Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tichvinska kanalsystemet, i Ryssland - Ticino, ty. Tessin. 1. (Lat. Ticinus) Biflod fr. v. till Po - Ticino. 2. Sydligaste kantonen i Schweiz - Ticinum, stad. Se Pavia. - Ticinus, flod. Se Ticino 1. - Ticka, bot. Se Polyporus. Bild af fårticka ses å pl. I till art. Svampar. - Ticker. Se Telegraf, sp. 752. - Ticket, eng., biljett, inträdeskort - Ticknor, George
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. o.) med floderna Tichvinka och Sjas (Ssjas), hvilka
afbörda sitt vatten till Ladoga. Det har en längd af
omkr. 200 km., hvaraf dock blott 7,5 km. konstgjord
kanalväg. Själfva Tichvinskijkanalen, som
förenar Tichvinka med den till Mologas vattensystem
hörande sjön Somino, är 32 km. lång. På grund af
ringa djup och bredd har kanalsystemet, som blef
färdigt för trafik 1811, betydelse blott för den
mindre samfärdseln. Transitohandeln mellan Östersjön
och Volga—Kaspiska hafvet begagnar sig i stället
af Mariinska kanalsystemet (se d. o.), som utgör
förbindelseled mellan Ladoga—Svir—Onega och den
i Volga vid Rybinsk mynnande, segelbara Sjeksna.
H. W—k.
Ticino [-tjinå], ty. Tessin. 1. (Lat. Ticinus) Biflod
fr. v. till Po, uppstår i Lepontiska alperna af två
alpströmmar, från Nufenenpasset (2,440 m.) och S:t
Gotthard, hvilka förena sig 2 km. ofvanför Airolo
(1,179 m.). Därifrån strömmar T. åt s. ö. genom
schweiz. kantonen Ticinos hufvuddal, Val Leventina,
i hvilken den upptar fr. v. Brenno (Val Blegno)
och Moesa (Val Mesocco). Vid Bellinzona vänder
floden sig åt s. v. och når, ofta delande sig och
bildande en mängd öar, genom ett bredt alluvialland
Lago Maggiores norra ända (196 m.). Som en klar,
segelbar flod lämnar T. på italienskt område sjön
vid dess sydända, bildar på en längre sträcka gräns
mellan de italienska prov. Novara och Milano (eller
mellan Piemont och Lombardiet), går därefter in i
prov. Pavia och faller ut i Po 5 km. nedanför staden
Pavia (70 m.). Vattendragets hela längd är 248 km.,
hvaraf 80 km. komma på dess öfre del, 63 km. på sjön
och 105 på dess nedre del, hvilken är segelbar ända
upp till sjön. Från en punkt ej fullt 10 km. s. om
denna går Canale Villoresi österut till Monza (n. om
Milano). En annan kanal, Naviglio grande, åtföljer på
afstånd en väsentlig del af den nedre flodsträckan,
ned till Pavia. Vid Galliata utgår mot v. Canale
Cavour (se Cavourkanalen). Vid T. slog Hannibal 218
f. Kr. en romersk här under Publ. Corn. Scipio. —
2. Sydligaste kantonen i Schweiz, gränsar i n. till
kantonerna Valais, Uri och Graubünden (Grisons),
i ö. till Graubünden, i s. och v. till italienska
prov. Como och Novara. Areal 2,813 kvkm. Kantonen
tillhör Pos flodområde, dit de flesta vattendragen gå
genom Ticino, i sydligaste delen genom Adda. Norra
och västra delen fylles af Lepontiska alperna
(Tessinalperna) med S:t Gotthardgruppen invid
gränsen mot Uri. Nordöstra T. tillhör jämte
angränsande del af Graubünden Adulaalperna
(med T:s högsta punkt Rheinwaldhorn, 3,406 m.). De
viktigaste dalarna äro Leventina, Riviera och Blegno
(genomflutna af Ticino och dess biflod Brenno),
Verzasca och Maggia samt Lago Maggiores sjödal (196
m.). S. ö. om denna ligger kantonens sydligaste,
minst alpina del, "T. Sottoceneri", skild från
det högalpina "T. Sopraceneri" (utom af sjön) af
bergskedjan Monte Ceneri och dess östliga fortsättning
Camoghe. Här ligger Lago di Lugano (274 m.) med
