Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pittoresque" (1833), "Musée des familles" (1834),
"L’illustration" (1842), "Le monde illustré" (1857),
"Le journal illustré" (1864), "La vie populaire",
"Les veillées des chaumières", "La petite revue"
och "La lecture pour tous". Skämtpressen är talrik,
mera egnad åt satir än åt humor och till icke
ringa del af betänkligt slag. Se Hatin, "Histoire
politique et littéraire de la presse en France"
(8 bd, 1859—61), Gallois, "Histoire des journaux et
journalistes de la révolution" (2 bd), H. Avenel,
"La presse française au vingtième siècle" (1901),
E. Tavernier, "Du journalisme" (1902), en uppsats
af Claretie i Petit de Jullevilles "Histoire de la
langue et de la littérature françaises" (VIII) och
"Annuaire de la presse française" (1899 ff.).
England. Den engelska tidningspressen utmärker
sig framför alla genom sin gedigenhet och det stora
inflytande den utöfvar äfven i utlandet som ett troget
uttryck af folkstämningen. En mängd på lärdomens
och statslifvets fält bepröfvade förmågor arbetar
anonymt i Englands tidningar. Förelöpare till en
verklig press voro dels de s. k. "news-letters",
som höge herrars underlydande skrefvo för att
hålla dem väl underrättade om hvad som hände och
sades vid hofvet, dels de i början af 1600-talet
synnerligen talrika flygbladen ("Newes from
Spaine" o. d.). Den första verkliga tidningen
var bokhandlaren Nath. Butters "Weekely newes"
(1622), som likväl ej bar samma titel på de olika
numren; den första periodiska publikationen med
fast titel var T. Archers "Mercurius Britannicus"
1625. (Den föregifna "English Mercurie" från
Armadans år, 1588, har bevisats vara en litterär
förfalskning.) Under inbördeskriget framträdde
många tidningar, hållna i en egendomligt grof och
bitter ton. "Diurnal occurrences" (1641) meddelade
de första parlamentsreferaten. Marchamont Nedham
stod främst bland tidningsmännen i London genom
sin pennas makt, som han emellertid ställde än till
konungens, än till parlamentets förfogande, beroende
på, hvem som betalade högst. "Mercurius politicus"
och "The publick intelligencer" voro de förnämsta
under Cromwell; de sammanslogos 1665 till "London
gazette", som vardt officiell och ännu är det. Den
af Långa parlamentet införda censuren skärptes under
stuartska restaurationen, och pressförföljelser
blefvo vanliga. "Daily courant" (1703) var
det första framgångsrika dagbladet. I början af
1700-talet trotsade särskildt D. Defoe ("Review"
1704 ff.) fängelse, böter och skampåle för det fria
ordets skull. I hans äfvensom Swifts ("Examiner" (1710
ff.), Bolingbrokes och Pulteneys många tidningar,
utg. mellan 1704 och 1740, förekomma de första ledande
artiklarna, och därmed var ett mäktigt verktyg gifvet
till skapandet af den allmänna opinionen (den franska
pressen visste ej af några "ledare" före 1789, den
tyska ej före 1798). Pressen led emellertid stort
förfång genom olika slags taxor och pålagor, särskildt
den 1712 införda tidningsskatten, en stämpelafgift
på tidningspapperet; i sådan skatt betalade "Times"
1828 ensam 48,516 pund. De första försöken att
meddela fullständiga parlamentsreferat i pressen
(1771) möttes med åtal för brott mot underhusets
privilegier, men saken slutade med ett tyst
medgifvande åt offentlighetens kraf. Under Georg III:s
hela regering (1760—1820) förekommo gång på gång
förföljelser mot pressen; men dennas styrka växte
dock, ty ett fritt folk måste ega en fri press. Redan
1776 utgåfvos i London 53 tidningar. Främst stodo
"Public advertiser" (1726—98; däri lästes 1769—72 de
ryktbara Junius-brefven, hvilka i hög grad bidrogo
att öka pressens inflytande), "Morning chronicle"
(1769—1862), utg. af James Perry, i hvilken Fox och
Sheridan skrefvo, "Morning post" (1772), utg. af
Daniel Stuart, som började meddela teaterkritiker
1780 och mottog bidrag af Coleridge, Mackintosh,
Th. Moore, Southey och Lamb, men numera är ett
aristokratiskt fashionblad, samt "Times" (1785;
utg. af John Walter), som tillkämpade sig rangen
af en bland jordens förnämsta tidningar. Upplagorna
voro emellertid små; "Times" hade 1814 omkr. 3,000
ex., "Morning post" 1803, 4,500 ex., beroende på
de dyna skatter, som hvilade på tidningarna och
som tvungo dem till höga lösnummerpris (7 pence =
50 öre). Därnäst märkas den frisinnade "Morning
advertiser" (1794, uppsatt af värdshusidkarna), den
strängt konservativa och högkyrkliga "Morning herald"
(1781—omkr. 1873), "Courier" (1792, en af de första
dagliga aftontidningarna; gick en tid i spetsen för
Londonpressen) och handelsbladet "Public ledger"
(1759). På 1800-talet blef annonsväsendet en ypperlig
inkomstkälla. I tidningarnas antal och prisbillighet
har en stor förkofran egt rum, sedan tidningsskatten
1855 afskaffades efter långvarig strid, i hvilken
bl. a. boktryckaren H. Hetherington med veckobladet
"The poor mans guardian" inlade stor hänförelse
och trotsade både fängelsestraff och bötesdomar;
öfriga pålagor på pressen borttogos 1861. Flera
stora tidningar gjorde sig under första hälften
af 1800-talet bemärkta genom att ta initiativ till
sociala undersökningar ("Times" 1845 om hungersnöden
på Irland o. s. v.). Morgontidningar, som haft en
lysande framgång, äro den pigga "Daily telegraph"
(det första pennybladet, 1855); den af Dickens och
Dilke uppsatta, för Manchesterskolans principer käckt
uppträdande "Daily news" (1846), som blef "pennypaper"
1868 och på 1880-talet Gladstones språkrör, den
konservativa "Standard" (1827, pennyblad sedan
1857; upphörde 1916), den rikt illustrerade "Daily
graphic" (1890) och den liberala "Daily chronicle"
(1876). Bland dagliga aftontidningar framstå, utom
några ofvan nämnda, den högtoryistiska "St. James’s
gazette" (1880), den först liberalsensationella,
sedan konservativa "Pall Mall gazette" (se d. o.),
"Echo" (1868, half pennyblad, vänstersinnadt)
och "Star", ett radikalt irländskt organ. 1892
uppsattes den liberala "Westminster gazette",
som haft stort politiskt inflytande. Epokgörande
för amerikaniseringen inom den engelska pressen
var "Daily mail" (1896), A. C. W. Harmsworths
sensationella billighetstidning, följd 1900 af "Daily
express", grundlagd af C. A. Pearson, och 1904 af
"Daily mirror", som också är Harmsworths. Till den
dagliga pressen höra sportstidningar som "Sportsman"
(1865), affärstidningar som "Financial news"
(1884) och "Financial times" (1888). Någon daglig
arbetartidning finnes ännu (1919) icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
