Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tersteegen, Gerhard - Ters-ur - Tertia - Tertialtionde - Tertia manu - Tertian - Tertiarier - Tertie - Tertium comparationis - Tertium non datur - Tertius gaudet - Tertius interveniens - Tertiär - Tertiärbanor - Tertiärformationen - Tertiärperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Otterfeld, där en liten skara bröder lefde som ett slags
evangeliska munkar i stilla uppbyggelselif och
trägen kärlekstjänst. T:s föredrag vid uppbyggliga
sammankomster — han höll sådana rundt om i
Rhentrakten — blefvo upptecknade och
utgifna under titeln Geistliche brosamen (4 bd,
1769—73; ”Brödsmulor från Herrens bord”,
1879). Märkliga äro hans 111 andliga sånger och
psalmer, af hvilka flera under 1800-talet upptagits
i de tyska psalmböckerna. De utmärkas af ädel
form och skär innerlighet, andaktsfullt
medvetande om Guds närvaro och om Jesu kärlek. Till
stor del äro de stämda i lofton. Andra äro
helgelsepsalmer, innehållande allvarliga maningar till
personligt helgelsearbete. T. hade mera blick för den
allt verkande än för den allt förlåtande nåden.
Jfr W. Nelle, ”G. Tersteegen, geistliche lieder”
(1897). T:s Geistliches blumengärtlein utkom 1729
(”Andelig örtagård”, 1831). Ett urval af hans
andliga diktning utkom på svenska 1900 under
titeln ”Andliga sånger”. 1733—53 utgaf T. i 3
bd Auserlesene lebensbeschreibungen heiliger seelen
(”Heliga själars lif”, I, II, 1871—76). T:s bref
utgåfvos i 2 bd 1773—75, i urval 1889 (”Bref i
andliga ämnen”, 1899). Hans samlade arbeten
utkommo i 8 bd 1844—45.
E. M. R.
Ters-ur, en klocka, på hvilken kunna afläsas
äfven sextiondedelar af sekunder (”terser”). Ters-ur
användas vid mätning af skjuttiden.
H. W. W.*
Tertia (lat., den tredje i ordningen). 1. En
af de s. k. horæ canonicæ (se d. o.). —
2. (Med underförstådt classis, klass). Tredje
klassen i ett läroverk. — 3. Boktr., ett slags stil
(se d. o., sp. 1382—83). — 4. Hand. a) Om
kvalitet: af tredje slaget, sorten, t. ex. ”tertia
stenkol” (se Flis), i fråga om virke (se
Sortering); b) Tredje exemplaret af en växel. —
Tertialiter, nlat., med tre betalningsterminer
om året.
Tertialtionde. Se Tionde.
Tertia manu, lat. (”med tredje handen”),
mus., särskildt i Italien benämning på
oktavkoppel i orgeln (därför att vid dettas användning
det förefaller, som om en osynlig tredje hand
spelade med).
Tertian. 1. Lärjunge i ett läroverks 3:e
klass (tertia). — 2. Mus., mixturstämma i
orgeln, angifvande femte och sjätte öfvertonen,
d. v. s. ters och kvint i dubbeloktaven ofvanför
grundtonen.
A. L.*
Tertiarier (af lat. tertius, tredje), ”medlemmar
i den tredje (af Frans från Assisi stiftade)
orden” (jfr Franciskanorden, sp. 1070),
ett slags med flera munkordnar förenad afdelning
af botgörande män och kvinnor, som ej ingingo i
klostret och ej egde att aflägga de tre
klosterlöftena, utan fingo lefva i äktenskap och sköta
sina världsliga värf, men voro förbundna att bära
en dräkt, liknande den, som brukades i klostren,
ofta fasta, bedja på bestämda timmar samt
undvika dans, skådespel, gräl och svordomar o. s. v.
