- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1229-1230

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thüringerwald - Thüringska arfföljdskriget - Thüringska staterna - Thyrojodin - Thyroros - Thyrreion - Thyrsania agrippina - Thyrsos - Thys, Peter - Thysanoptera - Thysanura

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Loquitz och (i Frankenwald) Selbitz. Dess
sydvästsida har aflopp till Rhens biflod Main genom
Rodach-Hasslach och Itz samt till Weser genom Werra,
som har sin källa n. v. om Blessberg, jämte tilloppen
Schleuse, Hasel och Schmalkalde m. fl. På bergets
rygg, från Hörschel vid Werra till Wetzstein i
Frankenwald (invid Loquitz’ och Hasslachs källor)
går en urgammal väg, Rennstieg l. rättare Rainsteig
(gränsväg), som utmärker gränsen mellan Thüringen
och Franken och kan betraktas som en del af gränsen
mellan Nord- och Syd-Tyskland, liksom mellan nord-
och sydtyskt väsen. Lätt tillgängligt från alla sidor,
öfvertväras Thüringerwald från n. ö. till s. v. af
tre järnvägslinjer: en vid Eisenach i n. v., en från
Erfurt genom tunnel i närheten af Schneekopf och
Beerberg till Würzburg samt en från Jena genom
Loquitz’ och Hasslachs dalar till Bamberg. På de
två senare banorna gå snälltåg mellan Berlin och
Syd-Tyskland. — T. har flera mineralkällor samt
tallbarrs- och andra artificiella bad, besökes mycket
af turister och är sommarvistelseort för många
nordtyska stadsfamiljer. Bergsborna sysselsätta
sig mycket med hemindustri (bl. a. förfärdigande
af leksaker och hvarjehanda föremål af trä). I
industriorterna tillverkas trä-, ler-, porslins-,
glas- och järnvaror m. m. Tekniskt nyttiga
stensorter brytas och bearbetas på åtskilliga
håll, hvaremot de fordom viktiga malmförekomsterna
synas nu uttömda. — Litt.: Trinius, "Thüringer
wanderbuch" (1886—96), Regel, "Thüringen"
(1892—96), Scobel, "Thüringen" (1898), Schlüter, "Die
siedelungen im nordöstlichen Thüringen" (1903),
Meyers Reisebücher: Thüringen (21:a uppl. 1913).
H. W—k.

Thüringska arfföljdskriget. Se Thüringen.

Thüringska staterna, gemensam benämning på följande
nio tyska stater (folkmängdsuppgifterna afse
folkräkningsåret 1910):
storhertigdömet Sachsen(-Weimar-Eisenach), 3,610 kvkm., 417,149 inv.;
hertigdömet Sachsen-Meiningen, 2,468 kvkm., 278,762 inv.;
hertigdömet Sachsen-Altenburg, 1,323,5 kvkm., 216,128 inv.;
hertigdömet Sachsen-Koburg, 561,6 kvkm., 74,818 inv.;
hertigdömet Sachsen-Gotha 1,415 kvkm., 182,359 inv.;
furstendömet Schwarzburg-Sondershausen, 862 kvkm., 89,917 inv.;
furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt, 941 kvkm., 100,702 inv.;
furstendömet Reuss-Greiz (Reuss af äldre linjen), 316 kvkm., 72,769 inv.;
furstendömet Reuss-Schleiz-Gera (Reuss af yngre linjen), 827 kvkm., 152,752 inv.
(Se f. ö. art. om dessa stater.) Uppgift om deras
administrativa områden, städer och andra boplatser lämnar
"Ortsverzeichnis der Thüringischen staaten auf grund
der volkszählung vom 1. dez. 1910" (1912). Staternas
sammanlagda areal: 12,324,7 kvkm. (ungefär som Älfsborgs län);
deras folkmängd 1910: 1,585,356 pers. (150,000 färre än i
Svealand s. å.). På 1 kvkm. kommo i medeltal 128,6
inv. Vid den stora tyska revolutionen i nov. 1918
afskaffades monarkierna och förklarades deras
områden för republiker. Utmärkande för Thüringska
staterna voro deras geografiska söndersplittring
och mångformighet. De särskilda staterna bestodo af
delvis från hvarandra alldeles skilda delar (enklaver)
samt i och mellan grannstaterna inkilade oregelbundna
utbuktningar och vikar. Såväl detta som
deras sammangyttrade läge inom en liten ytvidd
kan historiskt förklaras som en återstod af det
fordom öfver hela Tyskland utbredda småstatsväsendet
("Kleinstaaterei"), men betingades här gifvetvis i
väsentlig mån af terrängförhållandena, särskildt
den täta växlingen af hög- och lågland, skog och
odlade fält.
H. W—k.

