- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1227-1228

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thyreodektomi - Thyreoglobin - Thyreoidea - Thyreoidin - Thüringar - Thüringen - Thüringerwald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Thyreodektomi. Se Tyreodektomi.

Thyreoglobin. Se Tyreoideapreparat.

Thyreoidea (Glandula thyreodea; af grek. thyreos,
sköld, och eidos, likhet), anat., sköldkörteln (se d. o.).
Thyreoideapreparat. Se Tyreoideapreparat.

Thyreoidin. Se Tyreoideapreparat.

Thüringar, det namn, hvarmed hermundurerna (se d. o.) från 400-talet betecknats.
Om deras historia efter denna tid se Thüringen.
S. B.

Thüringen, namn på ett område i mellersta Tyskland,
hvilket begränsas af floden Werra i v., Harz-berget
i n., Saale-floden i ö. och omfattar preussiska
reg.-omr. Erfurt (i prov. Sachsen), preuss. kretsen
Schmalkalden (i prov. Hessen-Nassau) samt "Thüringska
staterna", d. v. s. den grupp af små, hufvudsakligen
till sachsiska furstehus förr hörande furstendömen,
som ligger mellan preussiska prov. Sachsen och
Hessen-Nassau samt förra konungarikena Bajern och
Sachsen. Orografiskt sedt, består T. af thüringska
slätt- och kull-landet ("Thüringer Becken")
samt Thüringerwald (se d. o.) och angränsande
land s. v. om dess höjdrygg, fram till Rhön,
Ulster och Werra i v., Main och dess tillflöde
Hasslach samt Frankenwald i s. ö. De germanske
thüringarna omnämnas först på 400-talet och voro
då en hednisk folkstam. Deras rike sträckte sig en
tid från Elbe i trakten af nuv. Hamburg till Donau
vid Regensburg, men omkr. 531 störtades det af de
förenade frankerna och sachsarna, hvarefter norra
delen af deras land tillföll sachsarna och kallades
Nordthüringergau. Området s. om Thüringerwald
fick namnet Franken efter sina eröfrare, och
namnet T. inskränktes inom de trånga gränser
det ännu har. T. förblef en frankisk besittning,
och frankiska grefvar styrde i de olika "gauen",
i hvilka landet var deladt. Kristendomen, om icke
infördes, åtminstone befästes i dessa trakter af
Bonifatius. Ett biskopsstift upprättades i Erfurt,
och under Karl den store var "thüringska mark"
utgångspunkt för verksamma operationer mot de hedniske
sorberna. 839 förekommer första gången titeln grefve
af T. ("ducatus Toringubæ cum marchis suis"). Under
de sachsiske kejsarna gjorde de särskilde grefvarna i
T. sig alltmer oberoende, men landet samlades till en
större enhet 1130, då Ludvig, sannolikt tillhörande
en i landet länge bosatt släkt, af kejsar Lothar I
utnämndes till landtgrefve af T. Han efterträddes
af sin son Ludvig II (d. 1172), om hvilken de
thüringska sagorna ha mycket att förtälja, dennes
son Ludvig III den milde, som dog barnlös på
Cypern under hemfärden från tredje korståget (1190),
hans broder Herman I (se d. o. 3), som vid Henrik
Lejonets fall blef pfalzgrefve af Sachsen. Hans son
Ludvig IV (d. 1227 på en pilgrimsfärd till Jerusalem)
och dennes gemål, den heliga Elisabet (d. 1231),
äro bland de mest bekanta personligheterna i tyska
medeltiden. Den siste landtgrefven af denna släkt var
Ludvig IV:s broder Henrik Raspe (se d. o.), efter
hvars död (1247) utbröt det ödeläggande thüringska
arfföljdskriget,
som 1263 slutade så, att markgrefve
Henrik den upplyste af Meissen (af huset Wettin),
Henrik Raspes systerson, fick det egentliga T.,
hvaremot det dittills med T. förenade Hessen tillföll
Ludvigs och Elisabets dotter Sofia. En son till Henrik
den upplyste var Albrekt II den vanartige (f. 1240,
d. 1314; jfr Kunigunda 3), som 1293 sålde
T. till tyske konungen Adolf af Nassau. Men hvarken
dennes eller hans efterträdare Albrekt I:s försök
att tillegna sig T. lyckades, utan det fortfor att
tillhöra markgrefvarna af Meissen, hvilka 1423 fingo
kurfurstlig värdighet som hertigar i Sachsen. Vid
Sachsens delning 1485 lades T. hufvudsakligen till
den ernestinska linjens besittningar (se Sachsen,
sp. 282—283). Vid tyska revolutionen i nov. 1918,
då de olika furstehusen afsattes, beslöto T:s
socialdemokrater af de spridda delarna bilda en
enhetlig stat med revolutionär författning under
namnet Stor-Thüringen. — På grund af
sitt centrala läge har T. ofta kallats "Tysklands
hjärta". Om thüringarnas (befolkningens) lynne och
läggning se O. Weise, "Die deutschen volksstämme und
landschaften" (i "Aus natur und geisteswelt", bd 16).
(H. W—k.)

