Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theatrum Europaeum - Thebae - Thebai - Thebain - Thebais - Thebais - Thebaiska legionen - Thebe - Theben - Theben, W. von - Thebussem, Doctor - Theca - Theca folliculi - Thecla - Thé dansant - Thédenat, Henri - Thedens' sår- l. skottvatten - Thedinghausen - Thé du Mexique - Theed, William - Théel, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Theatrum Europæum, lat., titel på en i Tyskland
under 1600- och 1700-talen utgifven samling af
flygskrifter, relationer, officiellt tryck och
andra aktstycken, som kunde tjäna till belysning
af samtidens historia. De två första banden (1633,
1635), omfattande tiden 1619—33, redigerades, på
anmodan af kopparstickaren och förläggaren M. Merian,
af den bekante J. Ph. Abelin (se denne), som där
skref sig Joh. Ludw. Gottfried. Sedermera utgåfvos
ytterligare 19 bd, under ledning af olika redaktörer,
omfattande tiden t. o. m. 1718 (6:e bandet, omfattande
tiden 1647—51, är tillegnadt svenske arfprinsen Karl
Gustaf). Arbetet, som är rikt illustreradt med delvis
förträffliga stick och som upplades flera gånger,
bör som historisk källa begagnas med urskillning.
Thebæ, lat., stad. Se Tebe.
Thebai (grek. Θῆβαι), stad. Se Tebe.
Thebain. Se Tebain.
Thebais, i den diokletiansk-konstantinska
riksindelningen storprovins (dioecesis; se Romerska
riket, sp. 760) i Egypten, landet kring Tebe, Öfre Egypten.
Thebais l. Thebaïden, forngrekiskt epos
af okänd författare, behandlande sagan om de sju
hjältarnas härnadståg mot Tebe. Detta skaldestycke,
som tillhörde det s. k. kykliska epos (se Kykliska
skalder), har icke kommit till vår tid, men var i
forntiden högt ansedt och betraktades t. o. m. som
ett verk af Homeros. Det har i sin ordning lämnat
stoff åt de attiske sorgespelsförfattarna.
Man har i nyare tiden sökt rekonstruera det.
Jfr bl. a. Legras, "Étude sur la Thébaïde" (1905)
och "Les légendes Thebaines" (s. å.).
A. M. A.
Thebaiska legionen. Se Tebaiska legionen.
Thebe, stad. Se Tebe.
Theben, pass. Se Donau, sp. 708.
Theben, W. von. Se Hofnarr och Kahlengebirge.
Thebussem, Doctor [dåktå’r tebosse’m], pseudonym.
Se Pardo de Figueroa.
Theca. 1. Paleont., utdödt släkte af fenfotingarna,
Pteropoda (se d. o.). Skalet är långsträckt,
koniskt, försedt med lock. Theca är en bland de först
uppträdande djurformerna och förekommer talrikt i de
äldsta, sällsynt i de yngre paleozoiska systemen;
funnen äfven i Sverige. — 2. Zool. Se Teka.
1. B. L—n.*
Theca folliculi, anat., benämnes det bindväfshölje,
som omger Graafska folliklarna (se d. o.); jfr Ägg.
Thecla, zool. Se Snabbvingar.
Thé dansant [dãsã’], fr., en mindre anspråksfull bal,
merendels hållen i värdens eller värdinnans hem.
Thédenat [tedna’], Henri, fransk epigrafiker,
f. 1844, d. 1916, oratoriepräst 1875—1903, led. af
Institutet 1898, utgaf bl. a.
Rapport sur les progrès de l’epigraphie en France (1879),
Cachets d’oculistes romains (med H. de Villefosse, 1882), och
Le Forum romain (1898; 3:e uppl. 1905).
