Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1029-1030 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thaarup, Frederik - Thabit-ben-Korra (Tabit ibn Kurra) - Thackeray, William Makepeace

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som T. själf räddade åt litteraturen) samt
förberedde F. Liebenbergs uppl. af "Joh. Ewalds
samlede skrifter" (8 bd, 1850—55). Slutligen
författade han en lefnadsteckning öfver P. A. Heiberg,
som utkom först 1860 (2:a uppl. 1883).
E. Ebg.

Thabit-ben-Korra (Tabit ibn Kurra),
arabisk matematiker, f. 836 i Mesopotamien, d. 900
i Bagdad, var först affärsman, men började i Bagdad
studera astronomi, matematik och grekiska samt
egnade sig sedermera uteslutande åt vetenskapliga
arbeten. T. utöfvade stort inflytande på den
arabiska matematikens utveckling genom sina
öfversättningar till arabiskan af Apollonios’,
Archimedes’, Euklides’, Ptolemaeos’ och Theodosios’
arbeten. Däremot var han som författare mindre
framstående. Af honom finnes i behåll en talteoretisk
afh., där han bl. a. angett sättet för bildningen af
s. k. befryndade tal, d. v. s. två tal, af hvilka
hvart och ett är lika med summan af det andras
faktorer.


Thackeray [thä’kəri], William Makepeace, engelsk
författare, f. 18 juli 1811 i Calcutta, d. 23
dec. 1863 i London, var son till en tjänsteman vid
Ostindiska kompaniet. Han fick sin skoluppfostran i
London, vistades 1829—30 vid Cambridges universitet,
begaf sig sedan på vidsträckta utrikesresor,
hvarunder han bl. a. besökte Weimar, där han lärde
känna Goethe, Rom och Paris. Efter något mer än
ett år återvände han till England. Genom spel och
ett yppigt lefnadssätt, till en del äfven genom
affärsförluster miste han sin ärfda, icke obetydliga
förmögenhet. T:s tidskriftsföretag — den litterära
"The national standard" (1833) och den politiska "The
constitutional" (1836) — bragte honom ingen vinst. Han
beslöt då att h. o. h. egna sig åt litteraturen och
började medarbeta i tidningar och tidskrifter,
bl. a. "Times" och "Fraser’s magazine". Mycket
uppmärksammade blefvo särskildt hans bidrag till
"Punch", som icke blott voro litterära, utan äfven
artistiska; T. var icke utan begåfning som tecknare,
framför allt af karikatyrer, och hade i någon mån
fått konstnärlig skolning under sin Parisvistelse
1834. 1836 gifte han sig; redan 1840 vardt hans
hustru sinnessjuk. Hans lif förflöt i öfrigt utan
större växlingar, upptaget af litterära arbeten. På
1850-talet började han uppträda som föreläsare både i
London och på den engelska landsbygden och utsträckte
1853 och 1855 dessa föredragsresor till Förenta
staterna. Föreläsningarna, som sedermera trycktes
i bokform (The english humorists of the eighteenth
century, 1853, och The four Georges, 1860, mycket
oförbehållsamma i sina skildringar af konungarna
och hofvet) väckte liksom Dickens’ ungefär samtidiga
uppläsningar stort och allmänt biiall. 1859—62 utgaf
han "The Cornhill magazine". Genom sina föreläsningar
och sitt författarskap förvärfvade han stor rikedom
och kunde bygga sig ett palats i Kensington. Hans hälsa var
likväl undergräfd, och han dukade rätt snart under
för ett slaganfall.

T:s arbeten offentliggjordes i regel först i
periodiska publikationer och omtrycktes sedan i
bokform, ofta med något förändrade titlar. Till
de tidigare höra The Paris sketch-book (1840;
detta liksom följande årtal är bokupplagans),
som utom skisser och kritiska uppsatser innehåller
äfven "A gambler’s death"; The Yellowplush papers,
kraftiga och ironiska små berättelser, som i likhet
med hans tidskriftsbidrag i allmänhet kunna sägas
vara förstudier till hans senare stora romaner;
Catherine, en mörk brottslingshistoria, som icke
blott utgör en protest mot den samtida kulten
af "ädelhjärtade bofvar" (t. ex. Bulwers Paul
Clifford), utan också i sin skärpa och kvickhet är en
af T:s mest karakteristiska berättelser; The history
of mr Samuel Titmarsh and the great Hoggarty diamond
(1841), T:s första större berättelse, full af humor,
känsla och satir; ämnet är en affärssvindel. The
confessions of George Fitz-Boodle (1842) är en
samling smärre skisser (bland hvilka märkes
Men’s wives); The memoirs of Barry Lyndon (1844)
är historien om en hasardspelare och märklig genom
karaktärsteckningens obevekliga styrka. Af bidragen
till "Punch" vann framför allt The book of snobs
(1848; "Snobbarnes bok" 1861 och 1886) ryktbarhet,
men äfven de briljanta parodierna på Lytton Bulwer,
Disraeli m. fl., Punch’s Prize Novelists, blefvo
allmänt uppskattade. From Cornhill to Grand Cairo
(1846) är en reseskildring. Burlesken A legend of
the Rhine gäller Dumas’ "Othon l’archer"; Rebecca
and Rowena (1850; "Rebecca och Rowena", 1877). T:s
mest lysande parodi, en af den engelska litteraturens
yppersta, fortsätter med storartad humor Walter Scotts
"Ivanhoe", af hvars människoframställning den utgör
en djup kritik.

Trots det ökade erkännande, som kom T. till del
för detta författarskap, var det likväl först med
Vanity fair (1846—48; "Fåfängans marknad", 1849,
"Verldsmarknaden", 1873), som hans riktiga
betydelse framstod i full dager. Romanen är ett af
världslitteraturens mästerverk (jfr Per Hallström i
"Levande dikt", 1914), en stor samhällsskildring med
ett rikt figurgalleri, behandladt med skarpsinnig,
genomskådande människokunskap, fullkomligt fritt från
all den dyrkan af olika slags människoskröplighet, som
blomstrade i den samtida litteraturen. Den beskedliga
dumma och den begåfvade elaka "hjältinnan" äro liksom
bifigurerna så sanna, och deras lifs framgång eller
motgång så hänsynslöst följdriktigt framställda,
att bokens facit blir en afräkning med människan
lika sträng, som La Rochefoucauld anställde. I The
history of Pendennis (1848—50; sv. öfv. 1851 och
1905—06) målas likaledes medel- och öfverklasslif;
romanens komposition är nyckfull. The history of
Henry Esmond (1852; sv. öfv. 1868), en historisk
roman från drottning Annas tid, är icke blott utsökt
i konstnärligt hänseende, utan också en ypperlig
tidsmålning. The Newcomes (1853—56; "Familjen
Newcome", 1875-76) åter är en bred samtidsskildring;
vid sidan af dess hånfulla satir går en icke obetydlig
känslosamhet; dess höjdpunkt nås i teckningen af den
gamle öfverste Newcome.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>