Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tetragonala kristallsystemet - Tetragonia - Tetragonizusa - Tetragonolobus - Tetragrammaton - Tetragraptus - Tetragynia - Tetrajodfenolftaleïn - Tetrakishexaeder - Tetrakloretan - Tetraklormetan - Tetrakord - Tetraktys - Tetralogi - Tetramer - Tertramera - Tetrameter - Tetrametylendiamin - Tetramitus hominis - Tetramorf - Tetramorium - Tetrandria - Tetraneura - Tetranitranilin (Tetril) - Tetranitrometylanilin (Tetryl)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förra. Tetragonala prismor, pyramider
o. s. v. äro kristallformer tillhörande
det tetragonala systemet. Se Kristallografi,
sp. 1333 och fig. 18, 19, 20.
Hj. Sj.
Tetragonia L., bot., ett örtsläkte af fam. Aizoaceæ,
som skiljes från Mesembryanthemum genom frukten,
som är nöt- eller stenfrukt. Blomhyllet är enkelt,
4-taligt (sällan med andra tal). Ståndarna stå ensamma
eller i grupper (genom klyfning) och omväxlande
med kalkbladen. Frukten är stundom vingad eller
tornig. Detta släkte tillhör södra halfklotet,
t. ex. Kaplandet och Söderhafsöarna, och från Nya
Zeeland härstammar en art, T. expansa, med nedliggande
växtsätt och små gula blommor i bladvecken och
torniga frukter. Den odlas i våra köksträdgårdar för
de köttiga bladens skull, hvilka användas som spenat,
särskildt under högsommaren, då vanlig spenat lätt
"går i frö", och benämnas nyzeeländsk spenat eller
"hornspenat".
O. T. S. (G. L—m.)
Tetragonizusa, grek., mat. Se Deinostratos.
Tetragonolobus, bot., afdelning af släktet Lotus,
utmärkt af fyrvingad balja, ej sällan upptagen som
eget släkte. Om hithörande arter, T. siliquosus (Lotus
siliquosus) och T. purpureus (Lotus Tetragonolobus),
se Lotus.
G. L—m.
Tetragrammaton (grek., af gramma, bokstaf), det med
fyra hebreiska bokstäfver skrifna namnet Jehova:
יﬣוﬣ, d. v. s. (läst från höger till vänster)
Jhvh. Se Jehovah.
Tetragraptus, paleont. Se Graptoliter, sp. 145.
Tetragynia (af grek. tetra-, fyr-, och gyne, kvinna),
bot., Linnés benämning på 4:e ordningen inom de
klasser af sexualsystemet, som ha fria och lika
långa ståndare. Denna ordning kännetecknas däraf,
att pistillernas antal är 4.
O. T. S.*
Tetrajodfenolftalein, farm. Se Nosofen.
Tetrakishexaeder, Tetrakisoktaeder. Se
Kristallografi, sp. 1335.
Tetrakloretan 1. Acetylentetraklorid, C2 H2 C14, kem., tekn., är en vätska, som erhålles genom inverkan af
klor på acetylen i närvaro af någon katalysator,
såsom antimonklorid eller järnklorid. Den kokar
vid 144°, har eg. v. 1,60 och ångbildningsvärmet
44. Tetrakloretan har under de senaste åren fått stor
betydelse som lösningsmedel, emedan den lätt löser
ett stort antal i vatten olösliga organiska ämnen,
såsom fett och oljor, hartser, beck- och tjärartade
samt bituminösa ämnen. Äfven svafvel, fosfor, klor,
brom och jod lösas med lätthet i tetrakloretan. En
fördel härvid är, att den icke är brännbar (den
kan t. o. m. användas som eldsläckningsmedel)
och lätt kan aflägsnas ur lösningarna genom en
ström af vattenånga. I fuktigt tillstånd angriper
tetrakloretan långsamt metaller (under bildning af
klorider), dock kunna apparater af gjutjärn eller
koppar samt förblyade apparater rätt länge motstå
denna inverkan. Tetrakloretan är föga känslig mot
syror, men mycket alkalikänslig. Redan vid kokning
med soda, kalk eller magnesia afspaltas klorväte
och bildas trikloretylen, C2 HCl3. Tetrakloretan
används särskildt för lösning af cellulosaacetat
(s. k. acetosol) vid filmfabrikation, vidare till att
aflägsna gammal oljefärg, rengöra metaller o. a. ämnen
samt i stor utsträckning som lösningsmedel
för organiska preparat af mångfaldig art. Sin största
betydelse har dock tetrakloretan för framställning
af trikloretylen (se d. o.), den tekniskt
viktigaste af acetylenkloriderna. — Då ångorna af
tetrakloretylen verka narkotiskt (bedöfvande),
fast svagare än kloroform och koltetraklorid, bör
man undvika att inandas större mängder af desamma.