tillflödet Vedeggio och sitt västliga, i Lago Maggiore
mynnande aflopp Tresa. Af kantonens areal äro 25,9
proc. (728 kvkm.) improduktiv mark. Den produktiva
arealen (2,085 kvkm.) består af 677 kvkm. skog, 49
kvkm. vinland och 1,359 kvkm. åker och trädgårdar,
äng och betesmark. Folkmängden uppgick
1910 till 156,166 pers. (56 på 1 kvkm.), fördelade
j på 261 kommuner, hvaribland hufvudstaden Bellinzona
(vid Ticino) med 10,405 inv. samt staden Lugano (vid
sjöns nordvästra strand) med 12,960 inv. Nästan
hela befolkningen var katolsk (146,759 mot
blott 3,748 protestanter och 5,659 öfriga) samt
italiensktalande (149,424 mot 5,399 tysktalande
och 1,343 öfriga). Jordbruk och boskapsskötsel äro
hufvudnäringar. Majs odlas på betydligt större areal
(743 har 1917) än hvete och råg (456 har). Potatis
odlades 1917 på 907 har, vin 1916 på 4,900 har, som
lämnade ett skördevärde af 1,746,680 frcs. Antalet
nötkreatur var s. å. 41,997, getter 56,030. Handel
och industri äro obetydliga; dock ha orterna vid S:t
Gotthardsbanan, som går genom Ticinos dal, betydlig
transitohandel och turisttrafik. Fabriker funnos
1916 till ett antal af 243 med 6,824 arbetare. En
afsevärd del af den manliga befolkningen utvandrar
om sommaren för att söka arbete utom kantonens
gränser. Författningen (af 2 juli 1892 med senare
förändringar) är representativt demokratisk med
fakultativt referendum. Stora rådet, hvars medlemmar
väljas direkt enligt förhållandet 1:1,200, utöfvar
lagstiftande makten; den verkställande utöfvas af
statsrådet, med 5 direkt af folket valda medlemmar,
den högsta dömande af en likaledes af folket utsedd
högsta domstol. I kyrkligt hänseende hör kantonen
sedan 1888 till biskopsstiftet Basel och har egen
biskoplig administratör i Lugano. — Det område,
hvaraf kantonen består, eröfrades 1440—1512 af Uri
och andra kantoner i Edsförbundet. (Jfr de Maulde de
la Clavière, "La conquête du Tessin par les suisses",
1890). De eröfrade distrikten förvaltades af fogdar,
hvilkas regemente var mycket strängt. Likväl känner
historien ej mer än ett öppet uppror — Leventinas mot
Uri 1755. 1798 bildades af dessa distrikt 2 kantoner,
Bellinzona och Lugano, i Helvetiska republiken, och
1803 sammanslogos de till en själfständig kanton
i Edsförbundet. I T. började redan före franska
julirevolutionen den liberala rörelsen i Schweiz med
en 30 juni 1830 genomförd författningsrevision. Äfven
senare har kantonen gång på gång upprörts af strider
mellan de liberale och de klerikale, strider, som
t. o. m. gett anledning till förbundstruppernas
intervention (1876, 1885 och 1890). Referendum
infördes 1883. Trots de politiska striderna, under
hvilka de liberale 1893 fingo varaktig majoritet,
har kantonen de senaste årtiondena gått mycket framåt
i ekonomiskt hänseende. Äfven undervisningsväsendet
har tillgodosetts.
1 o. 2. (H. W—k.)
Ticinum, stad. Se Pavia.
Ticinus, flod. Se Ticino 1.
Ticka, bot. Se Polyporus. Bild af fårticka
ses å pl. I till art. Svampar.
Ticker. Se Telegraf, sp. 752.
Ticket [ti’kit], eng., biljett,
inträdeskort. 1. Sportv., kvitto, som vid
totalisator (se d. o.) erhålles som bevis på
erlagd insats. — 2. (I Amerika) Vallista,
förteckning på ett partis kandidater.
1. B. C—m.
Ticknor [ti’knå̄], George, nordamerikansk
litteraturhistoriker, f. 1791 i Boston, d. där 1871,
blef advokat 1813, men drogs alltmer till litteraturen
och gjorde 1815—19 en studieresa till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