Thedenius, Knut Fredrik, botanist, f. 12 nov. 1814
i Skogs-Tibble, Uppsala län, d. 4 mars 1894 i
Stockholm, blef 1840 apotekare, var 1840—43 Svenska
trädgårdsföreningens sekreterare och botanist,
innehade 1843—58 apoteket
"Korpen" i Stockholm, blef 1843 Apotekarsocietetens
sekreterare och examinator i apotekarexamen, var
1839—46 lärare i naturhistoria vid Hillska skolan,
1844—59 lärare vid Stockholms gymnasium och blef
1859 lektor i naturalhistoria där. T. företog 1836 en
botanisk resa genom Dalarna, Härjedalen och Norge.
Han var flitig växt- och insektsamlare och skref
ett flertal botaniska och entomologiska arbeten,
af hvilka särskildt nämnvärda äro
Anmärkningar om Herjedalens vegetation (1839),
Stockholmstraktens phanerogamer och ormbunkar (1850),
Botaniska exkursioner i Stockholmstrakten (1859) och
Flora öfver Uplands och Södermanlands fanerogamer etc. (1871).
T. var utgifvare af "Botaniska notiser" 1852—56.
C. Lmn.
Thedens’ sår- l. skottvatten. Se Sårläkande medel.
Thedinghausen, en hertigdömet Braunschweig
tillhörig enklav, h. o. h. omgifven af preussiska
prov. Hannover, på vänstra stranden af Weser,
omkring dess biflod Eyter, omkr. 20 km. s. ö. om
staden Bremen. 1,616 inv. (1900). Hufvudnäring
boskapsskötsel med kreaturshandel. Amtet T. tillföll
i westfaliska freden (1648) Sverige, men afträddes
i freden i Celle (1679) till huset Lüneburg.
(H. W—k.)
Thé du Mexique [te dy meksi’k], bot. Se Chenopodium och Tesurrogat.
Theed [thiī’d], William, d. y., engelsk skulptör,
f. 1804, d. 1891 i London (son och lärjunge till en
bildhuggare och målare med samma namn, f. 1764,
d. 1817). T. utförde under sin långa lefnad
ett betydande antal stoder och byster, däribland
marmorgrupp af drottning Viktoria och prins Albert
(i Windsor), bronsstoder af prins Albert (i Balmoral
och Koburg) och af Newton (i Grantham, Lincoln),
sittande staty af Humphrey Cheetham (i Manchesters
katedral), 12 bronsreliefer ur engelska historien
(i Lordernas hus i Parlamentet), bilder af Edmund
Burke (samma ställe), af historieskrifvaren Hallam
(i S:t Paul, London), statsmannen Mackintosh
(Westminster abbey), William Peel (Greenwich),
lord Derby (Liverpool), Robert Peel (Huddersfield)
och Gladstone (i Manchester) samt kolossalgruppen
"Afrika" på Albertmonumentet i Hyde park.
(G—g N.)
Théel [tēl], Daniel, läkare, f. 10 febr. 1744
i Stockholm, d. där 4 nov. 1795, blef student i
Uppsala och studerade 1761—64 kirurgi hos Acrel i
Stockholm. Sistnämnda år anträdde han en resa till
Frankrike, England och Tyskland, promoverades
därunder till med. doktor i Reims och till
kir. doktor i Leipzig samt blef efter sin återkomst
led. i Kirurgiska societeten i Stockholm. Han var
1769—92 regementsfältskär vid Lifdrabantkåren samt
utnämndes 1772 till preses i Kirurgiska societeten
och öfverdirektör vid kirurgien i riket. I 1788 års
krig deltog han som förste fältkirurg och anställdes
sedan jämte A. J. Hagström som lärare vid den
1789 i Stockholm inrättade kirurgiska skolan, från
hvilken intill krigets slut 71 unga män utsändes till
Finland. 1792 blef han led. af Vet. akad. "T. arbetade
oförtrutet på kirurgiens uppkomst och anseende. Han
var dessutom känd för särdeles utmärkt färdighet
och lätthet uti de svåraste kirurgiska operationer,
och i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
