Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tennyson, Alfred - Tennäs - Tennöarna - Tenochtitlan - Tenojoki - Tenoplastik - Tenor - Tenorbaryton - Tenorbasun - Tenorflöjt - Tenorhorn - Tenorio, Don Juan - Tenorist - Tenorklav - Tenorrafi - Tenos - Ténot, Pierre Paul Eugène - Tenotomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver honom m. m. (se ofvan, sp. 856) och var 1902—03
generalguvernör öfver Australien.
E. F—t.
Tennäs. Se Tännäs.
Tennöarna. Se Kassiteriderna.
Tenochtitlan, stad. Se Mexico, sp. 364.
Tenojoki [-nåjåki], älf. Se Tana 1, sp. 403.
Tenoplastik (af grek. tenon, sena, och plassein,
forma), kir. Se Tenotomi.
Tenor, it. tenore (af lat. tenere, hålla),
fr. taille, mus., urspr. (i 12:o årh.) den uthållande
tråden eller hufvudmelodien (cantus firmus) i ett
tonstycke, hvilken hämtades från den gregorianska
koralen och sedan försågs med bistämmor (discantus,
kontrapunkt). Då denna hufvudmelodi tilldelades den
höga mansrösten, fick äfven denna namnet tenor,
och öfriga röster namngåfvos i förhållande till
den: basen (bassus, "den låga") och alten (altus,
"den höga"; jfr Kontratenor), hvartill slutligen kom
sopranen (supremus, "den högsta"). Sedermera fingo
äfven flera instrument af liknande omfång samma namn,
t. ex. tenorhorn, tenorbasun; i England blef "tenor"
namn på altfiol. Tenoren i betydelsen hög mansröst
sträcker sig öfver ett omfång af c—a1 och ännu
högre (till c2, ciss2). Man skiljer ofta mellan
"lyrisk tenor", af vekare, smältande klang och
större höjd, samt dramatisk eller "hjältetenor", af
kraftigare barytonklang och måttlig höjd; dock kunna
dylika åtskillnader knappast strängt isärhållas,
lika litet som de många italienska benämningarna,
"tenore di forza", "t. di grazia", "t. leggiero"
o. s. v. I manskörsång (manskvartett) kallas den högre
och melodiförande tenorstämman "första", den lägre
"andra" tenor; i fyrstämmig körsats för blandade
röster är tenor den näst lägsta stämman. Ordet
begagnas äfven i bet. tenorsångare l. tenorist.
A. L.*
Tenorbaryton, mus. Se Baryton 3.
Tenorbasun, mus. Se Basun.
Tenorflöjt, mus. Se Flöjt.
Tenorhorn, mus., en art saxhorn (se d. o.).
Tenorio [tenå’ri͡å], Don Juan. Se Don Juan.
Tenorist, it. tenorista, tenorsångare. Se Tenor.
Tenorklav, mus., kallas C-klaven, då den har sin
plats på fjärde linjen (se C-klav och Klav).
I sångmusik är tenorklaven numera bortlagd,
och tenorstämman noteras antingen i basklav eller,
oftare, i diskantklav (G-klav). I senare fallet
måste den dock tänkas en oktav lägre. Tenorklav
har länge nyttjats för instrument af tenorklassen.
A. L.*
Tenorrafi (af grek. tenon, sena, och rafe, söm). Se
Sen-sutur.
