Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tid, en allmän form för verkligheten, som icke kan med tillhjälp af några andra begrepp definieras. 1. Astron. - Tid. 2. Filos.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med ledning häraf är det lätt att förvandla en
tidsuppgift angifven i medeltid till stjärntid
och tvärtom, endast man känner stjärntiden vid
medeltidsmiddag för den ifrågavarande orten och dagen,
hvilken exempelvis för Stockholm finnes approximativt
angifven i vissa almanackor.
Stjärntiden i medeltidsmiddag är liktydig
med medelsolens rektascension och kan, då den
senare likformigt växer med 3m 55s,555 för hvarje
medeltidsdag, med lätthet uträknas för hvarje
godtyckligt ögonblick, då man har sig bekant,
att densamma 1850 jan. 0,0 Paris medeltid utgjorde
18t 39m 9s,261. — För förvandling af sann soltid till
medelsoltid eller omvändt gäller formeln
medelsoltid = sann soltid + tidsekvationen,
hvilken sistnämnda finnes angifven i vissa af våra almanackor.
Då hvarje slags tid bestämmes af timvinkeln i
förhållande till ett ställes meridian af den punkt
på himmelen, som normerar den ifrågavarande tiden, så
följer, att alla ställen, som ligga på samma meridian,
i samma ögonblick ha samma tid och att ställen,
som ligga på olika meridianer, i samma ögonblick ha
olika tid. Om tiden för ett visst ställe i ett gifvet
ögonblick är t och om t0 är den tid, som samtidigt
gäller ett annat ställe, hvars östliga longitud från
det förra är l, så gäller formeln
t0 = t + l.
Sålunda är t. ex. Stockholmstid = Greenwichtid +
1t 12m 14s,2. Denna omständighet ligger till grund
för möjligheten att bestämma longitudsskillnaden
mellan två ställen genom jämförelse af deras tider
för ett och samma ögonblick, hvarvid flera metoder
ges för att meddela det ena ställets tid till
det andra, t. ex. per telegraf eller medelst en
öfversänd kronometer o. s. v. — Den omständigheten,
att olika meridianer ha olika medeltid, medför
vissa olägenheter, exempelvis vid resor eller
öfver hufvud vid transaktioner mellan skilda
orter på olika meridianer. Man har därför i de
flesta länder infört s. k. gemensam borgerlig tid,
d. v. s. man räknar på alla orter dygnets början
från det ögonblick, då medelsoldygnet börjar för
någon viss "normalmeridian". Till skillnad från denna
gemensamma borgerliga tid benämnes den mot ett visst
ställes meridian svarande medelsoltiden för ställets
ortstid l. lokaltid. Uren skola alltså på alla orter
gå lika. För Sverige infördes denna reform 1878,
då Sveriges borgerliga tid bestämdes till detsamma
som medelsoltiden för den meridian, som ligger
12 minuter västligt från Stockholms observatoriums
meridian. Sedan under de sista årtiondena ett flertal
länder anslutit sig till ett gemensamt system för
s. k. världstid, har äfven Sveriges borgerliga
tid från 1900 modifierats i enlighet med detta
system. Detta världstidssystem innebär, om det skulle
strängt genomföras, att de olika borgerliga tiderna
på hela jorden skulle öfverensstämma med afseende
på minuter och sekunder och endast skilja sig åt
med hela timmar. Man har härvid tagit Greenwichs
meridian till normalmeridian. Denna meridians tid
kallas västeuropeisk tid och tillämpas i England,
Holland, Belgien, Frankrike och Spanien. Den
s. k. medeleuropeiska tiden eller tiden för den
meridian, som ligger på jämt 1 timmes tidsskillnad
eller 15 graders longitud
östligt från Greenwichs meridian, används i
Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Schweiz,
Italien och Österrike-Ungern. I Turkiet, Egypten
och de sydafrikanska kolonierna använder man
östeuropeisk tid, som skiljer sig jämt 2 timmar
från Greenwich-tiden. Äfven i öfriga världsdelar
ha liknande till detta system anslutna normaltider
flerstädes införts. Så räknar man t. ex. i Förenta
staterna 4 olika sådana, nämligen Eastern, Central,
Mountain och Pacific standard time med resp. 5, 6,
7 och 8 timmars västlig tidsskillnad från Greenwich,
Japan och Korea ha en normaltid med en östlig
tidsskillnad af 9 timmar från Greenwich, o. s. v. I
en del länder, t. ex. Ryssland, Grekland, Irland
och flertalet af de sydamerikanska republikerna,
har man ännu icke anslutit sig till detta system. Den
nu i Sverige använda medeleuropeiska tiden skiljer
sig med blott 14 sekunder från den äldre svenska
borgerliga tiden. Enligt en k. kung. af 12 maj 1916
tillämpades i Sverige under sommarmånaderna 1916
den östeuropeiska tiden i st. f. den medeleuropeiska
såsom gemensam borgerlig tid. Denna tidsberäkning, den
s. k. sommartiden, skulle gälla 15 maj—30 sept. 1916,
och skulle 15 maj anses börja 1 timme tidigare än
enligt den vanliga tidsberäkningen och 30 sept. anses
sluta 1 timme senare än enligt "sommartiden". Dylika
tillfälliga "sommartider" tillämpades nämnda år
och det följande äfven i åtskilliga andra länder. —
Om tidsindelningen i längre intervaller, såsom månader
och år, se Kalender och Kronologi.
2. Filos. För filosofien blir tidsproblemet
framför allt den frågan: är den sanna verkligheten
i tiden? Härpå svarar rationalismen (eternismen):
nej, den sanna verkligheten är tidlös, evig; i den
finnes ingen förändring, ingen skillnad mellan
före och efter, mellan förr och nu. Empirismen
(temporalismen) däremot håller före, att den sanna
verkligheten är i tiden och att förändringen tillhör
verklighetens väsen, utgör lifvet. I en mångfald
olika formuleringar ha dessa åsikter framträdt i
filosofiens historia. Som typiska representanter för
de skarpt motsatta ståndpunkterna kan man uppställa
å ena sidan Kant, å den andra Bergson. Den förre
är radikal rationalist och anser tiden vara blott
ett uppfattningssätt hos oss, en apriorisk form för
det inre sinnets åskådningar. Allt, som är till för
oss, gifvet i vår erfarenhet, måste ha tidens form,
men den sanna verkligheten, "tinget i sig", ha vi
ingen rättighet att tillägga tidsbestämdhet. Om dess
art af verklighet kunna vi intet veta; vi veta, att
"tinget i sig" måste vara, men alls icke hvad eller
hur det är. Andra rationalister, t. ex. Boström,
ha ej stannat härvid, utan med bestämdhet utsagt,
att den sanna verkligheten är evig och att allt,
som är i tiden, endast är fenomen för oss af denna
eviga verklighet. En alldeles motsatt ståndpunkt intas
af Bergson, som väl är den, som i denna fråga gått
längst i empirism. Han känner ingen öfver tid och
förändring upphöjd verklighet. Tiden är enligt hans
åsikt visst icke blott ett uppfattningssätt hos oss,
utan karaktären hos det verkligaste af allt, detta
"nuflöde", som innebär ständig förändring, men ock
fortvaro. Han nekar tidens delbarhet; och ehuru han
erkänner, att tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
