- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
839-840

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tengmalm, Peter Gustaf - Tengri - Tengri-nor - Tengsdalsfossen - Tengselven - Tengström - Tengström, Jakob

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

flera år söka sin utkomst genom konditionerande och
egnade sig därunder äfven åt studiet af de svenska
fåglarnas lefnadssätt och hushållning. Han återvände
1778 till Uppsala och promoverades där 1785 till
med. doktor. S. å. förordnades han till fristadsläkare
i Eskilstuna och till provinsialläkarens medhjälpare
i Lifgedinget i Södermanland. Efter hemkomsten
från en vetenskaplig utrikes resa utnämndes
han 1793 till provinsialläkare i Västmanland
och kvarstod som sådan till sin död. 1797 blef
han led. af Vet. akad. T:s skrifter äro dels af
ornitologiskt, dels af medicinskt innehåll. I
Vet. akad:s handl. träffas af honom bl. a. Utkast
till uggle-slägtets, isynnerhet svenska arternas
historia
(1793), och efter honom har "pärlugglan"
fått sitt vetenskapliga namn: Strix Tengmalmi.
R. T—dt.

Tengri, Khan-T., bergstopp. Se Tian-schan.

Tengri-nor (tibet. Nam-tso), salt sjö i södra
Tibet, 125 km. n. n. v. om Lhasa, på 4,630 m. höjd,
har en längd i s. v.—n. ö. af 80 km., en bredd
af 25—40 km. och en areal af 2,400 kvkm. Nära
dess södra strand stiger den snöhöljda bergstoppen
Nien-tschen-tang-la upp till 7,300 m. ö. h. Vid sjön
finnas buddistkloster och heliga orter, som besökas
af pilgrimer.
(M. W—k.)

Tengsdalsfossen. Se Tengselven.

Tengselven l. Bjerkreimselven, norsk älf, aflopp för Orsdalsvatn
(11,37 kvkm.), flyter i sydlig riktning genom
Siredalen, bildar flera fall, bl. a. Tengsdalsfossen
(3,6 m.), och faller ut strax v. om Egersund.
K. V. H.

Tengström, finsk släkt, som härstammar från en
bondsläkt i Tengene socken i Skaraborgs län. En gren
af denna öfverflyttade 1722 till Finland med Georg
T
. (d. som kaplan i Solf 1742), som efter socknen fått
namnet T. Hans sonson Jakob T. (se T. 1) nådde landets
högsta kyrkliga ämbete, och dennes barn upphöjdes
1809 i finskt adligt stånd med namnet af T. Georgs
dotter Ulrika blef farmor till J. L. Runeberg.

illustration placeholder

1. Jakob T., ärkebiskop, universitetslärare,
skriftställare, f. 4 dec. 1755 i Gamlakarleby,
d. 25 dec. 1832 i Åbo, genomgick Vasa trivialskola,
blef student i Åbo 1771, förskaffade sig delvis
genom konditionering medel till fortsatta studier,
blef filos. kandidat 1775, promoverades s. å. till
filos. magister samt utnämndes 1778 till docent i
moral och 1780 till e. o. filos. adjunkt vid Åbo
universitet. Han gjorde sig tidigt bemärkt som
skald. En öfv. af första boken af Vergilius’
Aeneid belönades 1776 med större priset af
Vitterhetsakademien och publicerades i "Svenska
Parnassen" för 1785. Naturbeskrifvande poem
af hans hand äro intagna i Göteborgs Vet. och
vitt. samhälles handlingar samt i sällskapet
Utile dulcis "Witterhetsnöjen". I en ännu bevarad
handskrifven samling "Min rimsamling"
har han förenat ett antal didaktiska och
naturbeskrifvande kväden från denna tid. 1779—81
vistades T. i Stockholm som informator i kammarrådet
G. von Stockenströms hus. Han blef då medlem i
den vittra krets, hvari J. H. Kellgren var själen,
medverkade i sällskapet Utile dulci samt lämnade
bidrag till "Stockholmsposten". Om den ståndpunkt
han dåmera intog i litterära frågor vittnar hans
1780 inlämnade Svar uppå den af kongl. Vitterhets
Academien framstäldte fråga: om intet folkslag
härtils gjort, är det väl troligt at någon nation
hädanefter gör några lyckeliga framsteg i vitterhets
öfningar utan ät känna de gamla Grekers och Romares
original-skrifter?
Afhandlingen, som prisbelönades
och infördes i 5:e d. af akademiens handlingar
(1788), vänder sig kraftigt mot den härskande
franska smakriktningen. All förkonstling i poesien
förkastas, och Ossians sånger prisas som framför andra
poetiskt sköna. Samtidigt egnade T. sig, uppmuntrad
af A. Schönberg och E. af Sotberg, åt historiska
studier och vann 1781 Vitterhetsakademiens stora pris
för en delvis på arkivforskning grundad afh. öfver
ett af akademien uppgifvet ämne: Historisk afhandling
om svenska siömagten i äldre tider och i synnerhet
under konung Erich XIV
(införd i 4:e d. af akad:s
handl., 1783).

Återkommen till Åbo 1781, utgaf T. en afh. De
expiatione Christi vicaria
(1783; icke afslutad), blef
1783 teol. adjunkt, prästvigdes 1784 och utnämndes
1790 till teol. professor. 1800 promoverades han
till teol. doktor. Som teolog var han fördragsam
mot olika tänkande. Ortodoxt sinnade ansågo
honom vara neolog. Hans verksamhet sträckte sig
f. ö. vida utom de göromål, som voro förenade med
den teol. lärostolen. Han deltog nitiskt i skötseln
af universitetets administrativa och ekonomiska
angelägenheter. Och han var den mångsidigaste och
produktivaste bland de skriftställare, som medverkade
i det litterära lif, som uppspirade i Åbo och hade ett
organ i "Åbo tidningar". Bland T:s där införda dikter
må nämnas en vacker Minnessång öfver J. H. Kellgren
och sällskapsvisor (t. ex. Mer lycklig än Croesus,
de lydiers kung
), i hvilken diktart T. var en af de
främste. På Porthans och T:s initiativ uppsattes 1803
i Åbo en litterär tidskrift under namn af "Allmän
litteraturtidning", till hvilken T. lämnade många
bidrag, men som vid årets slut måste upphöra till
följd af svårigheter, som gjordes från vederbörande
myndigheters sida. T. var tillika en af denna tids
lyckligaste skriftställare för barn. Han utgaf
Läseöfning för mina barn (1795; 4:e uppl. 1813) och
Tidsfördrif för mina barn (1799, nya uppl. 1803
och 1813; finsk uppl. 1836). De i den senare
införda poetiska styckena Den sena våren, Barnen och
insekterna, Gossen och fjäriln
m. fl. kunna i afseende
på naiv uppfattning och anslående form likställas
med Franzéns dikter i samlingen "Selma och Fanny".

Under inflytande af Porthan vände T. sina forskningar
till Finlands häfder, hvilka småningom blefvo
hufvudområdet för hans litterära verksamhet. Hans
Minne öfver Johannes Elai Terserus (1786; belönt
med Uppfostringssällskapets guldmedalj; 1795 utg. i
utvidgad form) rör sig redan till stor del på detta
fält. Terserus’ personlighet skildras

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free