Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiber (it. Tevere, lat. Tiberis), mellersta Italiens hufvudflod - Tiberias (nu Tabarije), stad i Galiléen i Palestina - Tiberias' sjö. Se Genesaret. - Om slaget vid Tiberias se Hattin. - Tiberinus, Tibers flodgud - Tiberius (T. Claudius Nero, efter adoptionen af Augustus kallad T. Julius Cæsar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är 6,18 m.), och den framströmmande vattenmassan
var 2,000—2,500 kbm. i sekunden. En af italienska
regeringen nedsatt kommitté föreslog för att
afhjälpa dylika olyckor rensning och fördjupning af
flodbädden, reglering af kloaksystemet samt utvidgning
af flodbädden på de smalaste ställena, särskildt
ofvanför Tiberön (se pl. XIII till art. Rom). Dessa
arbeten började 1876. Floden medför i stor mängd
upplösta delar af sin lerrika bädd, hvarigenom vattnet
får en grågul färg (Horatius’ flavus Tiberis); vid
mynningen afsätter den sediment i sådana massor,
att dess delta årligen ut mot hafvet tillväxer med
omkr. 3 m.
(H. W—k.)
Tiberias (nu Tabarije), stad i Galiléen i Palestina,
vid västra stranden af sjön Genesaret ("Tiberias’
sjö"), på en smal strandslätt nedanför bergen. Det
anlades af Herodes Antipas, sannolikt ej före 26
e. Kr., uppkallades efter kejsar Tiberius och var
en fullständig grekisk-romersk stad (och därför
afskydd af de strängt ortodoxe judarna). Efter andra
judiska kriget bosatte sig dock en mängd judar i
T., och vid den dit från Jabne flyttade judiska
högskolan slutredigerades Mischna (se Talmud).
Staden nämnes i nya testamentet endast i Johannes’
evangelium, och Kristus besökte den sannolikt icke. En
kristen kyrka uppges ha funnits där sedan Konstantins
tid. Under korstågens tid var T. ett af de kristnas
fastaste bålverk i Syrien. Men 3—4 juli 1187 stod vid
Hattin (se d. o.) ett slag, hvari egyptiske sultanen
Saladin tillfogade de kristna under Jerusalems
konung Guido ett afgörande nederlag. Nu har staden
omkr. 10,000 inv., hvaraf 8,000 judar, samt flera
missioner. En mängd ruiner finns efter jordskalfvet
1837, då inemot 5,000 personer här omkommo. Utanför
staden ligga R. Akibas och Maimonides’ grafvar,
och en halftimmes väg s. om staden finnas ryktbara
varma källor, omnämnda af Plinius och af Josefos,
kallade Emmaus.
(H. W—k.)
Tiberias’ sjö. Se Genesaret. — Om slaget vid Tiberias
se Hattin.
Tiberinus, Tibers flodgud, skall enligt sägnerna
ha varit en jordisk konung, som ändat sitt lif
i Tiberflodens böljor. Han åkallades såsom divus
(den gudomlige) eller sanctus pater ("den helige
fadern"). Offer till hans ära anställdes på Tiberön
8 dec., och lekar firades af fiskare på norra
flodstranden 7 juli. Man föreställde sig honom
vanligen som en majestätisk gammal man, i blå dräkt,
med en krans af vassrör på hufvudet. I Museo Pio
Clementino finnes en bildstod, som föreställer honom
bekransad med segerns lager samt med ett roder i
den ena och ett ymnighetshorn i den andra handen.
R. Tdh.*
 |
| Kejsar Tiberius. Marmorbyst från antiken. (Nu i Louvre, Paris.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
