Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1103-1104 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thiel, Artur Semmy - Thièle - Thiele, Johann Alexander - Thiele, Just Matthias - Thiele, Thorvald Nikolaj - Thiele, Günther - Thiele, Friedrich Karl Johannes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nietzscheöfversättare. 1907 donerade han en stor
summa till Nietzschearkivet i Weimar.

Thièle [tiǟl], ty. Zihl, biflod fr. v. till Aar, har
sin källa i den lilla sjön Lac des Rousses i franska
dep. Jura och flyter under namnet Orbe genom en
af Juras längddalar in i schweiziska kantonen Pays
de Vaud, där den bildar sjöarna Joux och Brenet
(1,008 m.), hvilka skiljas från hvarandra endast
af ett smalt näs. Efter ett underjordiskt lopp af
omkr. 3 km. uppträder den åter n. om Brenet under
namnet Source de l’Orbe (220 m. lägre än sjön),
flyter i nordöstlig riktning förbi staden Orbe,
antar namnet T. samt faller vid Yverdon ut i södra
ändan af Neuchâtelsjön, som den vid sjöns nordöstra
ända åter lämnar för att kanaliserad flyta till
Biel-(Bienne-)sjön. I denna mynnar fr. ö. Aar,
som från sjöns norra ända afbördar dess vatten mot
n. ö., till Rhen. Från Lac des Rousses (1,075 m.) till
Bielsjön (432 m.) är T:s längd 110 km. Sträckan mellan
Neuchâtel- och Bielsjöarna liksom dessa båda sjöar
befares af ångbåtar.
(^{H. W—k.})


Thiele [tīle], Johann Alexander, tysk målare, f. 1685,
d. 1752 i Dresden, var den förste tyske målsmannen
för det under 1700-talet öfvade prospektmåleriet,
hvars hufvudrepresentanter voro i Nederländerna van
Wittel (Vanvitelli), i Italien de båda Canaletto,
i Frankrike Joseph Vernet. T:s prospekt äro
naturtrogna och utmärkta af landskaplig fägring,
breda i föredraget och tunga i färgen. Han målade
hufvudsakligen utsikter från Sachsen, Thüringen och
Mecklenburg på uppdrag af furstliga gynnare. Hans
arbeten finnas i Gotha, Weimar, i Dresdens residens
och i Schwerin.
^{C. R. N.}*


Thiele [tīle]. 1. Just Matthias T., dansk
vetenskapsman, skald, f. 13 dec. 1795 i Köpenhamn,
d. 9 nov. 1874, blef 1816 student och hade redan
året förut vunnit J. Baggesens erkännande för sitt
poetiska försök att tyda dennes framställda gåta "Det
evige sindbillede". T. var 1820—35 sekreterare vid
k. biblioteket och blef 1835 inspektör (1861 direktör)
vid gravyrsamlingen ("Kobberstiksamlingen"),
som genom honom afskildes från biblioteket och
sattes i mönstergiltigt skick; han var dessutom
1825—71 konstakademiens sekreterare och sedan 1839
k. handbibliotekarie. 1818—23 utgaf han Danske
folkesagn (2:a uppl., 2 bd, 1843), hvartill 1860 kom ett tredje band,
Den danske almues overtroiske meninger. Under
en vistelse i Rom 1824 kom T. i nära förhållande till
Thorvaldsen och utgaf
Thorvaldsen og hans værker (4 bd, 1831—50; ny uppl. med 205 kopparstick 1842—57)
och författade senare
Thorvaldsens biographie (4 bd, 1851—56; öfv. till ty. o. eng.).
Hans bok Vragstykker af et digterskib (1848)
innehåller bl. a. vackra lyriska skaldestycken och
ett par dramatiska arbeten. Folksagorna ha lämnat
stoff till skådespelen
Thyra Bolöxe og herremanden (1857) och
Claus Rigmands skat (1859) samt
två andra "folkesagnsdramer" (1864).
Han författade vidare
Kunstakademiet og heststatuen paa Amalienborg (1860),
Erindringer fra Bakkehuset (1869) och
Af mit livs aarböger 1795—1826 (1873).
1917 utkom Af mit livs aarböger 1795—1874 (2 bd).
Se Th. Stein, "J. M. T." (1897).

2. Thorvald Nikolaj T., den
föregåendes son, dansk matematiker, astronom,
f. 24 dec. 1838 i Köpenhamn, d. 26 sept. 1910, vann
1859 universitetets guldmedalj, tog 1860
magisterkonferens och 1867 filos. doktorsgrad. Han blef
1861 assistent vid astronomiska observatoriet och
var 1875—1907 professor i astronomi vid Köpenhamns
universitet. T. stiftade 1872 Mathematisk forening och
1901 Aktuarforeningen. Som astronom gjorde han tidigt
iakttagelser öfver dubbelstjärnors omloppsbana. Äfven
som matematiker verkställde han intressanta och mycket
originella forskningar, men hans hufvudarbeten voro
Almindelig iagttagelseslære (1889;
hans Elementære iagttagelseslære 1897 öfversattes 1903 till eng.) och
Interpolationsrechnung (1909).
Med stor ifver sökte han freda resterna af Tyko Brahes
byggnader på Hven. Han blef led. af Fysiogr. sällsk.
i Lund 1885.
1—2. ^{E. Ebg.}

Thiele [tīle], Günther, tysk filosof, f. 1841 i
Rhonstedt, d. 1911, blef professor i Königsberg 1882
och docent i Berlin 1898. T. rönte först inflytande
af Hegel, sedan af Kant och Lotze och var en af de
främste representanterna för den spekulativa teismen
i Tyskland. Hans hufvudarbete är Die philosophie
des selbstbewusstseins und der glaube an gott,
freiheit, unsterblichkeit (1895). Jfr H. Schwarz,
"Erkenntnistheoretisches aus der religionsphilosophie
T:s" (i "Vierteljahrsschrift für wissenschaftliche
philosophie", 1897).
^S—e.

Thiele [tīle], Friedrich Karl Johannes, tysk kemist,
f. 13 maj 1865 i Ratibor, d. 17 april 1918, blef 1890
filos. doktor i Halle, 1886 assistent och 1892 docent
hos Volhard, kallades 1893 till e. o. professor i
kemi vid A. v. Baeyers institut i München och 1902
till ord. professor vid universitetet i Strassburg. I
München framställde T. nitroguanidin, semikarbazid och
en mängd andra intressanta, kväfvehaltiga organiska
ämnen; vidare en grupp af färgade kolväten,
fulvener, samt utarbetade en efter honom benämnd teori
för "konjugerade dubbelbindningar" (se Omättade
föreningar i Suppl.), genom hvilken han sökt förklara
de aromatiska ämnenas (se Aromatiska föreningar) från
vanliga omättade föreningar afvikande natur. T. var
en af nutidens skickligaste experimentatorer på
den organiska kemiens område och äfven synnerligen
framstående som akademisk lärare. Sedan 1910 var han
en af redaktörerna för "Liebigs Annalen der chemie".
^{K. A. V—g.}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>