Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1107-1108 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thierfelder, Albert - Thierry - Thierry, Jacques Nicolas Augustin - Thierry, Amédée Simon Dominique - Thierry, Gilbert Augustin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

f. 1846 i Mühlhausen i Thüringen, elev af Hauptmann
och Richter vid Leipzigs konservatorium, blef filos.
doktor i Leipzig på en afh. om Ambrosianska sången
(se d. o.) och efterträdde 1888 Kretzschmar
som universitetsmusikdirektor i Rostock samt
fick professors titel 1890. T. har komponerat 5
operor, större körverk, 2 symfonier, kammarmusik,
sångkvartetter, visor och pianostycken. Han utgaf 1899
och 1901 bearbetningar af forngrekiska musikfragment,
arrangerade för konsertbruk.
E. F—t.

Thierry af Chartres [tiärrī], medeltida skolastiker,
d. omkr. 1150, var lärare i Chartres på 1120-talet, i
Paris omkr. 1140 och blef kansler i Chartres 1141. Han
var en af de främste representanterna för den
s. k. Chartres-skolan (se Skolastiken, sp. 1096). Hans
Heptateuchon, den lärobok, som han lade till grund för
sin undervisning i de sju fria konsterna, är en viktig
källa för kännedomen om dåtidens bildningsskatt; den
innehåller utdrag ur 45 olika skrifter, däribland
flera viktiga delar af Aristoteles’ filosofi. I
en kommentar till Genesis, De sex dierum operibus,
söker han förklara skapelseurkunden med den dåtida
vetenskapens resurser och utvecklar därvid en
kristen nypythagoreism, genom hvilken han anser sig
aritmetiskt bevisa Guds existens och treenighetslärans
förnuftighet. Jfr Haureau, "Notices et extraits"
(1893), och Clerval, "Les écoles de Chartres"
(1895).
S—e.


Thierry [tiärrī]. 1. Jacques Nicolas Augustin T.,
fransk historieskrifvare, f. 10 maj 1795 i Blois,
d. 22 maj 1856 i Paris, genomgick högre normalskolan
i Paris (1811) och antog anställning vid ett läroverk
i Compiègne (1813), men återvände, då hans verksamhet
afbröts genom krigshändelserna (1814), till Paris. Där
kom han i personlig beröring med den bekante filosofen
Saint-Simon och blef dennes sekreterare. Under de
tre följande åren utgåfvo de gemensamt åtskilliga
skrifter, men därefter uppstod oenighet mellan dem,
och de skildes. T. blef då medarbetare i sådana
tidskrifter som "Censeur européen" (1817), "Courrier
français" (1820) och "Revue des deux mondes" (1883). I
dessa offentliggjorde han dels sina af romantiken hos
Châteaubriand och Walter Scott påverkade banbrytande
åsikter om historisk forskning och författarskap,
dels några utkast till sina stora historiska
arbeten. Sålunda skref han bl. a. Lettres sur
l’histoire de France (1820, utg. tillökade i bokform
1827; 13:e uppl. 1868), i hvilka han, liksom senare
i inledningen till sina verk, uttalade en sträng
förkastelsedom öfver den dittills vanligen följda
okritiska metoden att skrifva historia och framhöll
den oafvisliga nödvändigheten att för att rätt bedöma
de historiska händelserna rådfråga urkunderna, att
jämföra tillgängliga handlingar, att taga hänsyn till
nyare rön i fråga om folkens uppkomst och utveckling
m. m. För att själf kunna tillämpa dessa grundsatser
egnade han fem år oafbrutet åt vidtomfattande
forskningar, förrän han utgaf sitt stora, på sin tid
mycket prisade, men numera föråldrade verk Histoire
de la conquête de l’Angleterre par les normands (3
bd, 1825; flera uppl.). De otroliga ansträngningar,
som han därvid underkastat sig, försvagade så hans
synförmåga, att han sedermera endast med främmande
hjälp kunde arbeta. Men det oaktadt fortsatte han
sina trägna forskningar, som bl. a. förskaffade
honom ledamotskap i Franska institutet (1830). Hans
följande arbeten voro Dix ans d’études historiques
(ett urval af hans äldre tidskriftsartiklar; 1835)
och Récits des temps mérovingiens (1840), hvilket
senare Franska akad. 15 år i följd belönade med
Gobert-priset. På undervisningsministerns uppdrag
utgaf T. Recueil des monuments inédits de l’histoire du
tiers-état (4 bd, 1850—70), till hvilket hör som ett
slags öfversikt Essai sur l’histoire de la formation
des progrès du tiers-état (1853; ny uppl. 1892). T:s
arbeten utmärkas af grundlig lärdom och lysande
framställningskonst. Hans Oeuvres complètes utgåfvos
1846—47 (8 bd) och 1856—60 (10 bd). Jfr Aubineau,
"M. Augustin T., son systéme historique et ses
erreurs" (2:a uppl. 1879), och Valentin, "Augustin
T." (1895). — En af hans trognaste medhjälpare var
hans hustru, Julie T. (d. 1844), hvilken författade
bl. a. Scènes de moeurs et de caractère aux XVIII:e
et XIX:e siècles (1835) och Adelaïde, mémoires d’une
jeune fille (1839). — 2. Amédée Simon Dominique
T., den föregåendes broder, historieskrifvare, f. 2
aug. 1797 i Blois, d. 27 mars 1873 i Paris, vann rykte
genom sina lärda uppsatser i åtskilliga tidskrifter
och första delen af sitt stora verk Histoire des
gaulois jusqu’à la domination romaine (3 bd, 1828—45;
flera uppl.) och utnämndes med anledning däraf
till professor i historia vid högskolan i Besançon
(1828). Men de liberala åsikter, som han vid den
tiden hyllade, förmådde snart regeringen att skilja
honom från denna befattning. Han återvände då till
Paris och fortsatte sina historiska arbeten, till
dess han efter julirevolutionen sändes som prefekt
till Vesoul (dep. Haute-Saône), hvilket ämbete
beredde honom tillfälle att ådagalägga ovanlig
administrativ förmåga (1830—38). Till följd häraf
återkallades han till Paris för att tjänstgöra som
maître des requêtes i conseil d’état, en befattning,
som han skötte äfven under kejsardömet till 1860,
då han blef senator. Emellertid upphörde han icke
att egna sig åt vetenskapliga forskningar. I fråga
om historieskrifning tillämpade han strängt de af
brodern förfäktade åsikterna, men han egde icke
dennes öfverlägsenhet i stilistiskt afseende. Utom
hans ofvan nämnda hufvudarbete må nämnas Histoire
de la Gaule sous l’administration romaine (3 bd,
1840—42), Histoire d’Attila, de ses fils et de ses
successeurs jusqu’à l’établissement des hongrois en
Europe (1856), Saint Jérôme, la société chrétienne à
Rome et l’émigration romaine en Terre-Sainte (1867)
och Saint Jean Chrysostome et l’impératrice Eudoxie,
la société chrétienne en Orient (1872). Sedan 1841 var
T. led. af Institutet. — 3. Gilbert Augustin T.,
den föregåendes son, författare, skref sig
Augustin-Thierry, f. 11 febr. 1840 i Paris, d. där 27

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>