- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
871-872

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teologi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sådant detta i gamla och nya testamentet
urspr. förefinnes och sedan historiskt utvecklat
sig, uppfattats och framträdt, och dess uppgift
är att utreda detta religiösa innehåll och bringa
det till vetenskaplig klarhet. För såvidt den
uppenbarade religionen i grunden är ett personligt
gemenskapsförhållande mellan människan och Gud,
således icke närmast och egentligast består i kunskap
om Gud och gudomliga ting, utan framför allt är ett
lif i och af Gud, och religionen följaktligen icke
kan bli människans egendom endast genom tänkande,
utan genom lifserfarenhet, har teologien till sitt
objekt ett erfarenhetsföremål, nämligen den af Gud
för människan uppenbarade sanningen, som människan
genom personlig lifsgemenskap med Gud i sig upptagit
eller skall upptaga. Den kristna teologien räknar
sig därför till de positiva vetenskaperna. Den antar
nämligen som ett faktum den gudomliga uppenbarelsen
i Kristus och i den Heliga skrift samt det genom
denna uppenbarelse uppkomna religiösa lifvet,
och den gör denna verklighet till föremål för
vetenskaplig bearbetning. De genom olika tider
och förhållanden orsakade olika uppfattningarna af
Skriften och de olika företeelserna i det religiösa
lifvets gestaltning trycka helt naturligt sin prägel
på teologien. Särskildt måste man här tänka på de
olika kristna kyrkosamfunden. Men en sådan olikhet
visade sig redan vid det första framträdandet af den
teologiska vetenskapen, långt innan olika kyrkosamfund
ännu hade uppstått. Så funnos redan under 200-talet
två till skaplynne skiljaktiga teologiska skolor:
den antiokenska och den alexandrinska, af hvilka
den förra begagnade sig vid bibelutläggningen
hufvudsakligen af grammatik och filologi och vid
troslärans uppfattning af en naturlig logik, den
senare åter kännetecknades af allegoriseringar och
mystisk spekulation, tvenne hvarandra motsatta
riktningar, som sedan alltjämt kunna spåras i
teologiens historia.

Den kristna teologien sönderfaller i fyra
hufvudafdelningar med sina underafdelningar. A)
Exegetik, om gamla och nya testamentets
utläggning och förklaring, hvartill höra hermeneutik,
om grunderna och lagarna för bibelutläggning, samt
de tre hjälpvetenskaperna a) philologia sacra, om
bibelns grundspråk, b) biblisk arkeologi l. biblisk
fornkunskap
(physica sacra), om de i bibeln skildrade
folkens historiska och geografiska förhållanden,
seder, bruk o. s. v., och c) isagogik (kanonik), om
bibelkanons uppkomst och historia. B) Kyrkohistoria,
om det kristna troslifvets historiska utveckling och
gestaltning, hvartill höra patristik (och patrologi),
om kyrkofädernas lif, lära och skrifter, kristlig
arkeologi,
om kyrklig författning, kult och sed,
samt missionshistoria, om kristendomens utbredning. C)
Systematisk teologi, som sönderfaller i a) dogmatik,
om den kyrkliga trosläran (om dogmerna), hvari ingår
historien om dennas utveckling, dogmhistoria, hvartill
hör som en särskild vetenskapsgren symbolik, om de
olika kyrkornas "symbola" l. bekännelseskrifter
(stundom hänföras dock både dogmhistorien och
symboliken till kyrkohistorien), och b) moralteologi
l. kristlig etik, hvartill ha räknats asketik, om
öfning i sedlighet, pedagogik, om uppfostran till
sedlighet, och kasuistik, om plikten i särskilda
fall. Dogmatiken sönderfaller i 1) teologi i
inskränkt bemärkelse, läran om Gud, 2) antropologi,
läran om människan, 3) kristologi, läran om Kristi
person, 4) soteriologi, läran om försoningsverket,
5) läran om kyrkan och sakramenten, och 6)
eskatologi, läran om de yttersta tingen. D)
Praktisk teologi l. pastoralteologi i vidsträckt
bemärkelse, om den kyrkliga verksamheten (de kyrkliga
funktionerna). Denna afdelning sönderfaller i a)
halieutik (evangelistik), om missionsverksamheten,
och kateketik, om de unges undervisning, b) liturgik,
om gudstjänstfirandet, homiletik (enl. tyske
teologen R. Stier keryktik), om predikoverksamheten,
och pastoralteologi i inskränkt bemärkelse,
om själavården, c) kyrkopolitik och kyrkorätt,
om kyrkans organisation och styrelse. — Utom dessa
teologiens fyra hufvuddelar höra till teologien äfven
ett slags "inledningsvetenskap", kallad teologiska
prenotioner
(se Prenotioner), samt apologetik, om
försvarandet af kristendomens sanningar mot otron och
förnekelsen. Såsom särskilda, till den systematiska
teologien hörande vetenskapsgrenar bruka stundom
upptagas polemik (elenktik), om det berättigade
bekämpandet af villfarande läror, och irenik
(henotik), om det berättigade sammanjämkandet af
olika läror. Under upplysningstidehvarfvet upptogs
ånyo den af skolastiken uppgjorda skillnaden
mellan theologia naturalis 1. th. philosophica
(th. rationalis), naturlig eller filosofisk
teologi, och theologia revelata l. theologia
positiva,
uppenbarad teologi, den förra med Guds
allmänna uppenbarelse i människan och naturen,
den senare med Guds särskilda uppenbarelse i
Kristus och i ordet om honom till innehåll. Med
den i slutet af 1700-talet uppkomna benämningen
biblisk teologi eller bibelteologi (äfven biblisk
dogmatik
) menas en oberoende af kyrkoläran gjord
systematisk framställning af bibelns lära, dels
i mera rationalistiskt intresse, t. ex. af den
s. k. Tübingenskolan, dels i bibelfrom anda,
såsom i synnerhet af den teologiska riktning, hvars
upphofsman är württembergske teologen J. A. Bengel
(d. 1752) och hvilken som sin mest framstående
representant i senare hälften af 1800-talet räknade
Tübingenprofessorn J. T. von Beck (d. 1878).

I den äldre kristna kyrkan utgjorde exegetiken
huvudbeståndsdelen af teologien. Under medeltiden
utbildades dogmatiken, och teologien blef då nästan
uteslutande dogmatik. Emot denna skolastikens
förståndsmässiga dogmteologi uppträdde mystiken
med sin "hjärteteologi", som karakteriserades
genom Bernhards af Clairvaux yttrande: "man vinner
kunskap om Gud i den mån man älskar honom" och hvars
valspråk var oratio, meditatio, tentatio faciunt
theologum
("bön, begrundande och anfäktelse bilda en
teolog"). Den af Luther så högt värderade lilla boken
"Om den tyska teologien" var en produkt af och ett
uttryck för denna teologi, till hvilken Luther,
äfvensom sedermera pietismens stiftare, anslöt
sig. Men efter reformationens införande fortfor
dock dogmatiken att vara hufvudbeståndsdelen i
den lutherska och den reformerta kyrkans teologi,
och särskildt i den lutherska kyrkan uppkom under
1600-talets "ortodoxism" ett nytt slags skolastisk
teologi. Såväl de pietistiska som de rationalistiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free