Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 927-928 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Termometer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 2. Termograf.

temperaturbestämningar, är kvicksilfvertermometern
ej tillräckligt tillförlitlig. För sådana ändamål
och som normaltermometer används lufttermometern (se
d. o.), som med fördel används äfven vid uppmätning
af mycket höga temperaturer (jfr Pyrometer,
sp. 670). — Metalltermometern grundar sig på den
olika utvidgningen hos olika metaller vid en och samma
temperaturstegring. Instrumentet består af ett i båge
eller spiral böjdt band, hoplödt af två på hvarandra
lagda metallremsor (A, fig. 2). Detta band är fäst
i ena ändan, men fritt i den andra. Vid stigande
eller fallande temperatur ökas eller minskas
böjningen, allteftersom den metall, som har största
utvidgningskoefficienten, ligger på bandets ut-
eller insida. Vid den af temperaturändringen sålunda
framkallade ökningen eller minskningen i bandets
krökning ändrar dess fria ända läge. Förmedelst
en häfstång eller annan utväxlingsapparat sättes en
visare (B) i rörelse, som på en graderad tafla utvisar
den för tillfället rådande temperaturen. Sådana
metalltermometrar äro särdeles lämpliga som
termografer, vid hvilka temperaturen medelst en
vid visaren fäst penna kontinuerligt registreras
på en cylinder, som medelst ett urverk bringas att
rotera. Äfven Herrmanns och Pfisters maximi- och
minimitermometer (fig. 3) grunda sig på nyssnämnda
princip. Instrumentets hufvudbeståndsdel utgöres af
en platt spiral, bildad af två hoplödda metallremsor
af olika utvidgningsförmåga. Spiralens yttre ända
kan flytta sig åt ena eller andra sidan, allteftersom
temperaturen stiger eller sjunker, och åtföljes i sin
rörelse af en visare, som löper utefter en graderad
skala. På bägge sidor om denna med spiraländan fast
förbundna visare sitta två andra, lösa visare, en på
hvardera sidan om den fasta, hvilken skjuter den ena af
dem mot högre gradtal på skalan, så länge temperaturen
är i stigande, och den andra mot lägre gradtal, när
temperaturen sjunker. Dessa lösa visare ange genom
sin ställning maximi- och minimitemperaturen, sedan
instrumentet sist inställdes, då båda de lösa visarna
bragtes i beröring med den fasta. — För bestämning af
medeltemperaturen under en viss tid kan man begagna
bestämningar af den ändring i gången, som ett pendelur
erfar till följd däraf, att pendelstången vid olika
temperaturer har olika längd och därför ändrar sin
svängningstid (se härom närmare Kronotermometer). —
Under de senare åren ha de elektriska metoderna för
bestämning af temperaturen vunnit allt vidsträcktare
användning. Särskildt ha motståndstermometrarna
fått en mycket stor både vetenskaplig och praktisk
betydelse. De grunda sig på den principen, att det
elektriska motståndet (se Elektriskt motstånd)
hos metaller i regel växer med temperaturen. Då
förändringar hos motståndet med stor skärpa kunna
bestämmas (jfr Elektriska mätningar, sp. 300),
kunna motsvarande temperaturförändringar
också noggrant bestämmas. Upp till 600° är
motståndstermometern f. n. det noggrannaste
hjälpmedlet vid temperaturbestämningar, men äfven
öfver 600° och upp till 1,100° är den användbar, ehuru
känsligheten inom denna temperaturintervall är mindre.
Som material till motståndstrådar används
företrädesvis kemiskt ren platina, men därjämte äfven
guld och nickel. Fig. 4 visar en motståndstermometer,
bestående af en fin platinatråd (P), som är upplindad
på korsställda glimmerskifvor. Tilledningstrådarna
(Z) äro dragna genom kapillärrör (L) och öfre delen
af apparaten för att hindra uppvärmning omgifven af
en mantel (M), genom hvilken vatten kan ledas. För
praktiska ändamål kombineras motståndstermometern
ofta med en Wheatstones brygga (se Elektriska
mätningar, sp. 300), vid hvilken spänningen (K)
är konstant och alla motstånd fixa samt vid hvilken
galvanometern (S) endast vid en bestämd temperatur
hos motståndstermometern icke visar något utslag. Vid
förändring af temperaturen ger galvanometern utslag,
och genom en i densamma anbragt empirisk skala kan
temperaturen direkt afläsas. Man kan

Fig. 3. Herrmanns och Pfisters maximi- och minimitermometer.

Fig. 4. Motståndstermometer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>