- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1095-1096

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thesiger, Frederick - Thesiger, Frederick Augustus - Thesiger, Frederick John Napier - Thesis - Thesium - Thesleff, Alexander Amatus - Thesmoforiafesten - Thesmothetai - Thespiai - Thespis - Thesprotia - Thessalia - Thessalonika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bombardemanget af Köpenhamn 1807; kort därefter bestämdes
han för juridiska studier, blef 1818 advokat, vann som
sådan stort anseende och invaldes 1840 i underhuset,
där han var en bland det konservativa partiets
bästa debattörer. Han blef 1844 solicitor general,
1845 attorney general, afgick med Peels ministär
juli 1846, var ånyo attorney general i Derbys
första ministär (febr.—dec. 1852) samt därefter
lordkansler i Derbys andra och tredje ministärer
(1858—59 och 1866—68). 1858 upphöjdes han till peer
som baron Chelmsford. Jfr J. B. Atlay, "Lives of
the chancellors" (1908).

2. Frederick Augustus T., 2:e baron Chelmsford,
den föregåendes son, militär, f. 31 maj 1827,
d. 9 april 1905 i London, inträdde 1844 som
underlöjtnant i engelska armén, blef
1850 kapten, utmärkte sig 1855 som stabsofficer
vid Sevastopols belägring, tjänade därpå länge
i Indien, sedan 1863 som öfverste, deltog
med utmärkelse i sir Robert Napiers expedition till
Abessinien 1867 och var 1869—74 generaladjutant
vid armén i Bengalen. 1877 blef T.
generalmajor, ärfde 1878 faderns peersvärdighet och
blef s. å. befälhafvare öfver de brittiska trupperna
i Syd-Afrika. Han vann där några smärre framgångar
mot kaffrerna, men visade sig vid utbrottet
af sulukriget (jan. 1879) ha underskattat
suluernas motståndskraft. Engelsmännen ledo
nederlag vid Isandhlwana (jan.), och regeringen
beslöt att uppdraga öfverbefälet åt general Wolseley
i T:s ställe, men innan Wolseley öfvertagit befälet,
lyckades T. i grund slå suluerna vid Ulundi (3 juli)
och taga deras konung, Cetewayo, till fånga.
Han belönades med generallöjtnants grad, var
1884—89 kommendant i Tower, blef 1888 general och
afgick 1893 ur aktiv tjänst.

3. Frederick John Napier T., 3:e baron Chelmsford,
den föregåendes son, vicekonung af Indien, f.
12 aug. 1868, egnade sig 1893 åt advokatverksamhet
och tog som medlem af Londons grefskapsråd liflig
andel i hufvudstadens kommunala lif. 1905—09
var han guvernör i Queensland, 1909—13 i Nya
Syd-Wales och efterträdde sistnämnda år lord
Hardinge som vicekonung af Indien. Han har
både där och förut i Australien vunnit anseende som
skicklig och taktfull administratör; hans indiska
politik kännetecknas af växande hänsyn till den
indiska befolkningens kraf på vidgad själfstyrelse.
1—3. V. S—g.

Thesis, metr. Se Arsis.

Thesium L., bot., ett släkte af örter och små
buskar med omkr. 150 arter, af hvilka de flesta
förekomma i mellersta Europa, Central-Asien och
Syd-Afrika. Släktet tillhör fam. Santalaceæ, och
åtminstone några arter äro halfparasiter på andra
växters rötter. Blomhyllet är enkelt, sambladigt,
öfversittande. Blommorna äro tvåkönade, frukten
nöt. I Sverige finnes endast 1 art (se Spindelört).
G. L—m.

