- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
957-958

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Terserus, Joannes Elai - Tersett - Tersflöjt - Tershane - Tersileion - Terskaja oblast - Terska kusten - Terskei Ala-tau - Terskvartackord - Tersmeden - Tersmeden, Herman - Tersmeden, Karl - Tersmeden, Fredrik - Tersmeden, Vilhelm Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skrifter utgaf T. åtskilliga disputationer och
likpredikningar. Riksdagsanteckningar af honom finnas
tryckta i Loenboms "Historiska märkvärdigheter",
själfbiografiska anteckningar (Ortus et vitæ
cursus J. E. Terseri
) i Tengströms "Handlingar
i Finlands kyrkohistorie". T:s barn adlades 1683
med namnet Tersér (ätten utgick 1712). —
Jfr J. Tengström, "Minne öfver J. E. T." (1795),
H. Råbergh, "Åbo universitets lärdomshistoria,
4. Teologien" (1893), och R. Holm, "J. E. T.", I
(1906; går till år 1659).
1—2. K. B. W—n.

Tersett, Terzett (it. terzetto) 1. Metr.
Se Terzin. — 2. Mus., tonstycke för tre
konserterande stämmor, vanligen sångstämmor
med ackompanjemang, under det att ett trestämmigt
stycke för antingen blott sång eller blott instrument
vanligare kallas trio.
A. L.*

Tersflöjt, mus. Se Flöjt, sp. 688.

Tershane,, förstad. Se Konstantinopel, sp. 837.

Tersileion, parlamentsbyggnad. Se Megalopolis, sp. 1469.

Terskaja oblast, ry. Se Terek 2.

Terska kusten l. Teriska kusten (ry.
Terskij bereg) utgör halfön Kolas södra, östra
och nordöstra kuststräcka utmed Hvita hafvet,
sundet mellan Kolahalfön och den s. k. Vinterkusten
(n. om Archangelsk) samt Norra Ishafvet.
Som gränspunkt (i s. v.) mot Kandalaksvikens kust
betraktas förberget Turja (något ö. om floden
Umbas utlopp), och mot Murmanska kusten (se d. o.)
afgränsas Terska kusten af ett annat förberg,
Svjatoj nos, samt af Jokonskfloden. Enligt V. Ramsay
("Fennia", bd 16) är Ishafsdelen ett 130—160
m. högt platålandskap, som brant stupar i hafvet.
Mot s. sänker sig denna urbergsplatå småningom,
och Hvita hafskusten är grund, flack, täckt af
morängrus och sand. På sydkusten utmynnar bland
andra floder Varzuga, på östkusten Kolahalföns
längsta flod, Ponoj (370 km.), farbar under en
stor del af sitt lopp, men med hindrande forsar
ett par mil från kusten. Om vegetations- och
bebyggelseförhållanden samt fisket vid kusten se
"Fennia", bd 3 (uppsats af O. Kihlman) samt
"Ymer", arg. 1911 (G. Hallström, "Kolalapparnas
hotade existens").
H. W—k.

Terskei Ala-tau, berg i Turkestan. Se Alatau
och Tian-schan.

Terskvartackord (terskvartsextackord),
mus. Se Septim-ackord.

Tersmeden, svensk adlig ätt, härstammande
från Herman T. (f. 1616, d. 1667), som,
enligt uppgift tillhörande en fransk adlig familj,
1644 inkom till Sverige och blef arrendator af
Larsbo bruk. Fem af hans yngre barnbarn antogo
1711 sin styffader landshöfding Cedercreutz
namn och fingo, då han 1719 baroniserades,
friherrlig värdighet. Herman T:s äldsta barnbarn,
Jakob T. (f. 1683, d. 1752), blef 1722 egare
till Larsbo, erhöll bergsråds titel 1747 och adlades
1751 med bibehållande af namnet. En af hans
sonsöner Fredrik T. (se T. 3) upphöjdes
1809 i friherrligt stånd (hans ättegren utslocknade
på svärdssidan 1916).

