- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
845-846

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tengwall, Karl Gustaf - Tenhola - Tenholmen - Tenhult - Teniers - Teniers, David - Teniers, David - Tenimberöarna - Tenint, Louis Guillaume

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvergick 1907 till "Stockholms dagblad", där han
till sin död var redaktionell arbetschef och
ansvarig utgifvare. Särskildt under sin verksamhet i
Stockholmspressen gjorde T. en betydelsefull personlig
insats på det tidningstekniska området. Den nu moderna
typen för en stor svensk tidning med omväxlande
"kulturellt" innehåll utöfver dagsnyheterna
och den politiska afdelningen, bidrag i stor
utsträckning äfven från representativa utomstående
krafter samt illustrationer i stor omfattning
har utvecklats till stor del under direkt eller
indirekt påverkan af T:s aldrig tröttnande initiativ.
V. S—g.

Tenhola, socken. Se Tenala.

Tenholmen, norsk kustfyr af 1:a ordningen, uppförd 1901
på holmen T. i Meloy härad, Nordlands fylke
(amt). Ljusstyrka 18,400 normalljus; lysvidd 15,5
kvartmil.
K. V. H.

Tenhult, järnvägs-, post- och
telegrafstation vid Södra stambanan. 16 km. s. ö. om
Jönköping, i Rogberga socken, Jönköpings län. Flera
handlande och handtverkare; mejeri, torfströfabrik,
ångsåg.

illustration placeholder

illustration placeholder

Teniers [teni’rrs], flamsk målarsläkt,
af hvars medlemmar de två följande voro de
förnämste. 1. David T., f. 1582 i Antwerpen, d. där
1649, studerade först under sin äldre broder, Julian
T
., men skall sedan ha öfvergått till Rubens’ skola
före dennes afresa till Italien och blef 1606 medlem
af målargillet. Äfven T. besökte Italien och tog där
intryck af Elsheimers sätt att inlägga historiebilder
i landskap. Af T. finnas några religiösa målningar,
"ofria i kompositionen och förfärande torra i
färgen", hvarjämte man vet, att han målat historiska
taflor. Det antages dock, att hans flesta verk
tillhöra samma stoffområde som det, där hans berömde
son vann sitt rykte. Det är svårt att skilja dem
åt, då deras namn och monogram äro lika samt inga
dateringar komma forskningen till hjälp. De mera
fritt och själfständigt utförda målningarna tilldömas
väl dock med rätta den yngre. Den enda fullkomligt
säkra tafla af David d. ä. på detta område är en
Häxdans (museet i Douai). Stockholms Nationalmuseum
eger 2 dukar af T., S:t Antonius’ frestelse och
Petrus’ ånger. — 2. David T., den föregåendes son,
f. 1610 i Antwerpen, d. 25 april 1690 i Bruxelles,
var lärjunge af sin fader, men utbildade sig vidare
under inflytande af Rubens och förnämligast under
Brouwer. Han blef 1633 mästare i Antwerpens gille,
slog sig sedan ned i Bruxelles och blef där hofmålare
1651. Han var gift med Jan Brueghel d. ä:s dotter,
förvärfvade stor förmögenhet och hade vid Perk ett
gods med slott. På hans initiativ stiftades 1663
en konstakademi i Antwerpen efter förebilden af den
i Paris. T. var uteslutande genremålare — äfven de
ämnen, som han hämtade ur bibel och saga, uppfattade
han genremässigt. Tidigt påverkad af Brouwer, målade
han med förkärlek kroglif inom fyra väggar eller i det fria,
dessutom soldatlif och bilder ur de lärdes lif,
såsom alkemisten i sitt laboratorium (i sammanhang
därmed äfven de gamla trollhistorierna om S:t
Antonius’ frestelse), och slutligen landskap, som
ofta på ett verksamt sätt bildar en själfständig
bakgrund för skildringen och ibland blir taflans
hufvudsak. Han utmärker sig ej för energisk
individualisering, hans typer äro allmänliga,
liksom han genom likartad anordning och upprepning
af motiv kan verka enformig. Tagna hvar och en för
sig, verka hans taflor fördelaktigt genom älskvärd
uppfattning, lefvande sammanställning af de enstaka
grupperna samt i synnerhet genom ypperlig teknik och
harmonisk stämning. I början var hans penselföring
fast och kraftig; under hans blomstringstid blef
den bred och lätt, med tilltagande ålder osäker och
kraftlös. Färgen är först kraftigt brun, därefter,
under Brouwers inflytande, till 1640, kyligare, men
djup och naturlig, så åter varm och 1644 utvecklad
till vacker "guldton", som blir allt ljusare och
omkr. 1650 viker för en fin, kall "silfverton",
hvilken varar till 1660. Slutligen blir tonen brun
igen samt på samma gång dunkel och kall. Hans äldsta
daterade verk är från 1634. Sedan följa taflor i
Brouwers art, såsom Badstuga (Budapest), Landtlig
värdshusscen
(Madrid), Vaktstuga (Amsterdam),
Bonddans (Dresden) m. fl. Med Vaktstugan af 1642
(Petersburgs Eremitage) är T. inne i guldtonens
period, till hvilken höra Skytteföreningen
(Petersburg), Rökare, Den förlorade sonen (till
bords med familjen,
båda i Louvre), Barmhärtighetens
sju verk
(Haag) och Bonddans (Buckingham palace,
London). Till åren efter 1645 höra Tärningsspelaren
och Bondbröllop (Dresden), Alkemisten (Bridgewater
gallery) och mästarens själfporträtt (1649 i London),
till tiden efter 1650 Bondbröllop (München),
Kermis (Bruxelles), Abrahams offer (Wien),
Byfest (Louvre) o. a. Efter 1657 bli daterade arbeten
sällsynta; i München finnes en Alkemist, daterad
1680. 800 taflor af T. äro kända; af dem finnas
52 i Madrid, 150 i engelska privatsamlingar och
2 i Sveriges Nationalmuseum: två Värdshusscener,
den ena tidigast 1640, den andra daterad 1661, båda
äro signerade. Monografier af A. Rosenberg (Leipzig,
1901) och R. Peyre (Paris, s. å.).
C. R. N.*

Tenimberöarna. Se Timorlaut.

Ténint [tenä̃’], Louis Guillaume, fransk litteratör
och språklärare, f. 20 maj 1817 i Paris, d. 25 april
1879 i Stockholm, bosatte sig 1857 i Stockholm, var
1862—73 lärare i franska språket vid krigsskolan
på Karlberg och blef 1866 translator vid franska
legationen. Under flera år skref han i "Aftonbladet"
och därefter någon tid i "Nya dagligt allehanda"
en veckorevy på franska, särskildt afsedd att
för utlandet belysa märkligare tilldragelser inom
Sverige. I samma syfte författade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0453.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free