uppsattes 1861 af A. Nefftzer och understöddes af
rika industriidkare i Elsass. Den förde en stillsam
opposition mot kejsardömet och ansågs vara halft
orleanistisk. Vid omstörtningarna 1870 tog den parti
för republiken, och efter Thiers’ afgång uppträdde
den synnerligen eftertryckligt mot det monarkiska
partiets statskuppsplaner samt blef under 1880-talet
det opportunistiska regeringspartiets organ. Bladet
egnade från början stort utrymme åt sin rent litterära
afdelning. Bland medarbetarna märkas Dollfus,
Challemel-Lacour, Sainte-Beuve, Edmond Schérer,
P. Janet, Louis Blanc, Fr. Sarcey, Alfred Mézières,
Sorel, J. Claretié, Anatole France, de Pressensé,
Larroumet, Adolphe Brisson samt statsmännen Henri
Brisson och Jules Ferry. Redaktör var från 1871 mer
än trettio år Adrien Hébrard.
Tempus (lat.; plur. tempora), Tid, Tidsform,
gramm., namn på vissa grammatiska kategorier (se
Modus 4) inom de flesta språks verbalböjning,
genom hvilka verbets handling i afseende på tid
bestämmes. Emedan kategorien tempus betecknar den
tid, i hvilken en handling försiggår, måste denna
tid tänkas i förhållande till en annan tid. Det är
således hvarje tempusforms uppgift att bestämma den
relativa tidpunkten. Den tid, i förhållande till
hvilken denna kan bestämmas, kan vara antingen den,
i hvilken den talande
själf befinner sig, eller en tidpunkt i den förflutna
tiden eller en i den tillkommande tiden. 1) I
förhållande till den tid, i hvilken den talande själf
befinner sig, kan man tänka sig en händelse försiggå
a) i samma tid, b) i förfluten tid, c) i tillkommande
tid. Därmed är den psykologiska anledningen gifven
till uppkomsten af de grammatiska tidskategorierna
presens, perfektum och futurum (se dessa ord). 2) I
förhållande till en tidpunkt i den förflutna tiden kan
en händelse vara a) samtidig därmed: detta förhållande
har fått sitt uttryck i kategorien imperfektum
(se d. o.), b) föregående: pluskvamperfektum (se
d. o.), c) För att uttrycka en förestående handling
i förhållande till en förfluten tidpunkt har man
i allmänhet ej utbildat en särskild tempuskategori;
man har åtminstone ej kommit så långt som till ett
(allmänt vedertaget) namn. Uttrycket sker i de
mest kända språken med omskrifningar: i grek. med
preteritaltempus af μέλλω och inf. fut. (aor. eller
pres.), i lat. med former på -urus och preteritala
tempora af sum, i sv. jag var i begrepp att (göra),
jag skulle (göra) o. s. v. Namnet konditionalis — i
sanskrit namn för ett augmenttempus af futurstammen —
används emellertid merendels för dylika omskrifvande
bildningar (i de romanska språken utvecklade till
en äfven i formellt hänseende enhetlig kategori,
conditionnel), ehuru det ursprungligen afsåg endast
användningen i vissa slag af villkorssatser. 3) I
förhållande till en tidpunkt i den tillkommande tiden
kan en handling vara a) samtidig: futurum simplex
(se Futurum), b) förfluten: futurum exactum (se d. o.).
c) För förestående tid i förhållande till en
tidpunkt i den tillkommande tiden finnes i allmänhet
ej någon fast benämnd tempuskategori. Man använder
omskrifningar, t. ex. i latinska former på -urus
med futurum af sum (jfr ett sådant svenskt uttryck
som efter kl. 10 i morgon kommer jag att eller
skall jag o. s. v.). — De nu nämnda, mera teoretiskt
vunna tempora och deras motsvarigheter förekomma i
de flesta språk mer eller mindre modifierade och i
hufvudsak med nämnda tidsbetydelser. Härtill komma
nu i vissa språk, t. ex. i grek., aoristus (se
Aorist) och i lat. perfectum historicum
(se under Perfektum), som äro tempora endast för
historiskt berättande framställningar, d. v. s.
de beteckna en händelse, som försiggår i
förfluten tid, "men icke i förhållande till den
närvarande tiden, utan i förhållande till en annan,
men föregående tidpunkt i den förflutna tiden." Det
tempus, som i sanskrit kallas aorist, var i det äldre
språket (veda) ett tempus med betydelse af perfekt,
sedan ett preterialt tempus i allmänhet, under det
att perfektet i det äldre sanskrit endast var uttryck
för perfektiv aktionsart (se nedan), men sedan blef
rätt och slätt ett preterialtempus (jfr Preteritum).
Benämningarna pluskvamperfektum i sanskrit och
grekiska äfvensom t. ex. futurum exactum
i grekiskan äro vilseledande benämningar, emedan
de så benämnda formerna i dessa språk äro
i afseende på tid enkelt preteritala och
futurala. Egentlig temporalbetydelse ha de
nämnda tempuskategorierna endast i indikativen.
Optativens, konjunktivens och imperativens tempora
äro till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
