Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thermaenius, Karl Edvard - Therme - Thermia - Thermida - Thermidor - Thermodon (Terme-tschai) - Thermon - Thermopylai - Théroigne de Méricourt, Anne Josephe Terwagne - Theromorpha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkmästare vid den af hans fader, fabrikör Johan
T. (f. 1807, d. 1877), grundade mekaniska verkstaden
i Torshälla. 1868 stiftade T. tills. med fadern
firman Joh. Thermænius & son samtidigt med, att
verkstaden förflyttades till Hallsberg. Under
T:s ledning utvecklades verkstaden kraftigt;
tillverkningen specialiserades på landtbruksmaskiner
(se Klöfvernötare och Sädesrensningsmaskin),
särskildt ha firmans tröskverk gjort sig
väl kända. Firman ombildades till aktiebolag
1897. T. var 1885—87 och 1891—93 led. för Kumla
och Sundbo härad af Andra kammaren och sedan
1890 ordf. i Hallsbergs municipalstyrelse.
Fmn.
Therme (grek. Θέϱμη), stad. Se Thessalonika.
Thermia, en af Cykladerna i Grekiska arkipelagen. Se
Kythnos.
Thermida, stad., Se Sacedón.
Thermidor [-då̄r; af grek. therme, värme, och doron,
gåfva], den 11:e månaden och 2:a sommarmånaden i
franska republikanska kalendern, hade 30 dagar och
räknades fr. o. m. 19 juli t. o. m. 17 aug. af åren
1793—99 samt fr. o. m. 20 juli t. o. m. 18 aug. af
åren 1800—05 (jfr Kalender 1). Historiskt bekant är
revolutionen af 9 thermidor år II (27 juli 1794),
då Robespierre störtades och med honom ett slut
gjordes på skräckväldet. De, som störtade honom och
voro anhängare af en mera sansad politik, benämndes
sedermera thermidorister (fr. thermidoriens).
Thermodon (nu Terme-tschai), flod i västra Pontos,
turkiska vilajetet Trabezon, Mindre Asien, bekant
genom amasonsagan (se Amasoner), faller ut i
Pontos Euxeinos (Svarta hafvet). Ofvanför mynningen
låg staden Themiskyra (nu Terme).
Thermon l. plur. Therma (grek. Θέϱμον, Θέϱμα),
forntida hufvudstad i Etolien, nära sjön Trichonis
(vid Agrinion). Egentligen var T. ej någon stad i
vanlig bemärkelse, utan ett af murar omgifvet område
med tempel, församlingslokaler, basarer o. s. v. Filip
V af Macedonien förstörde det år 218 f. Kr. och
bortförde omkr. 2,000 statyer.
Thermopylai (grek. Θέϱμοπύλαι, lat. Thermopylæ,
eg. "de varma portarna", med anledning af två varma
källor, som där upprinna), stundom äfven blott Pylai
("portarna"), var fordom namnet på det smala pass
mellan Oitabergets östra sluttning (Kallidromos)
och Maliska hafsviken (nu Lamia- l. Zituniviken),
hvilket förenade de grekiska landskapen Tessalien
och Lokris. Såsom utgörande den enda för en krigshär
möjliga vägen mellan Tessalien och mellersta Grekland
hade detta pass stor strategisk betydelse. Där var
det, som 480 f. Kr. Leonidas (se d. o. 1) och hans
hjälteskara med själfuppoffrande mannamod höllo
stånd mot den persiska öfvermakten. På samma ställe
försökte de förenade grekerna under Kalippos (24,000
man) 279 f. Kr. att för Brennus och hans keltiska
skaror afskära tillträdet till Grekland. 191
f. Kr. försvarades T. af konung Antiochos mot
de romerske generalerna Glabrio och Cato. Under
grekiska frihetskriget försvarades det tre gånger
1821 och 1822. Så länge bergstigen (Anopaia) öfver
Oita ej befästs, har det ej lyckats att i
längden hålla defilén. Det var där, som förrädaren
Efialtes (se d. o.) visade perserna vägen. Numera
är platsen genom floden Spercheios’ uppslamningar
åtskilligt förändrad, men man kan dock igenkänna
läget af det forna trånga passet. Om topografi och
litt. se Kastriotis i grekiska arkeologiska samfundets
handlingar 1899.
A. M. A.
Théroigne de Méricourt [terωa’nj də merikōr], Anne
Josephe Terwagne, fransk kvinnlig revolutionär,
f. 13 aug. 1762 nära Liège, men ej inom dess område,
utan i Luxemburg i byn Marcourt, hvaraf hon genom en
förvrängning erhöll namnet de Méricourt, d. 9 juni
1817 på dårhuset La Salpétrière i Paris, var dotter
till en välmående jordbrukare och uppfostrades i
ett kloster. Hon lämnade tidigt hemmet, enligt en
sannolikt grundlös uppgift på grund af ett felsteg,
som skulle ha förmått henne att egna sitt lif åt
att taga hämnd på aristokrater, enligt en annan och
trovärdigare på grund af oenighet med styfmodern,
och hamnade slutligen i Paris som en beryktad
kurtisan. När revolutionen 1789 bröt ut, kastade
hon sig ifrigt in i den anarkistiska rörelsen, höll
politiska aftoncirklar och ådrog sig en mer än vanlig
uppmärksamhet genom sitt fördelaktiga utseende, den
fantastiska amasondräkt, i hvilken hon uppträdde på
de revolutionära klubbarna eller tog del i upploppen,
samt genom sin lidelsefulla vältalighet. 1791 begaf
hon sig till Liège som agent för den revolutionära
propagandan, tillfångatogs af österrikiska polisen
och fördes till Wien, men frigafs efter ett år,
sedan kejsar. Leopold med henne haft ett samtal, och
återvände därpå till Paris. I upploppet 10 aug. 1792,
hvarigenom konungadömet störtades, tog hon verksam och
ohygglig del. Man såg henne då i en rasande folkhop,
som massakrerade några som rojalister fängslade
personer, och hon gaf därvid själf signalen till
mordet på en af dem, litteratören Suleau (gift sedan
6 veckor med svenska målarinnan Adelaïde Hall; se
Hall, sp. 1097), emedan han gjort henne till föremål
för satiriska tidningsartiklar. Under striden mellan
Berget och girondisterna uppträdde hon till förmån
för de senare, hvarför hon af en pöbelhop 31 maj
1793 greps och underkastades offentlig bastonad i
Tuileriesträdgården. Året därpå blef hon vansinnig och
tillbragte sin återstående lefnad på dårhus. Senare
forskningar ha utmönstrat många legendariska drag ur
äldre skildringar af hennes stormiga lefnad. Hon var
hjältinnan i ett skådespel af P. Hervieu, som 1902
uppfördes med Sarah Bernhardt i hufvudrollen. Jfr
M. Pellet, "Étude historique et biographique sur
T." (1886), och vicomte de Reiset, "La vraie T."
(1903).
S. B.*
Theromorpha l. Theromora, paleont., en grupp af
utdöda kräldjur, som vunnit biologernas intresse
företrädesvis på den grund, att några bland dem
i väsentliga delar af sin organisation närma sig
eller rentaf öfverensstämma med däggdjuren. De lefde
i Europa, Nord-Amerika och Syd-Afrika under kol-,
perm- och triastiden, alltså långt innan däggdjuren
uppträdt eller (under den yngsta triasperioden)
representerades af blott mycket lågt organiserade
former. Särskildt är det de som Cynodontia
(Theriodontia) betecknade formerna ur Syd-Afrikas
perm- och triaslager, som genom sitt däggdjurslika
tandsystem ådrogo sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
