- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1093-1094

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thesauros - Theseion - Theseus - Thesen, Olof Johan Gudbrand - Thesiger - Thesiger, Frederick

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fem tyska akademier sedan 1900 utgifna, stort anlagda
"Thesaurus linguæ latinæ".
(J. C.)

Theseion, tempel. Se Theseus.

illustration placeholder
Fig. 1. Theseus tackas af dem, som han

räddat från den af honom dödade Minotauros.

(Kampanisk väggmålning).

Theseus (grek. Θησεύς, lat. Theseus), en af den
grekiska fornsagans ädlaste hjältegestalter, var
son af konung Aigeus i Aten (eller af Poseidon) och
Aithra, en dotter af konung Pittheus i Troizen. Hos
honom uppfostrades T. Som yngling begaf han sig sedan
till Aten för att uppsöka sin fader, hvarvid han
under färden dräpte flera grymma resar, som gjorde
vägen osäker. I Aten var han nära att förgiftas på
sin styfmoder Medeias anstiftan,
men räddades, då hans fader igenkände
honom på hans svärd och sandaler, hvilka en gång
tillhört Aigeus och af Aithra getts åt sonen som
igenkänningstecken. T. fick där tillfälle till nya
hjältebragder genom att kufva sin farbroder Pallas’
upproriska söner och fånga den vilda marathonska
tjuren. Då den skändliga offergärden af 7 attiska
ynglingar och lika många jungfrur ånyo skulle afgå
till Kreta, inskeppade T. sig med de utsedda offren
och räddade dessa genom att döda Minotauros med
biträde af Ariadne, Minos’ dotter, hvars kärlek han
vunnit (se Ariadne, Minos och Minotauros). Efter
återkomsten till Aten öfvertog han regeringen efter
sin fader, hvilken, misströstande om sonens återkomst,
hade beröfvat sig lifvet. Sitt fädernesland var han
till gagn genom fredliga värf ej mindre än genom
hjältebragder. Bland annat tillskref man honom den
s. k. synoikismen, d. v. s. sammanförandet af Attikas
förut skilda landskommuner till en statsenhet, med
Aten som gemensam hufvudstad. Amasonernas infall
i Attika tillbakaslogs efter hård strid af T.,
som därefter förmälde sig med deras drottning,
Antiope (Hippolyte), och med henne fick sonen
Hippolytos. Äfven säges han ha deltagit i den
kalydonska jakten och i argonauternas härfärd. Sin vän
och vapenbroder Peirithoos bistod han i striden mot
centaurerna och nedsteg med honom till underjorden
för att bortröfva Persefone. Där blefvo de dock
båda kvarhållna, tills T. befriades af Herakles. Vid
återkomsten till Aten fann T. allt förändradt. Tronen
var tagen i besittning af Menestheus, och han själf hade blifvit
en främling bland sitt folk. I grämelsen däröfver
begaf han sig till ön Skyros, där han försåtligt
dödades af konung Lykomedes. Hans son Demofon
återfick konungavärdigheten, och af följande tiders
atenare vördades T. som landsheros och grundläggare
af Atens statsskick. På oraklets bud förde Kimon
(468 f. Kr.) hans ben från Skyros till Aten och
uppförde där åt honom ett praktfullt tempel. Ända
till midten af 1800-talet var man fullt öfvertygad om
detta tempels identitet med ett i nordvästra delen af
Aten ännu befintligt doriskt tempel, hvilket under
medeltiden tjänat som en åt den helige Georg helgad
kyrka och nu används till museum. Detta vackra tempel, hvilket
utgör en af Atens bäst bibehållna och mest i ögonen
fallande fornlämningar, bär ännu namnet Theseion. Om
dess verkliga bestämmelse ha dock flera olika
förslagsmeningar blifvit framställda. — Theseussagan,
som är en den joniska stammens tillhörighet, visar
en anmärkningsvärd likhet med sagorna om Herakles,
hvilket redan i forntiden gaf anledning att beteckna
T. som "en annan Herakles". Älven den bildande konsten
brukade utrusta T. med de för Herakles utmärkande
attributen: lejonhud och klubba, men äfven med en
kort mantel (chlamys) och en bredskyggig hatt af
det slag, som de attiske efeberna brukade bära.
A. M. A.
illustration placeholder
Fig. 2. Det s. k. Theseion i Aten. (Jfr fig. 6 i

art. Tempel; fasaden.)


Thesen, Olof Johan Gudbrand, norsk veterinär, f. 16
juni 1830 i Kristiania, d. 27 jan. 1895 i Aas,
studerade 1853—55 i Köpenhamn, blef lärare vid Den
höiere landbruksskole i Aas i veterinärvetenskap och
zoologi, var från 1888 ordf. i Norsk dyrlægeforening
och redaktör för dess organ "Tidsskrift for
veterinærer", var dessutom en af samtidens mest
produktiva och allsidiga norska författare på
landtbruksvetenskapens område. Viktigaste skrifter:
Husdyrlære (1868), Vore husdyrs almindeligste
sygdomme
(1873) och Vore huspattedyrs anatomi og
fysiologi
(1892).
K. V. H.

Thesiger [the’sidʃə], engelsk släkt af urspr. tysk
härkomst.

1. Frederick T., baron Chelmsford, jurist och
politiker, f. 15 april 1794 i London, d. där 5
okt. 1878, var brorson till sir Frederick T., d. 1805,
hvilken med utmärkelse tjänat i ryska flottan under
svensk-ryska kriget 1788—90 och i slaget på Köpenhamns
redd 1801 var Nelsons adjutant. Själf var T. som
midshipman med vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0577.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free