Thüringerwald [-valt], bergssystem i mellersta
Tyskland, sammanhänger i s. ö. genom den lägre,
platåartade Frankenwald med Fichtelgebirge och
ansluter sig i s. v. till Rhön samt skiljes af
det thüringska slätt- och kull-landet ("Thüringer
Becken") från Harz n. härom. Från Werra v. om Eisenach
sträcker det sig i en oregelbunden linje af 110
km. längd och 15—35 km. bredd mot s. ö. till öfre
Saales biflod Loquitz och Maintillflödet Hasslach,
bortom hvilka Frankenwald vidtar. Den långsträckta
bergryggens profil, sedd fr. n., bildar — med många
rundade toppar och trågformade insänkningar mellan dem
— en lång, lätt buktande våglinje på 800—900 m. höjd
ö. h. Skarpa spetsar saknas fullständigt. Bergsträckan
omsluter många förtjusande, romantiska dalar och är
klädd med vackra skogar, företrädesvis af barrträd,
här och där löfträd. Nordvästra delen är högst och
skogrikast; de högsta topparna där äro Grosser
Beerberg
(983 m.), Schneekopf (978 m.) och
Inselsberg (914 m.), alla i förra hertigdömet
Gotha. Sydöstra delen är folkrikast; där ligga i
Sachsen-Meiningen Kieferle (877 m.) och Blessberg
(869 m.), n. om dessa, i Schwarzburg-Rudolstadt,
"pärlan bland Thüringens dalar", Schwarzadalen. —
I fråga om bergarter har T. att uppvisa stor
mångfald. Underst ligga i urtiden afsatta
hafsaflagringar (kambrosilur och devon). Under
karbontiden steg området småningom upp ur hafvet och
genomgick en kraftig bergsbildningsprocess, men det
härvid uppresta veckberget eroderades och öfvertäcktes
under följande period af söndersmulningsprodukter och
vulkaniska bergarter. Den nutida bergryggens uppkomst
skedde under tertiärtiden genom sprickbildning i
jordskorpan och sättningar i denna. Omslutet af
två parallellsprickor med nordvästlig—sydöstlig
riktning blef T. kvarstående å högre nivå såsom en
s. k. horst, medan förlandet n. och s. om sprickorna
sjönk in. I kvartär tid kom äfven T. inom den nordiska
inlandsisens område. — T. saknar sjöar, men i dess
många tvärdalar finnas många rinnande vatten. Dessa
tillhöra tre skilda flodområden, nämligen Elbes,
Wesers och Rhens. Bergsträckans nordöstsluttning
afvattnas till Elbe genom Saale-tillflödena Gera
(med Apfelstedt), Ilm, Schwarza,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0646.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free