- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1259-1260

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiburtius. 2. Tiburtius T. - Tic, fr., kramp i vissa muskler - Tichatschek, Joseph Aloys - Tichborne-processen, en invecklad och uppseendeväckande rättegång - Tichodroma, zool. Se Murkryparsläktet. - Tichon Zadonskij, rysk munk - Tichonravov, Nikolaj Savvitj - Tichvin, kretsstad i ryska guv. Novgorod, vid Tichvinka - Tichvinska kanalsystemet, i Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

politiskt häfte: Adelsmanna öde uti Svea rike
(1768), som åtalades (en annan åtog sig då
författarskapet). Han var i öfrigt en högt ansedd man,
som ända in i sena åldern behöll hälsa och rörlighet.
1—2. —rn.*

Tic [ti’k], fr., kramp i vissa muskler, särskildt
i vissa ansiktsmuskler. — Om tic douloureux [ti’k
dolorȫ], fr., med., se Ansiktssmärta.

illustration placeholder

Tichatschek, Joseph Aloys, tysk sångare, f. 1807 i Oberweckelsdorf
i Böhmen, d. 1886 i Blasewitz vid Dresden, studerade
en tid medicin i Wien, men öfvergick till sångarbanan,
utbildade sin röst och anställdes 1830 som korist
vid Kärntnerthorteatern i Wien. Som solist väckte
han uppseende först 1834 i Graz och ännu mer 1837
i Dresden, där han sedan var fäst vid hofoperan
1838—72 och utgjorde denna scens främsta prydnad. —
Tid efter annan gaf T. gästspel i de förnämsta
tyska städerna äfvensom i England (1841), Holland
och slutligen i Stockholm (1863, 1865, 1866), där
han uppträdde på k. Stora teatern som Masaniello i
"Den stumma", Johan af Leiden i "Profeten", Eleazar
i "Judinnan" och Rienzi. Sistnämnda parti kreerade
han, likaså Tannhäuser, där han länge var oupphunnen,
T. hänförde oemotståndligt genom sin klangsköna, både
starka och veka tenor, sin rena intonation och sitt
eldiga, öfvertygande föredrag. Hans mångsidighet var
lika märkvärdig som hans ungdomlighet ännu i äldre
år. Ehuru egentligen hjältetenor, behärskade han
därjämte både den lyriska och den komiska repertoaren.
A. L.*

Tichborne-processen [ti’tʃbå̄n-], en invecklad
och uppseendeväckande rättegång, som fördes i
England 1867—74 om arfvet efter sir James Francis
Doughty-Tichborne
, d. 1862, en rik adelsman, som i
sitt gifte med en fransyska hade två söner, Roger
Charles
, f. 1829, och Alfred Joseph, d. 1866. Den
äldre sonen emigrerade efter en stormig ungdom 1853
till Syd-Amerika och lämnade april 1854 Rio de Janeiro
på skeppet "Bella", som gick under med man och allt
på sydamerikanska kusten. Han förklarades 1855 död;
baronettitel och släktgods öfvergingo vid faderns död
1862 till den yngre brodern. Modern, lady Tichborne,
lät emellertid ej öfvertyga sig om, att Roger var död,
och hyste hatfulla känslor mot släktens nye hufvudman,
sir Henry Alfred Joseph Doughty-Tichborne (f. 1864,
d. 1910), hennes yngre sons efterlämnade späde
arfvinge. Hon annonserade ideligen efter upplysningar
om den försvunne Roger, och dessa annonser rent af
inbjödo genom sina detaljupplysningar och lockande
förespeglingar till bedrägeri. En slaktargesäll i
Wagga-Wagga, Queensland, vid namn Arthur Orton,
f. 1834, förklarade sig vara den saknade, anlände
dec. 1866 till England och lyckades, trots sin olikhet
i utseendet med Roger Tichborne och sin låga bildningsgrad, öfvertyga
den excentriska lady Tichborne, att han var hennes
saknade son. Genom studium af Rogers dagböcker
och bref och samvaro med bekanta till denne satte
sig Orton småningom in i sin roll och började 1867
process mot släkten Tichbornes engelska medlemmar om
det rika arfvet. Rättegången slukade oerhörda summor,
hvilka efter lady Tichbornes död 1868 för Ortons del
anskaffades genom subskription bland en lättrogen
allmänhet. Till sist lyckades familjen Tichborne till
fullo bevisa pretendentens identitet med slaktarsonen
Arthur Orton från Wapping nära London, som en tid
vistats i Syd-Amerika och därifrån emigrerat till
Queensland. För några under rättegångens lopp under
ed afgifna osanna utsagor blef Orton 1872 häktad och
efter en ny vidlyftig process 28 febr. 1874 dömd till
14 års straffarbete för mened. Rättegångskostnaderna
beräknades då ha stigit till 200,000 pd st. 1875
gjordes ett fruktlöst försök att förmå parlamentet
att hänskjuta sakens ytterligare pröfning till en
kunglig kommission, och Ortons vänner voro då nära
att i London åstadkomma ett folkupplopp till hans
förmån. Efter sin frigifning 1884 sökte Orton utan
framgång genom föreläsningar o. s. v. åter väcka det
domnade intresset för saken; han afgaf omsider 1895
en skriftlig bekännelse om sitt bedrägeri och afled
i misär 2 april 1898 i Marylebone.
V. S—g.

Tichodroma, zool. Se Murkryparsläktet.

Tichon Zadonskij, rysk munk, f. 1724, d. 1783,
blef 1763 biskop i Voronezj, men nedlade ämbetet
1767 och lefde sedan ett asketiskt lif i Zadonska
klostret. Han verkade nitiskt för klosterväsendets
och prästerskapets andliga reformering och för
folkskolan. Han författade många uppbyggelseskrifter,
af hvilka några utgått i flera dussin upplagor. Hans
samlade skrifter utgåfvos 1825, 1836 och
1889. Biografi af P. S. Kazanskij (1862, 1866).
A—d J.

Tichonravov [-våff], Nikolaj Savvitj, rysk
litteraturhistoriker, f. 1832, d. 1893, blef 1859
professor i rysk litteraturhistoria vid Moskvas
universitet, 1877 dess rektor och 1890 medlem af
kejs. vet. akad. Hans förnämsta verk, Ljetopisi
russkoj literatury i drernosti
(5 dlr, 1859—63),
bildar epok i den ryska litteraturforskningens
arbetsmetod och ämnessfär. S. å. utkom Pamjatniki
otretjennoj russkoj literatury
(Rysslands
apokryfiska litteratur), som sprider ljus öfver
den ryska medeltidslitteraturens ursprung och
uppkomst. Dessutom utgaf han Igorkvädet (1866; ny
uppl. 1868), en monografi om protopopen Avvakum,
en studie om ryska teaterns uppkomst (Natjalo
russkago teatra
) och det monumentala verket Russkija
dramatitjeskija proizvedenija 1672—1725
(1874) samt
redigerade utg. af Gogols skrifter (1889—90). Hans
samlade verk utgåfvos 1898-99.
A—d J.

Tichvin, kretsstad i ryska guv. Novgorod, vid
Tichvinka, en biflod till Sjas (som flyter
ut i Ladoga), och Tichvinska kanalsystemet (se
d. o.). Omkr. 6,600 inv. Handel med spannmål och
trä. Byggeri af flodfarkoster (s. k. tichrinki). Ett
befäst gammalt kloster i staden är anmärkningsvärdt.
(H. W—k.)

Tichvinska kanalsystemet, i Ryssland, sammanbinder
den segelbara Volgabifloden Mologa (se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:02 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free