Thesleff (Thessleff), Alexander
Amatus
, finsk militär, ämbetsman, f. 16 nov. 1778 i
Viborg, d. där 15 nov. 1847, tillhörde en släkt,
hvaraf en medlem, Johan T., adlades med namnet
Stiernstedt (se d. o.). T. inträdde tidigt i
rysk krigstjänst och vann under 1808—09 års
finska krig, uti hvars förnämsta bataljer han
deltog, grad af major vid generalstaben. Sedermera
tog han verksamt del i krigen mot Napoleon
1812—14, hvarunder han befordrades, 1813, till
generalmajor. Han förordnades 1819 till chef för
den till Finland förlagda ryska
infanteridivisionen samt utnämndes 1826 till generallöjtnant och
1841 till general af infanteriet. Vid sidan af sin
militära verksamhet handhade han flera viktiga
administrativa värf. Han var 1828—30 och
1832—47 t. f. vicekansler vid universitetet i
Helsingfors och 1833—47 adjoint hos generalguvernören,
med åliggande bl. a. att föra ordet i senaten.
1832—46 tjänstgjorde han tidtals, under furst
Mensjikovs frånvaro, som t. f. generalguvernör.
T. var en välvillig och samvetsgrann man; i
Finlands förhållanden ingrep han icke på något
afgörande sätt. Han hade 1812 erhållit finsk adlig
värdighet.
M. G. S.

Thesmoforiafesten. Se Demeter och Skiroforia.

Thesmothetai, grek. Se Tesmoteter.

Thespiai (grek. (Θεσπιαί, lat. Thespiæ),
forngrekisk stad i Beotien, vid foten af berget
Helikon, berömd i synnerhet som en hufvudort för
sånggudinnornas och Eros’ dyrkan. Sistnämnde
gud egde där ett tempel med en af Praxiteles
utförd bildstod, som var föremål för hela fornvärldens
beundran och af Nero fördes till Rom. 700
tespier deltogo i försvaret af Thermopylai (480
f. Kr.), med anledning hvaraf staden förstördes
af Xerxes. Under de följande århundradena blef
T. åtskilliga gånger kufvadt och delvis sköfladt af
invånarna i grannstaden Tebe, men lyckades hvarje gång
återvinna sin ställning som själfständig medlem af de
beotiska städernas förbund. Ännu under den romerska
kejsartiden synes staden ha egt en viss betydenhet.
A. M. A.

Thespis, forngrekisk skald från orten Ikaria i
Attika, lefde omkr. midten af 6:e årh. f. Kr. och
gällde hos de gamle som skaparen af den grekiska
tragedien, d. v. s. som den förste, hvilken till
de vid Dionysosfesterna brukliga dityrambiska
körerna fogade ett dramatiskt element (se Teater,
sp. 579). Den från ett ställe hos Horatius härrörande
sägnen, att han kringfört sin skådespelartrupp
på vagnar, hvilka tillika fått tjäna som flyttbar
skådebana (däraf det ännu i dag stundom förekommande
uttrycket tespiskärran), eger intet stöd af äldre
källställen.
A. M. A.

Thesprotia l. Thesprotis (grek. Θεσπϱωτία
l. Θεσπϱωτίς, lat. Thesprotia), fordom namnet på
södra delen af nordgrekiska landskapet Epirus mellan
floden Thyamis (nu Kalama) i n. och Ambrakiska
viken (nu Artaviken) i s. I nordöstra delen af
T. låg det urgamla oraklet Dodona. Detta togs
dock tidigt i besittning af molosserna, hvilkas
konungar sedermera efter hand (under 4:e och 3:e
årh. f. Kr.) underlade sig äfven de öfriga delarna
af landet. Tesproterna omtalas redan hos Homeros
som ett af konungar styrdt folk med ungefär samma
bildningsgrad som de dåvarande hellenerna. Men af den
historiska tidens greker betraktades de som barbarer.
A. M. A.

Thessalia. Se Tessalien.

Thessalonika (grek. Θεσσαλωνίϰη, lat. Thessalonica),
betydande forntida stad i sydvästra Macedonien. På
det gamla Thermes plats vid Thermaiska hafsviken
(nu Salonikiviken) anlade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:15 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0578.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free