Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. 1874 upphäfdes den 1822 införda stämpelskatten
på de tyska tidningarna, hvarigenom postbefordran
underlättades i högsta grad. De politiska tidningarnas
antal ökades snabbt. Medan 1823—47 tillkommo endast
22 nya, uppstodo 1847—50 ej mindre än 66. 1871
var deras antal 948, 1881 2,337; 1907 hade antalet
stigit till öfver 7,000. De mest framstående tyska
tidningarna på 1800-talet voro den nationalliberala
"Nationalzeitung" (uppsatt 1848 och länge redigerad
af B. Wolff, hvars telegrambyrå inrättades samtidigt
med Reuters), den redan nämnda "Vossische zeitung"
(framstegsorgan), den demokratiska "Volkszeitung"
(sedan 1849), "Kreuzzeitung" (1848: egentl. "Neue
preussische zeitung"; det feodala partiets
och den kyrkliga ortodoxiens väl redigerade
organ), centerns likaledes utmärkt ledda organ
"Germania", den frikonservativa "Post", den
halfofficiella "Norddeutsche (1918 "Deutsche")
allgemeine zeitung" (länge Bismarcks organ),
de liberale judarnas organ "Berliner tageblatt",
"Freisinnige zeitung", den liberala, men antisemitiska
"Staatsbürgerzeitung" (alla dessa utges i Berlin),
August Scherls "Berliner lokalanzeiger", som verkat
epokgörande på tidningsväsendet i Tyskland genom
förbättrad distribution, moderniserad teknik och
nyhetsmaterialets snabbare anskaffning, de två förut
nämnda "Allgemeine zeitung" och "Kölnische zeitung",
vidare "Hamburgischer correspondent" (sedan 1714),
"Hamburger nachrichten" (sedan 1792; Bismarcks
språkrör efter hans afsked från rikskanslersämbetet)
och den modernt redigerade "Hamburger echo",
den klerikala "Kölnische volkszeitung" (1860),
den förtjänstfulla "Weserzeitung" i Bremen,
den mycket spridda, frisinnade affärstidningen
"Frankfurter zeitung" med utmärkt kulturafdelning
samt "Schwäbischer Merkur" (Stuttgart) och
"Magdeburgische zeitung", "Schlesische zeitung"
i Breslau och "Münchener neueste nachrichten". På
1900-talet ha tillkommit den konservativa "Deutsche
tageszeitung", den nationellt oafhängiga "Tägliche
rundschau" och de mycket spridda nyhetsbladen
"Berliner morgenpost" och "B. Z. am mittag". I
många städer utkomma "Generalanzeiger", ortsblad
utan politisk färgning. I jämförelse med andra
länders tidningar äro de tyska i sällsynt hög
grad fyllda af litterära, populärvetenskapliga,
tekniska och sociala artiklar samt ha rätt mycket
förströelseläsning. Socialisttidningar uppkommo på
1870-talet och vunno en snabb utveckling, så att
deras antal steg till 41, hvaribland 13 dagliga, men
de undertrycktes i kraft af 1878 års socialistlag,
efter hvars upphäfvande 1890 de ånyo framträdt i
allt större mängd. Den främsta är "Vorwärts", först
utgifven i Leipzig, sedan flyttad till Berlin,
partiets officiella organ. Illustrerade tyska
veckotidningar äro bl. a. "Illustrirte zeitung"
(1843), "Gartenlaube" (1853; hade en tid en half
mill. abonnenter), "Über land und meer" (1858) och
"Die woche" (1899), hvartill komma skämttidningarna
"Kladderaditsch" (1848, i Berlin; den införde den
s. k. Berlin-witzen), "Fliegende blätter" (1845),
som strängt undviker politiken, och "Simplicissimus"
(båda i München), samt "Ulk" och "Lustige blätter"
(båda i Berlin). — Till de illustrerade
tidningarna sluta sig förströelseorgan som
"Daheim", ."Zur guten stunde" och "Universum"
samt de förnämliga konsttidningarna "Moderne kunst",
"Jugend" m. fl., modetidningarna och idrottsbladen. Af
tyska tidningar räknas dessutom hundratal såväl
i Österrike som i Schweiz och i Nord-Amerika. Se
L. Salomon, "Geschichte des deutschen zeitungswesens"
(3 bd, 1900—06), Kürschners "Handbuch der presse",
Webel, "Handlexikon der deutschen presse" (1905). En
kronologiskt ordnad urvalsamling af kulturhistoriskt
intressanta tidningsartiklar bjuder E. Buchners "Das
neueste von gestern" (5 bd, 1911 ff.), R. Brunhuber,
"Das deutsche zeitungswesen" (1908), och Tony Kellen,
"Aus der geschichte des feuilletons" (1909).
Österrike. Redan 1615 fick Wien tidningar och
hade 1620 ej mindre än tre stycken, men de fingo
kort varaktighet, och först 1703, med van Ghelens
"Posttäglicher Mercurius", började en ny press,
som emellertid länge var obetydlig och klafbunden
af censuren. 1810 uppsatte Friedrich von Gentz
det halfofficiella "Österreichischer beobachter",
som var Metternichs organ. 1840 funnos knappast 100
tidningar i landet (bland dem 22 politiska och i Wien
endast 2, officiella), ur hvilka de andra hämtade sina
underrättelser. Teaterkritiken fick därför upptaga
en oproportionerlig del af utrymmet. Censuren
var af svåraste slag. Efter Österrikes olyckor
1859 frigafs emellertid pressen. Främst står den
1864 uppsatta tysk-liberala "Neue freie presse",
som täflar med Tysklands största tidningar. Vidare
märkas de före omstörtningen 1918 officiösa "Reichs
post" och "Fremdenblatt", "Deutsche zeitung",
"Wiener allgemeine zeitung", "Die zeit", "Vaterland"
(katolsk), "Arbeiterzeitung" (socialistisk, daglig
från 1895), "Deutsches volksblatt" (antisemitisk) och
"Neues wiener journal". — I Prag finnas "Bohemia"
(tysk-liberal), "Politik" och "Narodní listy",
tjechiska. Samtliga periodiska skrifter i Österrike
1906 voro 3,320. I Ungern utges "Pesti hirlap",
"Pesti napló", "Nemzet" (Nationen), yttersta vänsterns
tidning "Egyetértés" (Endräkt), "Magyar hirlap" och de
tyska "Pester Lloyd" och "Neues Pester journal". 1906
utkommo 1,430 periodiska publikationer i Ungern. Jfr
Winckler, "Die periodische presse Österreichs" (1875).
I Frankrike har pressen mer än annanstädes inverkat
på folkstämningen. Landets mest berömda statsmän och
författare ha varit medarbetare i tidningspressen,
hvilken för många af dem varit trappsteget till
namnkunnighet och hvilken alltemellanåt utfört
lysande bragder. Den första politiska tidningen
var veckobladet "Gazette de France", uppsatt
af Théophraste Renaudot 1631 under Richelieus
beskydd och med hans direkta medverkan. Jean
Lorets "Gazette" (1650—65) berättade sina nyheter
i versform. Af vetenskapligt högt värde var den
1665 uppsatta litteraturtidningen "Journal des
savants". Handskrifna nyhetsblad förekommo talrikt
under hela 1700-talet; bland de mera bekanta äro
F. M. von Grimms "Correspondance littéraire" (1754
ff.) och fru Doublet de Persans "Nouvelles à la
main". "Journal de Paris" (1777—1840) var det första
dagbladet i Frankrike. Under det upprörda skedet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
