Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tetranitrometylanilin (Tetryl) - Tetrao - Tetraoninae - Tetrapanax - Tetrapapper - Tetrapoda - Tetrapolitanska bekännelsen - Tetraptychon - Tetrark - Tetrasackarider - Tetraskele - Tetrasporer - Tetrastes - Tetrastoon - Tetrastyl - Tetrazin - Tetricus, Caius Pius Esuvius - Tetril - Tetrodon - Tetroxid - Tetryl - Teträdet - Tetschen - Tettenborn, Friedrich Karl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öfverträffar i brisanta verkningar
trotyl (se d. o.), men är dyrare.
K. A. V—g.
Tetrao, zool. Se Orren och Orrsläktet.
Tetraoninæ, zool. Se Orrfåglar.
Tetrapanax K. Koch, bot., växtsläkte af
fam. Araliaceæ med 1 art, T. papyrifer (Fatsia
papyrifera, Aralia papyrifera), rispappersträdet,
inhemskt på Formosa och mycket odladt i Kina. Det
är ett litet träd med stora, handflikade,
långskaftade, undertill filthåriga blad och
små blommor i stor, grenig, terminal ställning
(se fig. i art. Araliaceæ). Af stammen beredes i
Kina s. k. rispapper på så sätt, att märgen skäres
spiralformigt i tunna, ungefär 17—30 cm. långa och
12 cm. breda blad, som pressas flata. Rispapperet,
hvilket liksom papyrus är en väsentligen oförändrad
naturprodukt, används i litografien, till fabrikation
af konstgjorda blommor och särskildt i Kina till att
måla på.
G. L—m.
Tetrapapper. Se Ozon, sp. 1196.
Tetrapoda (af grek. tetra-, fyr-, och pus,
genit. podos, fot), zool., benämnas gemensamt
alla ryggradsdjur med utbildad hand och fot,
alltså amfibier, kräldjur, fåglar och däggdjur
(inneslutande ock ormarna, där sådana extremiteter
varit utbildade) i motsats till fiskarna,
hos hvilka de pariga extremiteterna äro fenor.
L—e.
Tetrapolitanska bekännelsen, Confessio tetrapolitana
(af grek. tetra-, fyr-, och polis, stad). Se
Confessio, sp. 638.
Tetraptychon (grek., fyrfaldig), med fyra
flyglar. Jfr Triptychon.
Tetrark (grek. tetrarches), i det grekiska
militärspråket anförare för fyra locher (se Lochos);
enligt det senare romerska språkbruket en under
romersk öfverhöghet öfver ett mindre landområde
(tetrarki, eg. ett fjärdedels rike) härskande
vasallfurste (lat. tetrarcha). I nya testamentet
omtalas tre tetrarker, nämligen två af Herodes den
stores söner, Herodes Antipas och Filippos, samt
Lysanias (Luk. 3: 1 o. a. st.). I den nya svenska
kyrkobibeln (af år 1917) är ordet återgifvet med
"landsfurste".
J.P.
Tetrasackarider. Se Sockerarter, sp. 229.
Tetraskele. Se Hakkorset.
Tetrasporer. bot. Se Florideæ, sp. 633.
Tetrastes, zool. Se Järpsläktet, sp. 461, och Orren,
sp. 949.
Tetrastoon (af grek. tetra-, fyr-, och stoa,
täckt gång), bygnk., en rätvinklig gård, som på alla
fyra sidorna omslutes af en täckt pelargång eller
kolonnad; liktydigt med peristyl (se d. o.). Jfr
Bostad, sp. 1265.
C. G—m.
Tetrastyl (af grek. tetra-, fyr-, och stylos,
kolonn), bygnk., tempelfront med fyra kolonner eller
atrium (se d. o. med fig.), hvars tak uppbäres af
fyra kolonner. Jfr Tempel.
C. G—m.
Tetrazin, kem. Se Aziner. Suppl.
Tetricus, Caius Pius Esuvius, var en af de
troninkräktare (de s. k. trettio tyranner), som i
olika delar af romerska riket uppreste sig under
kejsar Gallienus’ svaga regering (260—268). T., som
var af förnäm börd och senator, höjde upprorsfanan i
Gallien och uppehöll under några år väldet öfver detta
land och Britannien, men måste slutligen efter en
förlorad drabbning på Katalauniska fälten underkasta
sig Aurelianus, hvilken
behandlade honom med skonsamhet och gjorde honom till
corrector i Lukanien.
R. Tdh. (J. C.)
Tetril. Se Sprängämne, sp. 828, och Tetranitranilin.
Tetrodon, zool., fisksläkte af de fastkäkade
fiskarnas ordning (Plectognathi). Släktet utmärkes
från sina släktingar därigenom, att den öfre och
den undre käken äro genom en tvärfåra delade i två
afdelningar, hvarigenom munöppningen vid hastigt
påseende ser ut att ha fyra tänder, hvilket gett
anledning till släktets namn (af grek. tetra-, fyr-,
och odus, genit. odontos, tand). Omkr. sextio arter
äro kända från de varma länderna. Många hithörande
fiskar utmärkas genom brokig färgteckning af fläckar
och strimmor. Några få arter lefva i sötvatten. En
bland de mest bekanta är arabernas
fahak (T. fahaca; se fig.), som förekommer talrikt
i Nilen och har blåsformigt uppsvälld buk, försedd
med en mängd taggar. Någon ekonomisk användning
ha dessa fiskar icke. Se vidare Fiskgift.
R. L. (L—e.)
 |
| Tetrodon fahaca. |
|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