K. A. V—g.
Tetraklormetan, kem. Se Kolklorid (äfven i Suppl.).
Tetrakord (grek. tetrachordon, af tetra-, fyr-,
och chorde, sträng), mus., fyrtonsgrupp, en följd af
fyra toner. Forntidens greker lade kvartintervallen
(efter hvilken kitharans strängar stämdes) till grund
för sitt tonsystem, som var rent vokalt-melodiskt
i olikhet med det nyare, instrumentalt-ackordiska,
som är fotadt på kvinten. Grekerna indelade sitt
tonsystem i fem tetrakord, nämligen, uppifrån räknadt:
hyperbolaion (a1 g1 f1 e1), diezevgmenon (e1 d1 c1 h), synemmenon (d1 c1 b a), meson (a g f e) och
hypaton (e d c H). Med tillägg af ytterligare en ton
nedåt (A) bildade således grekernas skala två fulla
oktaver, och denna skala (inklusive dubbelformen b-h)
användes oförändrad ännu långt in i medeltiden samt
låg till grund för den under 890—900-talen uppkomna
notskriften medelst latinska bokstäfver. Se vidare
Musik, sp. 1439.
A. L.*
Tetraktys, grek., talet 4. Se Solsystem.
Tetralogi. Se Trilogi.
Tetramer, bot. Se Pentamer.
Tetramera, zool. Se Skalbaggar.
Tetrameter (grek. tetrametron) kallas en af fyra
versfötter eller i de fall, där dipodisk mätning (se
Dipodi) används, af fyra dipodier (dubbelfötter)
bestående vers. Allmännast äro de trokaiska, jambiska
och anapestiska tetrametrarna (alla med dipodisk
indelning), som ymnigt förekomma i synnerhet i
grekernas och romarnas dramatiska poesi. Om dem alla
gäller, att slutfallet kan vara antingen katalektiskt
eller akatalektiskt (se dessa ord), hvarjämte deras
byggnad naturligtvis följer de allmänna lagarna
för trokaiska, jambiska och anapestiska verser.
A. M. A.*
Tetrametylendiamin, kem. Se Putrescin.
Tetramitus hominis, zool. Se Flagellata, sp. 522.
Tetramorf. Se Evangelistsymboler.
Tetramorium, zool. Se Ettermyror.
Tetrandria l. Tetrandrīa (af grek. tetra-, fyr-, och
andreios, manlig), "fyrmänningar", bot., kallas 4:e
klassen i Linnés sexualsystem (se d. o.). Ståndarna
äro 4, fria och lika långa.
O. T. S.*
Tetraneura, zool. Se Gall-löss. Jfr
illustrationssidan till art. Gallbildningar.
Tetranitranilin (Tetril), kem., tekn.,
C6H(N02)4NH2, brisant sprängämne (se d. o., sp. 828),
som används för militära ändamål och framställes
genom nitrering (se Nitrera) af metanitranilin,
C6H4(NO2)NH2. Det bildar en vid 216° smältande, fast,
kristallinisk massa.
K. A. V—g.
Tetranitrometylanilin (Tetryl), kem., tekn.,
C6H(NO2)4NHCH3, är ett mycket brisant sprängämne
(se d. o., sp. 828), som framställes genom nitrering
(se Nitrera) af mono- eller dimetylanilin och
bildar en fast, kristallinisk, vid 127° smältande
massa. Det används för militära ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
