- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1031-1032

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thackeray, William Makepeace - Thaer, Albrecht Daniel - Thags

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

The rose and the ring (1854; "Rosen och ringen",
1878) är en intagande fantasi, The virginians (1859)
är en svagare fortsättning af "Henry Esmond". Lovel
the widower
(1860; "Huru jag kom att bli ungkarl",
1888) och de fängslande essayerna Roundabout papers
(1862) samt The adventures of Philip (s. å., "Filips
äfventyr", 1877), ytterligt ojämn, men med enstaka
öfverlägsna partier, voro hans sista fullbordade
arbeten, alldenstund den historiska romanen Denis
Duval
(1864) vid T:s död endast var påbörjad. —
Som poet uppskattas han lifligt i England (ballader,
skämtdikter på cockneydialekt m. m.).

T. var en vek och känslig natur, godmodig och
välvillig, men på sätt och vis mycket passiv. Någon
energisk vilja, någon stark lidelse möter man
hvarken i hans lif eller hans arbeten, men väl
en utomordentlig människokännedom, en ypperlig
karakteriseringsförmåga och en liflig förtrytelse,
när låghet och själfviskhet framträda. Hans svaghet
för aristokratien är tydligt skönjbar, i trots af
att han med hvass satir behandlat aristokratiens
börds- och andra fördomar. Han är en oblidkelig
förföljare af allt hyckleri och all snobbighet —
han gaf själf ordet snobb dess nuvarande betydelse
—, han visar med en modern samhällskritikers hela
skärpa motsatsen mellan tal och gärning, mellan
yttre sätt och hjärtelag. I England anklagades
han på grund af sin kritiska framställning af
societetslif och samhällelig sed för cynism,
ehuru hans rikedom på känsliga scener och hjärtligt
uppfattade figurer bort visa motsatsen. Hans realism
triumferar i det öfverrika persongalleriet. Vemod
öfver lifvets spillda möjligheter är grundkänslan
i hans verk. — Öfversättningar till sv. utom de
redan nämnda äro några stycken i "Valda noveller
af Dickens m. fl." (1863) och "Stroftåg härs och
tvärs" (1890). — Af hans samlade arbeten må nämnas
upplagorna 1867—69 (22 bd) och 1883—85 (26 bd) samt
"Biographical edition" (13 bd). En samling bref af
T. offentliggjordes 1847-55, Unpublished letters och
Collection of letters of T. (2:a uppl. 1887). Litt.:
R. H. Shepherd, "The bibliography of T." (1881);
arbeten af C. P. Johnson (1888). H. Merivale och
F. T. Marzials (1891), L. Melville (1899), A. Trollope
(s. å.), E. Schaub (1901) och Ch. Whibley (1904).
R—n B.

illustration placeholder

Thaer [tǟr], Albrecht Daniel, tysk agronom, f. 14
maj 1752 i Celle, d. 26 okt. 1828 i Möglin, blef
med. doktor 1774 och var en tid praktiserande läkare
samt blef 1780 lifmedikus vid hannoverska hofvet,
men drogs af sitt sysslande med trädgårdsodling
småningom öfver till landtbruksnäringen och beslöt
egna sitt lif åt dess höjande. Han inrättade i Celle
en landtbruksskola, men efterkom 1804 en kallelse
till Preussen och öppnade 1806 på godset Möglin
(nära Potsdam) ett högre
landtbruksläroverk, som var det första i sin
art och har tjänat till mönster för dylika
anstalter. T. utnämndes 1807 till statsråd, var
1810—19 professor i landtbrukslära vid Berlins
universitet, inrättade 1811 det berömda schäferiet
i Möglin och vardt 1816 generalintendent öfver
de k. stamschäferierna. Han verkade mycket för
tyska fårafvelns förädling. En (af Rietschel
modellerad) minnesstod öfver T. aftäcktes 1850
i Leipzig, en (af Rauch) i Berlin 1860 och en
i Celle 1873. T. betraktas särskildt i Tyskland
som grundläggaren af den rationella, d. v. s. på
naturvetenskapliga och nationalekonomiska grunder
byggda landthushållningen. Till en början anslöt
han sig till de i Tyskland rådande sträfvandena att
ersätta det rådande treskiftesbruket med uteslutande
sädesodling genom växelbruk utan träde med foderodling
på åkern samt innefodring af kreaturen samt var på
grund af bokliga studier en varm beundrare af Englands
landthushållning. Hans högt ansedda verk Einleitung
zur kenntniss der englischen landwirthschaft
(3 bd,
1798—1801; 3:e uppl. 1816) var det, som ådrog honom
samtidens uppmärksamhet och föranledde preussiske
ministern von Hardenberg att kalla honom till
Preussen och skaffa det landtbruksläroverk han
anordnade å Möglin statsunderstöd. Dit samlades
lärjungar från in- och utlandet, och särskildt
genom det epokgörande och på många språk öfversatta
verket Grundsätze der rationellen landwirthschaft
(4 bd, 1809—10; 7:e uppl. 1879—80; "Den rationela
landthushållningens grundsatser", 1816—17; 3:e
uppl. 1861. med biografi) och Möglinsche annalen
der landwirthschaft
(1811—23) blef T. sin tids store
läromästare i landthushållning. I öfverensstämmelse
med den rådande naturvetenskapliga riktningen
sökte T. bygga jordbrukets och husdjursskötselns
teknik på naturvetenskaplig grund, men därjämte
äfven på klara ekonomiska grundsatser, med
arbete, kapital och jordegendom som samverkande
produktionsfaktorer. W. Körte utgaf 1839 en
lefnadsteckning öfver T. — Jfr Landtbruk, sp. 1068,
Landtbrukskemi, sp. 1083, och Landtbruksundervisning, sp. 1091. — Äfven hans
sonson, Konrad Wilhelm Albrecht T., f. 1828,
d. 1906, professor i Berlin 1866 och i Giessen
1871—91, var en framstående landtbruksförfattare.
H. J. Dft.

Thags, svensk form Thagger (eng. thugs; af
hindi, marāṭhī ṭhag, "lönnmördare", "strypare"),
kallas medlemmarna af en i äldre tider vidt utbredd,
nu i det närmaste utrotad, sekt i Indien. Den kan
spåras tillbaka till 1000—1100-talet och bestod af
ett öfver hela Indien (i synnerhet Central-Indien)
utbredt, väl organiseradt förbund af lönnmördare. Som
sekt sorterar den under de çivaitiska sekter, som
dyrka Çivas gemål Kali eller Durga (s. k. Çakta).
Gudinnans vilja uppenbarades genom järtecken
af ett inveckladt system. Den högsta religiösa
plikten bestod i öfverfall och mord för vinnings
skull. För detta ändamål stationerade de sig i
större eller mindre band på 10—200 pers. rundt om
i landet, uppträdde i de sinnrikaste förklädnader,
innästlade sig i förmögna resandes förtroende,
hvilka de sedan vid gynnsamt tillfälle strypte med en
snara e. d. (phansa, "snara", hvaraf de också kallas
phansigar). En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:34:37 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free