Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning / 1125-1126 (1919) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thoma, Hans - Thoma, Ludwig - Thomaeus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Hans Thoma, själfporträtt (litografi).

sin egen hembygd, dess folk och natur gaf han sitt
bästa, med varm känsla, trohjärtad innerlighet
och okonstlad uppriktighet. På detta område är
han mästare. Betydligt ojämn är han däremot i sin
fantasikonst, i de motiv, där han ger sig in
på Böcklins område (sjönymfer, tritoner, "De saligas
ö" o. d.) kan han visa sig banal och affekterad. Vida
högre står en del sagomotiv — oftast i litografi eller
träsnitt — där han ansluter sig till gamla tyska
mästare. Hans långvariga, oafbrutna verksamhet
har varit flödande och ytterst rikhaltig och har
sträckt sig öfver de mest olika konstgrenar. Han har
förutom hvardagsgenre och landskap målat porträtt,
religiösa och mytologiska motiv, han har dekorerat
kaféer och utfört kyrkofresker, odlat grafisk konst,
gjort illustrationer, mönster för väfnad och för
keramik och har äfven försökt sig som skulptör. Han
förblef länge förbisedd, höll sig fjärran från all
ifran efter modernitet liksom efter publikgunst. Först
omkr. 1890 slog han igenom och blef då hälsad som
en af samtidens betydande företrädare för germansk
anda, för nationell tysk konst. Rent måleriskt hade
han likväl utan tvifvel stått högre ett 20-tal år
tillbaka i tiden. — I tyska museer är han numera
rikligt representerad. Förutom hans många poesifyllda,
fridsamma, idylliska landskap från Taunus och från
Rhens stränder kunna som typiska prof på hans konst i dess olika riktningar
nämnas Byspelmannen (1871), Våridyll och Dalens
väktare (1892, båda i Dresden), Söndagsfrid (1876,
Hamburg), Såningsmannen (1892, senare varierad),
Ensamhet (1874, München) , Jesus och den samaritanska
kvinnan (1881), Paradiset (1901), Kristus på
korset och Kristus och Magdalena (väggmålningar
i Peterskyrkan i Heidelberg, 1902), Maria som
himladrottning och Schwarzwalds beskyddarinna (1912,
kyrkan i Bernau). Nationalmuseum i Stockholm eger ett
litet landskap från 1893. Bland reproduktionsverk är
i främsta rummet att nämna T.-volymen i samlingen
"Klassiker der kunst", 1909; ett litet album, med text
af G. Bergman, utkom i Stockholm 1904. Monografier
af Meissner (1899), Lehrs (1900), Servaes (s. å.),
Ostini (1901), Spanier (1903), Bierbaum (1904)
och Thode ("Böcklin und T.", 1905). T. utgaf 1908
sina lefnadsminnen (Im herbste des lebens). T. är
hedersdoktor vid flera universitet.
G—g N.

Fig. 2. Sommar, oljemålning af Hans Thoma.

Thoma [tå̄ma], Ludwig, tysk författare,
f. 21 jan. 1867 i Oberammergau, studerade först
skogsvetenskap, därpå juridik, verkade 1894—99 som
advokat, men ingick sedan i "Simplicissimus"’ (se
d. o.) redaktion och är numera en af dess ledare. T.,
som är en skarp och hänsynslös satiriker, sådan
Tyskland knappast haft efter Heines bortgång, har två
väsentligt olika områden för sitt författarskap. Det
ena är allmogeskildringen från hans hembygd,
Oberbayern, det andra satiren öfver det moderna
sällskapslifvet och hvad därtill hör. Till den förra
arten höra berättelserna Agricola (1897, liksom
alla hans verk i många uppl.), Hochzeit (1901),
Die wilderer (1903), romanen Andreas Vöst (1905),
Briefe eines bayrischen abgeordneten (1909), som
imiterats äfven i Sverige, och romanen Der Wittiber
(1911); till den senare Assessor Karlchen (1900),
dikterna Grobheiten (1901) och Neue grobheiten
(1903), förenade under titeln Peter Schlemihl,
hans vanliga signatur i "Simplicissimus" (19C6),
Lausbubengeschichten (1904; "Tjufpojkshistorier",
1917), Tante Frieda (1906), Kleinstadtgeschichten
(1908), Moritaten (s. å.), Jozej Filsers briefwexel
(1912) m. fl. T. har äfven haft mycken framgång med satiriska pjäser:
Witwen (1900), Die medaille (1901). Der lokalbahn
(1902), Moral (1909; uppf. i Stockholm s. å.),
Erster klasse (1910), Lottchens geburtstag (1911),
flera enaktare (1914 ff.) o. s. v. T:s pjäs Zoologi
gafs 1912 med stor framgång i Stockholm. Bland
öfversatta arbeten af T. märks "Badgästerna^ (1918).
R—n B.

Thomæus, svensk, enligt uppgift från Skottland
härstammande släkt, som inkom till Sverige i slutet
af 1500-talet. En gren antog på 1600-talet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>