Tenos (nygrek. Tino), en 204 kvkm. stor ö i
Cykladernas grupp (Grekiska arkipelagen), ligger
mellan öarna Andros i n. v. och Mykonos i s. ö. ön
är till stor del fylld af en intill 720 m. hög
bergskedja, hvilken hufvudsakligen består af granit
och glimmerskiffer, men delvis af marmor och svartgrön
serpentin (de gamles ofit, "ormsten"). Inbyggarnas
odlingsflit har dock vetat att göra själfva bergen
fruktbärande. Exportartiklar äro vin, silke, honung,
vax och i synnerhet marmor. Åt sin jämförelsevis
stora folkmängd (omkr. 12,300
pers.) kan dock T. icke bereda tillräcklig utkomst,
hvarför årligen skaror utvandra för att som tjänstfolk
och handtverkare söka anställning i skilda delar af
Grekland och Turkiet. Öns hufvudort, Hagios-Nikolaus
l. Tino, med omkr. 2,750 inv., ligger på sydkusten
och har en god hamn (37° 32′ n. br.). I den strax
bredvid liggande kyrkan Panagia Evangelistria
finnes en undergörande Mariabild, som lockat många
tiotusental pilgrimer. T. bildar en egen eparki,
tillhörande nomos Cykladerna. Ön lär fordom ha hetat
Ofiussa (af ofis, orm), emedan den var uppfylld af
ormar. Från denna landsplåga befriades T. af Poseidon,
hvilken gällde som öns skyddsgud och där egde ett
berömdt tempel, till hvilket vid festen Posideia
en mängd främlingar sammanströmmade. T. är äfven
berömdt som skaldinnan Erinnas födelseort. Dess
inbyggare deltogo verksamt i grekernas frihetskrig
mot perserna i 5:e årh. f. Kr. och tillhörde
sedermera Atens vapenförbund. Under medeltiden kom
T. vid Bysantinska rikets förfall i händerna på
frankiska furstesläkter, men togs 1390 i besittning
af Venezia, som genom freden i Požarevac (1718)
afträdde det till Turkiet. Numera tillhör ön Grekland.
A. M. A. (H. W—k.)
Ténot [tenå̄], Pierre Paul Eugène,
fransk skriftställare, f. 1839, d. 1890, blef 1865
medarbetare i Paris-tidningen "Siècle", 1870 prefekt
i dep. Hautes-Pyrénées och 1871 hufvudredaktör
för tidningen "La Gironde" i Bordeaux. Han var
1881—85 medlem af franska deputeradekammaren,
öfvertygad republikan, utgaf han några på omfattande
forskningar stödda och för bonapartisterna nedgörande
arbeten La province en décembre 1851 (1865)
jämte Paris en décembre 1851 (1868) och bidrog
därigenom till den demokratiska jäsningen under
kejsardömets senare år. Senare skref han dessutom
Campagnes des armées du second empire (1872) m. m.
(J. M—r.)
Tenotomi (af grek. tenon, sena, och tome,
snitt), kir., ett kirurgiskt ingrepp, vid hvilket
en för en viss rörelse eller ställning hinderlig
sena afskäres. Samma namn nyttjas äfven, ehuru
ej fullt berättigadt, för en långt betydligare
operation, då utom senor äfven andra förkortade
mjukdelar (hud, underhudsbindväf etc.) delas. Den
egentliga tenotomien utföres vanligen subkutant
(under huden). Ett litet hål stickes tätt intill
den sena, som skall genomskäras. Genom detta
införes bakom senan en liten, fin knif, tenotom
[-tå̄m], med eggen riktad mot kroppsytan. Med små
fina snitt delas därefter senan, utan att hudsåret
vidgas. Hela operationsfältet undandrages bakteriernas
inflytande. Denna operation används oftast i syfte
att korrigera en genom muskelförkortning eller af
annan orsak uppkommen misställning af en kroppsdel,
exempelvis vid torticollis och klumpfot (se dessa
ord). Tenotomien hade mot midten af 1800-talet långt
större användning än nu. Det ovanligt gynnsamma
förloppet af det subkutana operationssåret lockade
till utsträckt användning af metoden. Man kom
t. o. m. till sådana försök som att, för botande
af ryggradssnedhet, medelst mycket långa och smala
tenotomer afskära alla ryggmusklernas fästen på ena
sidan. Det djärfva försöket kröntes dock ej af någon
framgång. Numera göres oftast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
