- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1011-1012

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tettenborn, Friedrich Karl von - Tettiginae - Tettix - Tetuan (Tetawin, Titawan) - Tetuaroa - Tetzcoco - Tetzel, Johann - Teubner, Benedictus Gotthelf - Teucer - Teucrium - Teuerdank

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Baden), d. 1845 i Wien, var 1794—1812 i österrikisk
och sedermera, till 1818, i rysk tjänst som öfverste
och 1813 general samt blef berömd för sina djärfva
kosackströftåg 1813 i Nord-Tyskland och 1814 i
Frankrike. Han utöfvade mycket stort inflytande på
storhertig Karl af Baden, redan innan han 1818 som
generalmajor trädde i hans tjänst, och var 1819—45
badensisk minister i Wien.

Tettiginæ, zool. Se Gräshoppor, sp. 480.

Tettix, zool. Se Gräshoppor, sp. 479.

Tetuan (Tetawin l. Titawan), stad i Marokko, vid
floden Martil nära Medelhafvet, omkr. 37 km. s. v. om
Ceuta. Omkr. 18,500 inv., hvaraf omkr. 1/4
judar. Staden är omgifven af tornkrönta murar och har
på det ofvanför liggande berget ett citadell. Gatorna
äro smala, husen med få undantag obetydliga; dock
finnas några vackra moskéer. Som näringar i staden
anges tillverkning af lädervaror, grofva yllevaror
samt ylle- och sidenturbaner. Hamnen är enligt
Algeciraskonferensens slutakt 7 april 1906 öppen för
utrikeshandeln (se Marokko, sp. 1035). Emellertid
är den tillgänglig endast för små fartyg. Staden
uppges vara anlagd efter 1492 af flyktingar från
Granada. 4 febr. 1860 stormade spanjorerna under
O’Donnell marokkanernas läger vid T., och dagen därpå
eröfrade de staden, som dock återställdes till Marokko
vid fredsslutet. O’Donnell erhöll titeln hertig af T.
Enligt fransk-spanska Madridfördraget 27 nov. 1912
tillhör T. spanska Marokkozonen, som under spansk
tillsyn förvaltas af en i T. bosatt "kalif", utsedd
af sultanen efter förslag af spanska regeringen.
(H. W—k.)

Tetuaroa. Se Sällskapsöarna.

Tetzcoco. Se Tezcuco.

illustration placeholder

Tetzel, Johann, tysk munk, aflatskrämare,
f. omkr. 1460 i Leipzig, d. 1519, blef 1487
baccalaureus och ingicvk 1489 i dominikanorden.
Först förkunnade han aflat för
Tyska orden i Livland, därpå, 1505—10, i Sachsen,
Schlesien, Elsass m. fl. st.
1516 dyker han upp som subkommissarie vid
Arcimboldus’ jubelaflat i Meissen och
1517 vid Albrekts af Mainz aflat. Här följde
T. noga den instruktion, som han fått af
Albrekt i 94 paragrafer. Ansvaret för det sätt,
hvarpå denna aflat bedrefs och som uppkallade Luther till de
95 teserna, låg mest hos Albrekt, som också Luther
menade. T. var emellertid beryktad för den grofva
folkliga vältalighet, hvarmed han prisade sin vara
i sådana satser som att han med sin aflat frälst
flera själar än Petrus med sin predikan, att den af
honom köpta aflatens kraft verkade lika mycket som
Kristi kors samt att "när myntets klang i kistan
hörs, till himlen själen genast förs". Mot Luthers
teser, hvilkas antal bestämdes af paragraferna i T:s
instruktion, uppsatte T. 1518 i Frankfurt a. d. O. 122
disputationsteser, som Wimpia hade författat; af
påflig ynnest erhöll han ock utan pröfning
teol. doktorat genom sin orden, och han skref en ny
samling teser mot Luther. Händelsernas gång sköt
honom emellertid fullständigt i bakgrunden. Af
Miltitz prisgafs han som syndabock; hans sedliga
lif var ej heller otadligt, om han ock blifvit
öfverdrifvet svartmålad. Han drog sig förskräckt
undan till dominikanklostret i Leipzig, där han
dog. Luther hade kort förut skickat honom ett
tröstebref. Jfr N. Paulus, "J. T. der ablassprediger"
(katolsk, 1899), P. Mandonnet, "Jean T. et la
prédication des indulgences" (1900), N. Paulus,
"Die deutschen dominikaner im kampfe gegen Luther"
(1903), P. Kalkoff, "Zu Luthers römischem prozess"
(1912), och Hj. Holmquist, "Luther, Loyola, Calvin"
(2:a uppl. 1916).
Hj. H—t.

Teubner [tö’jb-], Benedictus Gotthelf, tysk
bokförläggare, f. 1784 i Nieder-Lausitz, d. 1856
i Leipzig, innehade sedan 1811 eget boktryckeri
i Leipzig och upparbetade det till ett af de
största i Tyskland samt förenade 1824 därmed
en förlagsbokhandel. Hans förlag intogo redan på
1840-talet främsta platsen i Tyskland på den klassiska
filologiens och den högre undervisningslitteraturens
fält ("Bibliotheca scriptorum græcorum et
romanorum Teubneriana", "Thesaurus linguæ latinæ"
m. m.). Efter T:s död öfvertogo hans mågar firman
under hans namn; deras barnbarn äro nu innehafvare af
firman. Denna har ytterligare utvidgats och omfattar
utom de förut nämnda grenarna matematik, geografi,
språkvetenskap och folknäringsfrågor. Bland större
bokföretag kunna nämnas "Kultur der gegenwart",
"Enzyklopädie der mathematischen wissenschaften",
"Aus natur und geisteswelt" och en mängd ledande
vetenskapliga tidskrifter.

Teucer. Se Teukros.

Teucrium L., bot., farm., är ett artrikt
släkte af örter och buskar af mycket
växlande utseende, hörande till fam. Labiatæ,
underfam. Ajugoidæ, och talrikast representeradt i
Medelhafsländerna. Bladen äro motsatta, blommorna
sitta i bladvecken (t. ex. T. Scordium) eller
i ställningar i stjälkens och grenarnas toppar
(t. ex. T. Scorodonia). Blomkronan är enläppig,
femflikig. I Sverige finnas endast de båda ofvan
nämnda arterna. Den förra, löksuga, växer sällsynt
på fuktiga ställen i Skåne, Östergötland, på Öland
och Gottland. Den är en låg ört med smala, mjuka
blad och rödgredelina blommor. Hela örten har stark
löklukt. T. Scorodonia förekommer sparsamt (möjligen
förvildad) i Göteborgstrakten; i Kristiansands
stift i södra Norge är den ej sällsynt. Det torkade
örtståndet af T. Scordium var förr officinellt under
namnet herba Scordii. Däraf bereddes det löklikt,
salt och bittert smakande electuarium Scordii, som
på sin tid hade stort anseende som verksamt medel i
rötfebrar. Det kallades vanligen "gamandermos",
men namnet gamander tillkommer eg. utländska
arter af släktet, t. ex. T. chamædrys. Äfven en
annan af de till ett 50-tal uppgående europeiska
arterna, T. marum, var upptagen i Pharmacopæa
suecica, Ed. VI (herba mari veri) och var
använd i synnerhet till snuspulver mot snufva.
O. T. S. (G. L—m.)

Teuerdank, Theuerdank [tö’jer-], tysk
historisk-allegorisk dikt, som till stor del härrör
från kejsar Maximilian I och vid hvilken M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free