- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 28. Syrten-vikarna - Tidsbestämning /
1289-1290

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samhällsreformer, ekonomiska spörsmål och, icke minst,
för finska språkets emancipering. Generalguvernören
förbjöd "Saima" efter tre årgångar, men Snellman
hade väckt stor uppmärksamhet och fått både
hänförda anhängare och förbittrade motståndare. Som
"Saimas" lärjunge och efterträdare var särskildt
tidningen "Viborg" (1855) betydelsefull. Småningom
växte det fram en press, i trots af styrelsens
ytterliga skuggrädsla; 1850 års förbud för att
trycka annat än ekonomiska eller religiösa verk
på finska var naturligtvis ett hårdt slag för
Snellmans meningsfränder, ehuru det icke kom
att tillämpas efter ordalydelsen. Förnämst af
tidningarne var "Helsingfors dagblad" (1862—89),
som under R. Lagerborgs energiska ledning (1865—82)
arbetade för en liberal utveckling af
samhällsförhållandena. Missnöje med tidningens
förmedlande hållning i språkfrågan på många svenska
håll framkallade nya tidningsföretag, af hvilka
"Wikingen" (1870—74) gjorde sig särskildt bemärkt och
gaf namn åt den svekomanska gruppen. Det 1864 uppsatta
"Hufvudstadsbladet" vardt under August Schaumanns
redaktion en mycket spridd nyhets- och annonstidning
och har, sedan Artur Frenckell 1885 öfvertog det,
utvecklats till Finlands "stora" tidning, som gått
i spetsen med afseende på det tekniska och genom
sina resurser kunnat ta upp täflan med utländska
samtida. 1883—1900 var "Nya pressen" under Axel
Lille den mest uppmärksammade kämpen för Finlands
konstitutionella och den förnämsta representanten
för den svenska bildningen; den led också mest af
de från omkr. 1888 allt våldsammare förföljelserna
mot pressen. Den preventiva censur, som enligt ryskt
mönster var rådande i Finland, tidningsindragningar,
täta domar till böter och fängelsestraff gjorde
tidningsmannens kall ytterligt svårt och vanskligt;
det utvecklade sig en egendomlig, omskrifvande
och antydande stil, men icke dess mindre var det
omöjligt att offentligt behandla en hel del politiska
spörsmål. Trots allt växte pressen i antal, särskildt
den finskspråkiga, som på 1880-talet öfverflyglade den
svenska. Dess viktigaste organ äro "Uusi Suometar"
(Finlands nya dotter), uppsatt 1869, konservativ,
språkrör för gammalfinska partiet, undfallande
för ryssarna, men svenskätande; "Päivälehti"
(1890; upphörd), länge det ungfinska partiets blad,
modernare i stil och åskådning, till hvilket yngre
finska författare i rikt mått bidragit, "Helsingin
sanomat", numera ungfinnarnas ledande blad, och
"Työmies" (Arbetaren), det socialistiska partiets
organ (upphörde 1918). Yngre organ äro de dagliga
helsingforstidningarna "Dagens press" och "Svenska
tidningen" (1917). Litterär halfmånadstidning är
"Nya argus" (1910). Äfven i Finland har under senaste
årtiondena landsortspressen tagit ett stort uppsving;
1895 funnos 94 finska, 66 svenska och 3 blandspråkiga
tidningar och tidskrifter. Bolsjevikupproret 1918
lamslog pressen i landet utom Österbotten med få,
bolsjevikiska, undantag. — Bibliografi finnes i
R. A. Renvall, "Finlands periodiska litteratur
1771—1871" (1871); ett litet skede af landets
presshistoria behandlas i A. Mörnes "Studier i
Finlands press 1854—56" (1912).

Tyskland är (se sp. 1279) ju tidningarnas
fädernesland; där utvecklades också tidningsväsendet
mycket hastigt; före slutet af 1600-talet hade nästan
hvarje större tysk stad sin tidning. Länge hade
man dock att uthärda konkurrens från de handskrifna
veckobrefven, hvilka fortlefde. Under den följande
tiden uppkommo bl. a. "Vossische zeitung" (1722)
och "Spenersche zeitung" (1740—1874) i Berlin. I
Tyskland liksom i andra länder vann pressen större
betydelse först med franska revolutionen. Den första
betydande tidningen i Tyskland vardt den af Cotta
1798 uppsatta "Allgemeine zeitung" (utg. först i
Tübingen, 1810—83 i Augsburg, 1883 ff. i München),
som vann europeiskt anseende genom sitt gedigna
innehåll i politiskt och literärt hänseende samt
alltjämt häfdar sitt rykte. Befrielsekriget gaf,
efter Napoleons tvångsvälde, en kort tid luft åt
det fria ordet. Niebuhrs "Preussischer correspondent"
och Görres’ inflytelserika "Rheinischer Mercur" (1814—16),
af Napoleon kallad den sjätte stormakten, sågo
dagen. 1819 infördes i de tyska förbundsstaterna
censur (genom de s. k. Karlsbadsbesluten)
och sträng polisuppsikt öfver tidningspressen,
som klafband yttrandefriheten strängare än under
1700-talet. Först 1824 uppstodo dagliga tidningar i
Berlin, och öfver hufvud var det blott i litterära
och vetenskapliga frågor, som pressen kan sägas ha
varit rik och värdefull då. Revolutionsrörelserna
1830 medförde en tids frihet åt det offentliga ordet,
nuen denna nedslogs snart genom sådana bestämmelser,
som att ingen utgifvare af en indragen tidning finge
inom fem års tid öfvertaga en annan. Också stupade
de flesta nya tidningar, och i stället uppsatte
regeringarna officiösa organ. Enstaka författare
som Ludwig Börne och Heinrich Heine bidrogo genom
sin stilkonst och sin fräna kritik väsentligt till
uppkomsten af en ny journalistik. Själfständiga voro
Brockhans’ moderat-liberala "Deutsche allgemeine
zeitung" (uppsatt 1837, i Leipzig), hvilken förde
frihandelns talan, Gervinus’ "Deutsche zeitung"
(1847—49, i Heidelberg), i hvilken konstitutionalismen
försvarades med vetenskapliga grunder, och den
gamla "Kölnische zeitung" (se d. o.), som denna tid
vann stor spridning. Efter 1848 års rörelser, till
följd af hvilka censuren för framtiden upphäfdes,
undergick den tyska pressen en omdaning till större
duglighet och kraft. Regeringarna ingrepo visserligen
under de närmast följande årtiondena hämmande,
bl. a. genom att i tysthet köpa tidningar samt
inrätta s. k. pressbyråer, hvarigenom pressen
i hög grad korrumperades. Särskildt lyckades
Preussen sålunda på kort tid bearbeta den allmänna
opinionen för sina syften. Men i Tyskland liksom
annorstädes voro 1830- och 1840-talet den tid, då
pressen slår sig fram till att bli uttryck för den
allmänna meningen: innehållet blir mångsidigare och
fylligare, upplagorna springa i höjden, och antalet
ökas i hög grad. Anmärkningsvärd är den billiga, på
folkets bredare lager beräknade veckopress, som efter
engelsk förebild började utkomma alltifrån 1850-talet
och vann stor spridning. Efter 1850 är det närmast
tekniska framsteg, som åstadkomma förändringar i
tidningarnas karaktär; rotationspressen uppfanns 1846,
telegrafen togs i bruk, och telegrambyråerna lämnade
ett ojämförligt mycket fylligare nyhetsmaterial,
än tidningarna på egen hand kunnat skaffa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:29 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfch/0677.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free