- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1079-1080

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theon - Theophania - Théophile - Theophilus - Theophrastaceae - Theophrastus - Theophylactes - Theopompos - Theorell, Sven Lorens

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afdelningarna äro senast utgifna af Hiller (1878). —
3. Grekisk matematiker i Alexandria, i senare hälften
af 300-talet, vann sin förnämsta betydelse genom
den af honom ombesörjda redaktionen af Euklides’
"Elementa", hvilken nästan h. o. h. utträngde
föregående redaktioner. De af T. gjorda ändringarna
och tilläggen voro dock i sak af föga vikt. Han
författade äfven anmärkningar till Aratos "Fainomena"
och en kommentar till "Almagest", som innehåller
värderika upplysningar rörande grekernas sätt att med
sexagesimalbråk utföra multiplikation, division och
rotutdragning. T. var fader till den berömda Hypatia.
1. G—g N.

Theophania. Se Teofani.

Théophile [-fīl], fransk författare. Se Viau.

Theophilus, pseudonym. Se Raaslöff 1.

Theophrastaceæ, bot., en liten växtfamilj,
tillhörande serien Primulales, af 42 träd och
buskar förekommande i tropiska Amerika. De
lansettlika bladen äro ofta sammanträngda i
grenspetsarna. Blommorna äro en- eller tvåkönade,
aktinomorfa, med sambladig krona. Utom de 5 ståndarna
finnas 5 staminodier. Fruktämnet är öfversittande med
vanligen central placenta, frukten stenfruktartad
med 2 — många frön. Det största släktet är Clavija,
hvars rötter framkalla kräkningar; frukterna äro
ätliga. Jacquinia-arterna äro giftiga och användas
till att bedöfva fisk vid fiske (jfr Barbasco). De
torkade frukterna uppträdda på trådar användas till
armband, hvaraf det franska namnet bois à bracelets
("armbandsträd"). Den mexikanska Deherainia smaragdina
utmärkes af stora gröna blommor.
G. L—m.

Theophrastus. Se Paracelsus och Theofrastos.

Theophylactes, lat. Se Rom, sp. 667.

Theopompos (grek. Θεόπομπος, lat. Theopompus).
1. Forntida konung i Sparta, under
hvars regering första Messeniska kriget (traditionellt
743—724 f. Kr.) inträffade. — 2. Författare af
lustspel i Aten (omkr. 400 f. Kr.), yngre samtida till
Aristofanes. Fragment af hans stycken, utg. af Meineke
i "Fragmenta comicorum græcorum" (1839—57) och Kock i
"Comicorum atticorum fragmenta" (1880), tyckas visa,
att han närmat sig den s. k. "mellersta" attiska
komedien (se Grekiska litteraturen, sp. 208). —
3. Berömd grekisk talare och historieskrifvare från
ön Chios, f. omkr. 376 f. Kr., utvandrade i anledning
af politiska misshälligheter till Aten, där han
begagnade Isokrates’ undervisning. Ett loftal öfver
konung Mausolos i Karien tillvann honom priset vid en
af drottning Artemisia föranstaltad täflan. Omkr. 331
f. Kr. återvände han till Chios. Hans förnämsta
historiska arbeten voro dels Hellenika’, en
grekisk historia i 12 böcker för tiden 411—394,
afsedd att utgöra en fortsättning af Thukydides’
verk, dels Filippika’, en framställning i 58 böcker
af de grekiska staternas historia för åren 360—336
f. Kr. eller Filip II:s regeringstid och med honom som
hufvudperson. Af Dionysios från Halikarnassos berömmes
T. som en pragmatisk historieskrifvare af förtjänst,
hvaremot han från andra håll beskylles för okritisk
sammanblandning af historia och saga äfvensom för
öfverdrifven benägenhet att häckla. Hans arbeten ha
lämnat rikligt material åt
de senare historieskrifvarna Diodoros och Pompejus
Trogus. De tämligen omfångsrika fragment, som
finnas i behåll, äro samlade af C. Müller i
"Fragmenta historicorum græcorum", I (1841).
1—3. A. M. A.

Theorell. 1. Sven Lorens T., justitieombudsman,
f. 5 nov. 1784 i Herrljunga, Skara stift, d. 15
dec. 1861 i Stockholm, blef 1805 student i Uppsala,
där han 1808 aflade auskultantexamen i landtmäteri
och hofrättsexamen. Efter att 1809—14 ha sysslat
med landtmäteri- och tingsarbeten i Kronobergs
län tjänstgjorde han från 1815 i Kammarkollegium,
hvarifrån han, sedan 1823 notarie, tog afsked
1839. Samtidigt utöfvade han vidsträckt och högt
ansedd verksamhet som advokat. 1841 kallades
T. till led. af Lagberedningen och utnämndes
s. å. till kammarråd, men trädde i utöfning af
detta ämbete, först sedan han i jan. 1845 lämnat
Lagberedningen. 1846 utnämndes han till häradshöfding
i Södra Möre härad. 1848 valdes han, nära 64-årig,
till justitieombudsman, ett val, emot hvilket
samtliga borgarståndets och en del af bondeståndets
elektorer inlade sin reservation, bl. a. emedan
T. "nära nog öfverlefvat sig själf". Orsaken till
elektorernas misslynthet var emellertid nog icke
T:s höga ålder, utan hans hållning till vissa på
dagordningen stående frågor. T. hade i yngre år, då
han bl. a. var medarbetare i den af brodern (se T. 2)
1820—22 utgifna oppositionstidningen "Stockholms
courier", stått i de frisinnades främsta led. Men
sedermera hade han, såsom i skrifterna Anckarsvärdska
politiken, en blick på 1840 års riksdag
(2 hftn,
1842—43), Öfver svenska nationalrepresentationens
ombildning
(1844) och i de mot Richert och Geijer
riktade Betraktelser och handlingar hörande till
reformen i nationalrepresentationen och allmänna
lagen
(3 hftn, 1846—48), visat sig som motståndare
till allmänna val samt jury och landtdomstolarnas
permanens — allt saker, som påyrkades af 1840-talets
liberale. Emellertid omvaldes T. vid riksdagarna
1850—51 och 1853—54. Men vid 1856 års riksdag drog
sig en storm tillsammans öfver hans hufvud. Till
de motståndare hans påstådda konservatism skaffat
honom sällade sig en mängd riksdagsmän, som af
ett eller annat skäl berörts af hans verksamhet
som justitieombudsman. Han hade nämligen låtit
anställa många åtal för ämbetsförseelser och i sina
till riksdagen ingifna (i stilistiskt afseende
utmärkta) berättelser bl. a. underkastat några
Högsta domstolens lagskipningsåtgärder en, såsom
det yttrades, "otjänlig och vådlig granskning"
och därjämte försvarat en sådan ultra liberal
sats, som att ämbetsmän egde rättighet att vägra
att verkställa beslut, som ej voro utfärdade
i grundlagsenlig ordning. Emot lagutskottets
utlåtande, att T. fortfarande vore förtjänt af
riksdagens förtroende, gjordes reservationer, och
särskildt inom borgarståndet, af hvars ledamöter
icke mindre än 14 voro ställda under åtal af T.,
haglade anmärkningar öfver denne. Vid det i jan. 1857
företagna valet till justitieombudsman fick T. af
48 elektorsröster endast 12 — en utgång af valet,
"som närmade sig en skandal". 1858 tog T. afsked från
sin häradshöfdingtjänst. Han åtnjöt en af ständerna
honom beviljad lifstidspension.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free