- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1207-1208

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thun - Thun - Thun, Leo - Thun, Franz Anton - Thunberg, Daniel af - Thunberg, Karl Peter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kantonen Bern, 570 m. ö. h., 1,5 km. nedanför Aars
utlopp ur Thunsjön och vid järnvägarna mellan denna
sjö och Bern samt Interlaken i Berner Oberland. 7,480
inv. (1910), de allra flesta tysktalande. De trånga,
krokiga gatorna, de ålderdomliga husens arkader
och terrasser, den gamla borgen från 1100-talet på
berget ofvanför staden samt den gotiska kyrkan,
från hvars kyrkogård man har en präktig utsikt
öfver sjön och Alperna, ge åt staden en romantisk
prägel. Till staden är förbundets militärskola
förlagd. Exercisplats med kaserner, ammunitionsfabrik
m. m. Liflig handel med ost och linneväfnad.
(H. W—k.)

Thun (konstnärssläkt). Se Thum.

Thun [tōn], T. und Hohenstein. 1. Leo, grefve von
T., österrikisk statsman, f. 7 april 1811 i Tetschen,
Böhmen, d. 17 dec. 1888 i Wien, var april—juli
1848 gubernialpresident i Böhmen samt blef 1849
kultus- och undervisningsminister i Schwarzenbergs
ministär. Som sådan genomdref han gymnasiers och
universitets ombildning efter tyskt mönster, afslöt
1855 konkordatet med kurian (upphäfdt 1870),
som ställde skolan under kyrkans kontroll, och bidrog
kraftigt till stiftandet af kejserl. vet. akad. Efter
oktoberpatentets utfärdande 1860 utträdde T. ur
ministären och framträdde dels i österrikiska
herrehuset, hvaraf han blef lifstidsled. 1861,
dels på bömiska landtdagen (1861—67,. 1870, 1883—88)
som en af de ledande männen inom yttersta högern.

2. Franz Anton, grefve, 1911 furst von T., son
till T. 1:s broder Friedrich von T. (f. 1810,
d. 1881, diplomat, bl. a. envoyé i Stockholm
1847—49), statsman, f. 2 sept. 1847 i Tetschen,
d. där 1 nov. 1916, blef 1881 ärftlig medlem af
österrikiska herrehuset och 1883 led. af Böhmens
landtdag, var kraftig förfäktare af klerikala och
feodala grundsatser och af tjechernas statsrättsliga
fordringar samt utsågs i sept. 1889 till ståthållare
i Böhmen, hvilket ansågs beteckna ett stort
tillmötesgående gentemot tjecherna. Emellertid
uppfyllde han icke dessas förhoppningar, utan
arbetade för en försoning mellan tyskar och tjecher
med lika rätt för båda, hvilket i hög grad ådrog
honom "ungtjechernas" ovilja. Då dessa segrade
vid landtdagsvalen 1895, lämnade T. sitt ämbete
(febr. 1896). Efter v. Gautsch var T. 5 mars 1898—2
okt. 1899 konseljpresident och inrikesminister,
åvägabragte visserligen en ny "ausgleich" med Ungern,
men kunde ej öfvervinna tyskarnas obstruktion i
riksrådet eller uppfylla sina löften till tjecherna.
2. J. F. N.*

illustration placeholder
D. af Thunberg. Efter en

målning af L. Pasch d. y.

(Nationalmuseum.)

Thunberg, Daniel af, mekaniker, vattenbyggare, f. af
bondeföräldrar 15 maj 1712 på Tunsjö i Dals socken,
Ångermanland, d. i jan. 1788 nära Karlskrona, vardt
student i Uppsala 1731 och studerade till präst,
men drogs alltmer öfver till mekaniken, fick 1745
anställning vid Polhems laboratorium mechanicum och
antogs 1747 till byggmästare vid fästningsbyggnaderna
i Finland. Där var han hufvudsakligen sysselsatt
med dockanläggningarna på Sveaborg samt med
strömrensningar. På en af Sveaborgs dammar lät
A. Ehrensvärd inrista: "Utom Thunberg hade icke
Ehrensvärd byggt denna damm". T. fick 1748 titeln
slottsbyggmästare och 1759 direktörs fullmakt,
utnämndes 1773 till öfverdirektör och adlades
1776. Sedan 1759 egnade han sig hufvudsakligen åt att utföra
dockbyggnaderna i Karlskrona, för hvilka han utsett
plats 1756. Samtidigt verkställde han dock undersökningar
om strömrensningar och möjligheten att anlägga kanaler i flera
af Finlands län. 1757 kallades T. att deltaga i ständernas
kommission för Trollhätte kanal (se denna). Det
förslag till kanalled förbi Trollhättan samt
tillhörande slussverksanläggning, hvilket af
kommissionen samma år framlades, var baseradt
på T:s uppslag, vidare utarbetade och förbättrade
af S. Sohlberg. Förslaget lades till
grund för arbetets utförande hvilket dock betydligt
fördröjdes. T. hade i egenskap af direktör
ledningen af arbetena 1773—79. T.
var led. af Vet. akad. (1759) och af Fysiografiska
sällskapet i Lund. På grund af sin framstående förmåga
och redbara karaktär omfattades han af Ehrensvärd
med varm vänskap. Nämnas bör, att T. uppgjorde
ett förberedande förslag till Göta kanal, hvilket
B. von Platen i hufvudsak följde vid utförandet.
(Fmn.)

illustration placeholder

Thunberg, Karl Peter, forskningsresande, botanist,
f. 11 nov. 1743 i Jönköping, d. 8 aug. 1828 på
Tunaberg vid Uppsala, var Linnés lärjunge i Uppsala,
försvarade under Linnés presidium den med. afh. De
venis resorbentibus
1767 och blef 1772 (under sin
frånvaro i Kaplandet) promoverad till med. doktor. Han
företog aug. 1770 en resa öfver Holland till Paris,
där han stannade ett halft år för studier i medicin
och naturhistoria, och blef på Amsterdamprofessorn
Burman d. y:s förord anställd som kirurg på ett af
holländska Ostindiska kompaniets skepp med tillstånd
att vid ankomsten till Kaplandet stanna där. Sedan han
vistats där 1772—75 och inhämtat holländska språket,
anträdde han en resa till Java, och med uppdrag att
för holländska trädgårdar insamla japanska växter
fortsatte han färden som förste skeppsläkare i
sällskap med en holländsk beskickning till Japan,
där han landsteg i Nagasaki i aug. 1775. Återfärden
från Japan skedde först dec. 1776, och besök gjordes
på Java och Ceylon; T. lämnade Ceylon 1778, vistades
en kort tid i Holland och London, och återkom till
Sverige i mars 1779. Under sin frånvaro hade han
1777 utsetts till botanices demonstrator i Uppsala;
efter hemkomsten förordnades han 1779 att förestå den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:22 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0636.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free