I sak fanns anordningen redan hos benediktinerna
på 1000-talet; den första egentliga ”tredje
orden” stiftades af premonstratensordens grundläggare
Norbert; men namnet och den stora spridningen
kommo först med Frans från Assisi och
tiggarordnarna. I motsats till dessa ”sekulära”
tertiarier aflade vid slutet af 1200-talet många
tertiarier klosterlöftena, hvarigenom samfund af
”regulerade” tertiarier uppstodo. Man bör alltså
skilja mellan ”sekulära” och ”regulära” tertiarier.
Båda vunno stor utbredning och voro mycket
verksamma i den frivilliga sjukvårdens tjänst. Ur dem
har en stor mängd nyare kongregationer framgått.
Viktigast af alla är alltjämt Frans’ tredje orden,
särskildt dess sekulära tertiarier, som ifrigt
gynnades af Leo XIII och beräknas till nära 3 mill.
Af regulära franciskanska kongregationer kunna
nämnas Picpuskongregationen, den helige Frans’
fattige bröder, elisabetinnor, franciskaninnor af
åtminstone ett 30-tal olika sammanslutningar, de
vidtutbredda Maria franciskaninnor-missionärinnor
o. s. v. Äfven till dominikaner och karmeliter finnas
många regulära tertiariekongregationer; sekulära
till serviter, augustineremiter etc. Se Thaler,
”Praktisches handbuch zur leitung des III ordens”
(5:e uppl. 1904), Ign. Jejler, ”Normalbuch für
die mitglieder des III ordens” (26:e uppl. 1905),
och W. Heimbucher, ”Orden und kongregationen”
(2:a uppl. 1906—07).
(Hj. H—t.)
Tertie (af lat. tertia, näml. pars, tredjedel),
krigsv., kallades under 1400- och 1500-talen den
slutna formering af infanteri (urspr. en tredjedel
af slagordningen), som användes hufvudsakligen
af spanjorerna och som kunde innefatta ända
till 3,000 man. Tertien uppställdes vanligen i
en sluten kvadrat med en liten kvadrat musketerare
vid hvarje hörn. Formeringen användes sista
gången af de kejserlige 1632 vid Lützen (se d. o.,
fig. 1).
C. O. N.
Tertium comparationis, lat., ”det tredje i
jämförelsen”, den punkt, i hvilken två jämförda föremål
öfverensstämma, det för dem gemensamma.
S—e.
Tertium non datur, lat., log., ”intet tredje
ges”, ett tredje fall är otänkbart, formel för
betecknande af ett kontradiktoriskt motsatsförhållande
(se Kontradiktorisk).
S—e.
Tertius gaudet, lat., fullständigt Duobus
litigantibus tertius gaudet, ”när två kifvas, gläder sig
den tredje", ungefär detsamma som ”när tjufvarna
gräla, får bonden igen sin ko”.
Tertius interveniens, lat. Se Intervenera.
Tertiär (lat. tertiarius), i tredje utvecklingsstadiet
(om en sjukdom; jfr Syfilis, sp. 1385);
hörande till den tredje geologiska utvecklingsperioden.
Se Tertiärperioden och
Tertiärsystemet.
Tertiärbanor. Se Järnväg, sp. 423.
Tertiärformationen, geol. Se Tertiärsystemet.
Tertiärperioden, geol., den period i jordens
utvecklingshistoria, som utgör den äldre delen af
den kainozoiska eran. Den del af jordklotets
historia, från hvilken vi ha säkra lämningar af
en organisk värld, indelas i tre eror, den
paleozoiska, den mesozoiska och den
kainozoiska. Den kainozoiska eran omfattar två
perioder, tertiär- och kvartär-perioderna.
Dessa perioder ha fått sina namn från en i förra
hälften af 1800-talet bruklig indelning af
jordens historia och de fossilförande aflagringarna i
primära, motsvarande de paleozoiska, sekundära,
motsvarande de mesozoiska, samt tertiära
och kvartära tillsammans motsvarande de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