1. Herman T. Se Cedercreutz.

2. Karl T., son till Jakob T., sjömilitär,
f. 23 april 1715 på Larsbo bruk, Dalarna,
d. 25 dec. 1797 i Karlskrona, blef 1730 volontär
vid galäreskadern i Stockholm, utnämndes 1733
till arklimästare på Stockholms stat, var 1734—38
i holländsk och 1739—40 i engelsk sjötjänst samt
deltog i 1741—43 års finska krig, hvarunder han
konstituerades till kaptenlöjtnant (1741). 1743
kommenderades han med 400 man in i Mälaren för
att "afhålla den uproriska dalallmogens vidare
ankomst samt uptaga och insända åtskillige af
uphofsmännen". Beordrad att i förening med en annan
sjöofficer efterspana den dödsdömde Ch. E. Lewenhaupt,
då denne i juli 1743 rymt från Stockholm, sökte
T. genom vänner till flyktingen varna denne. Men
försöket misslyckades. T. kunde ej hindra, att
Lewenhaupt blef gripen; han blef sedan, ehuru utan
grund, beskylld att för snöd vinning ha förrådt
honom. Af sin barndomsvän Hedvig Taube introducerad
hos Fredrik I, kom han snart att tillhöra dennes
förtroliga umgänge. 1749—63 var T. kommenderad
vid fästningsbygget på Sveaborg och åtnjöt till
en början Ehrensvärds stora förtroende. Sedermera
inträffade en brytning, och T. förflyttades till
Karlskrona. Efter att ha befordrats 1751 till
kapten, 1755 till kommendörkapten och 1771 till
varfsschoutbynacht i Karlskrona och kommendör vid
örlogsflottan utnämndes han 1772 till konteramiral
vid galärflottan i Stockholm. Såsom för tillfället
högste befälhafvare öfver den i hufvudstaden förlagda
afdelningen af K. M:ts flotta lämnade han Gustaf
III verksamt biträde vid utförandet af revolutionen
19 aug. 1772. Till belöning utnämndes han s. å. till
varfsamiral och 1774 till viceamiral. Han efterlämnade
vidlyftiga Memoarer, som i förkortad form utgetts af
N. Sjöberg och N. Erdmann (hittills 5 dlr, 1912—18).

3. Fredrik T., friherre, den föregåendes
brorson, militär, ämbetsman, f. 9 febr. 1752 på
Västsura, Sura socken, Västmanland, d. 20 sept. 1819 i
Stockholm, tjänade sedan 1775 vid Upplands regemente
och vardt 1783 förste major vid Hälsinge regemente,
som han förde under 1788—90 års krig med särskild
utmärkelse vid Kaipiais och Anjala (1789). 1792
utnämndes han till öfverstelöjtnant vid regementet
samt 1795 till öfverste i armén och generaladjutant.
1798 tog han afsked från regementet, emedan
en mängd administrativa uppdrag tog hans tid
i anspråk. Sedan 1796 var han nämligen led. af
Statsberedningen samt 1796—98 af konungens krigs-
och statskonseljer, och 1798 förordnades han att
såsom vice president förestå presidentämbetet i
Krigskollegium. 1802 utnämndes han till led. af
Rikets ärendens allmänna beredning, i hvilken
han insattes äfven efter 1809 års revolution.
1812 erhöll han generalmajors grad, hvilket
ej hindrade, att han s. å. utnämndes till president
i Kammarrätten. Dessutom var T. bl. a. fullmäktig i
Järnkontoret (1808) och i Riksgäldskontoret (1811).
Vid riksdagarna 1809 och 1810 hade han plats i
statsutskottet. T. upphöjdes 1809 i friherrligt stånd.

4. Vilhelm Fredrik T., friherre, den
föregåendes son, politiker, finansman, f.
31 juli 1802 i Stockholm, d. 4 maj 1879 på
Österby, blef 1817 student i Uppsala och 1820 kornett
vid Lifregementets dragonkår, hvarifrån han 1830 tog
afsked som ryttmästare och skvadronchef. Redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free