Thyrojodin (Tyrojodin). Se Jodotyrin.

Thyroros, grek. Se Ostiarius.

Thyrreion, betydande stad i forngrekiska landskapet
Akarnanien vid Ambrakiska viken. Det angreps 372
f. Kr. af atenske fältherren Ifikrates, tillhörde
Epirus 270—268, besattes sedan af etolerna och
var hufvudort i Etoliska förbundet sedan 167 f. Kr.
Jfr Oberhummer, "Akarnanien etc." (1887).
J. C.

Thyrsania agrippina, zool. Se Påfågelspinnare.

Thyrsos, grek. (lat. thyrsus), Tyrs, en med
vinranka och murgröna omvirad staf, som bars
af forntidens Bakchosfirande kvinnor (menader,
backanter). Öfre ändan af denna staf slutade med en
knopp i form af en pinjekotte, eller ock var tyrsen
i toppen prydd med en knippa af murgrönsblad eller
af vinlöf. Jfr Dionysos, Backant och Menader.
A. M. A.

Thys [tejs] l. Tyssens [te’jssens], Peter,
flamsk målare, f. 1624 i Antwerpen, d. där 1679,
utbildade sig under inflytande af van Dyck och nämnes
1660 som Lukasgillets i Antwerpen dekan. Af hans
kyrkobilder märkas
S. Rochus och
S. Katarina (i Dendermonde).
I Antwerpens museum finnas af honom två mansporträtt,
en bild ur den helige Franciscus’ lif,
Ikaros och Daidalos,
en madonna och
Kristus uppenbarande sig för den helige Johannes;
i Bruxelles ett kvinnoporträtt och den helige
Benedikts martyrium;
i Wiens galleri mytologiska och allegoriska framställningar
samt ett utmärkt porträtt; i Stockholm
Akilles förklädd till flicka, igenkänd af Odysseus
(troligen från mästarens senare period).
C. R. N.*

Thysanoptera l. Physopoda, zool. Se
Blåsfotingar. Denna insektgrupp betraktas numera
som en särskild ordning utan närmare släktskap med
någon af de öfriga. I Sverige finnas många, fastän
föga studerade arter, som indelas i underordningarna
Tubulifera och Terebrantia, hvardera omfattande
flera släkten, bland hvilka det gamla, numera i
flera uppdelade släktet Thrips. De lefva dels i
blommor och på andra ofvan jord befintliga växtdelar,
dels på rötter, dels slutligen under bark. Många äro
skadedjur på växter, framför allt på sädesslag och
fodergräs, på hvilka de framkalla s. k. hvitax (se
d. o.). Den viktigaste af dessa arter är sädestripsen
(Limothrips denticornis), gråbrun med svartbrun
bakkropp och hvitgula larver. Denna 1—1,5 mm. långa
art angriper det ännu ej ur sin slida framkomna axet,
hvars småax däraf få missbildade, hvitfläckiga agnar,
hvarjämte fruktsättningen lider.
G. A—z.

Thysanura, zool. Se Borstsvansar, där ordet
användes i två olika bemärkelser: 1) i vidsträckt
bem., motsvarande insektordningen Apterygogenea
(se Insekter, sp. 717); 2) i inskränkt bem.,
motsvarande underordningen borstsvansar, som omfattar
fam. fjällborstsvansar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:04:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfch/0647.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free