- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
885-886

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teregovapasset - Terek - Terek-davan - Terek-kosacker - Terek-tau - Terella - Terem - Terentianus Maurus - Terentini ludi - Terentius - Terentius, Quintus - Terentius, Quintus - Terentius, Publius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och Rumäniens slättland åtskiljande höglandsmuren.
H. W—k.

Terek [tie’rek]. 1. (Armen. Terch, grus. Tertsji) Flod i
Kaukasus, uppstår på 4,160 m. höjd af flera glaciärer
i trakten af Kasbek (ung. 42° 20′ n. br.) på södra
sidan af Kaukasus’ hufvudkedja, som den genombryter
vid Darielpasset s. om Vladikavkas. På 85 km. faller
floden 1,800 m.; den ligger något ofvanför Vladikavkas
630 m., vid Mosdok 134 m. öfver och vid Kisljar 9
m. under Svarta hafvets yta. Från Vladikavkas har
den nordvästligt lopp, innan den antar sin slutliga
riktning mot ö., och det är sannolikt, att den
under den postpliocena perioden flöt till Kuma och
måhända till Manytj i st. f. till Kaspiska hafvet. I
sin nedre del flyter den i en öfver de omgifvande
slätterna upphöjd bädd och kvarhålles i denna medelst
dammar, som den dock ofta genombryter. Vid Dubovskaja,
ofvanför Kisljar, 80 km. från Kaspiska hafvet, börjar
flodens stora, 110 km. breda delta, hvars armar ofta
förändras. Hufvudströmmen är deltats sydligaste
arm, Nya T., som faller ut i den vik af Kaspiska
hafvet, som Agrachanhalfön bildar. Flodens längd
är 615 km., dess flodområde 59,700 kvkm. Bifloder:
fr. h. Sundja, fr. v. Ardon, Baksan och Malka. För
smärre fartyg är T. segelbar omkr. 400 km., upp till
Malkas inflöde. Mynningsarmarna äro så uppgrundade,
att inga fartyg från Kaspiska hafvet kunna löpa in
genom dem. — 2. (Ry. <i>Terskaja oblast</sp>) Provins
(guvernement) i Kaukasus, begränsas af Stavropol i
n., Kaspiska hafvet och Dagestan i ö., Tiflis och
Kutais i s. samt Kuban i v. Areal 72,913 kvkm. Södra
gränsen följer i v. Kaukasuskedjans hufvudkam; i
ö. går den n. om densamma. Nordvästra delen tillhör
Kumas, den öfriga delen Tereks flodområde. Nära 1/3
af arealen (södra och västra delarna) är bergland,
återstoden kuperad mark eller fullständigt
slättland. På vänstra sidan om floden T. ligga
sandöknar och saltstäpper. Mineralkällor förekomma i
närheten af Pjatigorsk (i v.). Bergstrakterna ha rik
nederbörd, men stäpperna lida af torka. Jordbruk och
boskapsskötsel äro hufvudnäringar. Järnväg går från
Rostov (i Syd-Ryssland) till Vladikavkas, provinsens
hufvudstad, och därifrån in i Dagestan, till Petrovsk
vid Kaspiska hafvet. Folkmängden enligt beräkning för
1914 var 1,261,200 pers, enl. folkräkning 1897 933,935
pers., hvaraf i städer 13 proc. Af folkräkningssumman
utgjordes 33,7 proc. af ryssar, 29 proc. af tjetjenser
(och ingusjer), 10,8 proc. af iranska folk (osseter,
perser), 10,3 proc. af turk-tatarer (tatarer,
kumyker), 9,3 proc. af tjerkesser (och kabardiner)
samt resten af lesginer, armenier, georgier, äfvensom
judar, polacker och tyskar m. fl. Jfr B. Ischchanian,
"Nationaler bestand der kaukasischen völker" (1914).
1—2. (H. W—k.)

Terek-davan, pass 3,730 m. ö. h. i bergskedjan
Terek-tau s. om Tian-schan i Central-Asien. Där
går karavanvägen från Narynsk i rysk-asiatiska
guv. Fergana till Kaschgar i Öst-Turkestan.
H. W—k.

Terek-kosacker. Se Kosacker, sp. 1121.

Terek-tau, fjällknut i Tian-schan (se d. o.).

Terella, fys., ett magnetiseradt järnklot, användes
först af W. Gilbert (se denne) vid hans grundläggande
studier af jordmagnetismen och har
sedermera begagnats äfven af Birkeland vid studiet
af norrskensföreteelserna. Jfr Norrsken, sp. 6.
T. E. A.

Terem |tie’-], ry. Se Peter, sp. 644.

Terentianus Maurus, romersk grammatiker från Afrika,
lefde senast i 4:e årh. och författade en lärobok
på vers, De litteris, de syllabis, de metris (Om
bokstäfver, stafvelser och versmått; editio princeps
1497, sedan flera uppl.). Den tredje afdelningen,
som behandlar versmåtten, hvart och ett i dess
egen versart, är den förnämsta. Förf. ådagalägger
särskildt i denna del mycken sakkunskap och
ledighet i formen, och hans citat från äldre
och yngre litteratur ha ett visst värde.
R. Tdh.*

Terentini ludi. Se Tarentini ludi.

Terentius, en från Sabinerlandet härstammande
fornromersk plebejisk släkt, som hade flera grenar,
såsom Culleo, Lucanus, Varro (se Varro) o. s. v.

1. Quintus T. Culleo, under andra puniska kriget
tillfångatagen af kartagerna, utlämnades 201 f. Kr.,
blef folktribun och pretor samt användes flera gånger
i diplomatiska värf. — 2 Quintus T. Culleo, Ciceros
och Pompejus’ vän, bekant i historien om den tidens
medborgarkrig. — 3. T. Maximus, utgaf sig i Asien för
Nero och flydde till parterna samt gaf därigenom
måhända upphof till de kristna apokalyptiska
sägnerna om vilddjuret (jfr Nero, sp. 791).
1—3. J. C.

illustration placeholder
P. Terentius Afer. Efter en

antik marmorbyst, som

antages framställa honom.

Terentius, Publius T. Afer, romersk
komediförfattare, f. omkr. 190 f. Kr. i Kartago,
d. 159 f. Kr., var slaf hos romerske senatorn
Terentius Lucanus, som frigaf honom och lät honom
få en god uppfostran samt bragte honom i beröring
med den yngre Scipio Africanus och dennes vän, den
berömde filosofen och litteraturvännen, konsuln Cajus
Lælius d. y. (se Lælius 2) samt Furius Philus.
Frigifven, upptog han, som seden var i dylika fall,
sin husbondes familjenamn; hvad han hette förut, är
ej kändt. T. framträdde för publiken första gången
166 f. Kr. med Andria ("Flickan från Andros"),
som följdes af Hecyra (165), Heautontimorumenos
("Själfplågaren" ; 165), Eunuchus och Phormio
(bägge 161) och Adelphoe ("Bröderna", 160). Dessa
stycken iscensattes af en den tidens teaterdirektör
och aktör Lucius Ambivius Turpio. Till alla dessa
komedier finnas versifierade innehållsöfversikter
och s. k. didaskalier, d. v. s. upplysningar
om författaren, året och tillfället, då stycket
uppfördes, det grekiska originalet, musiken, de
förnämste aktörerna o. s. v. 160 företog T. en resa
till Grekland, men dog på hemfärden. Suetonius’
lefnadsskildring af T. (i "De poëtis") återgafs af
T:s mest berömde kommentator, Ælius Donatus (se
Donatus 1).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free