Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidningarna numera ekonomiskt betydande och
organisatoriskt omfattande företag, i vårt land
väl i regel egda af aktiebolag. Organisationen
af ett dylikt större tidningsföretag har hos
oss ungefärligen följande hufvuddrag. Tidningens
ekonomiska förhållanden skötas med en ekonomidirektör
som ledare, under hvilken bl. a. prenumerations-
och annonsafdelningarna höra. Alltmera har den
senare blifvit af väsentlig vikt för tidningarna;
prenumerations- och lösnummersafgifterna,
hvilkas höjning under Världskriget varit mycket
stor, lämna i de flesta fall ej på långt när så
stor del af inkomsterna som annonserna. Detta
har i hög grad försvårat uppkomsten af nya
politiska eller nyhetstidningar, alldenstund
annonsörer äro konservativa, och det brukar dröja
länge, innan en ny tidning kan visa en så stor
upplaga, att den förmår dra till sig en större
annonsmängd. Annonsanskaffningen är därför numera en
viktig gren af tidningarnas ekonomiska verksamhet. Det
redaktionella arbetet har till ledare en chef- eller
hufvudredaktör, som icke alltid som artikelförfattare
deltager i det regelbundna, dagliga medarbetandet
på textafdelningen; han anger tidningens hållning,
representerar företaget utåt och bestämmer i
viktigare fall, då afgöranden skola fattas. En
andreredaktör eller redaktionssekreterare bestämmer
tidningens dagliga innehåll och är den redaktionelle
arbetschefen. Notischefen är närmast under
redaktionssekreteraren ledare af nyhetsafdelningen,
framför allt i fråga om ortsnyheterna. Den politiska
afdelningen står i regel under hufvudredaktörens
särskilda öfvervakning; artiklar rörande grannländerna
bilda en afdelning, som stundom slås tillsammans med
utlandsafdelningen i dess helhet. Idrottslifvet
har numera vanligen en specialchef, likaså
handelsafdelningen. Stundom äro afdelningarna för
litteratur, teater, musik och konst behandlade som
helheter under någon litterär o. s. v. redaktör,
liksom förströelseläsningsafdelningen icke i
regel har särskild afdelning af redaktionen. Till
redaktionen af en tidning räknas endast de
faste medarbetarna, d. v. s. de, som deltaga i
det redaktionella arbetet på tidningens byrå,
och de, som regelbundet lämna bidrag, såsom
flertalet recensenter och korrespondenter, ibland
kallade lokalredaktörer. Därtill komma tillfälliga
medarbetare. Liksom olika tidningar egna mycket
olika uppmärksamhet åt de skilda afdelningarna,
äro de inbördes mycket olika hvarandra i fråga
om att vilja ha bidrag från medarbetare utanför
redaktionen; rätt allmänt är i Sverige, att de stora
tidningarnas söndagsnummer innehålla allmänbildande
artiklar från vetenskapsmän och andra tillfälliga
bidragare samt vittra bidrag från författare. En stor
daglig svensk tidnings innehåll är i regel mycket
brokigt, och intrycket af brokighet ökas därigenom,
att man numera, för att innehållet skall göra sig
bättre, icke håller olika afdelningar så skilda
som förut. Annonser förekomma sålunda äfven inne
på textafdelningen. Illustrationerna, de numera så
stora och så mångfaldiga rubrikerna öfver artiklarna,
den lifliga omväxlingen af stilslag m. m. framkalla en
helt annan bild, än nyhetstidningen företedde för bara
några årtionden sedan. Textafdelningen innefattar
vidt skilda artikelslag. Oundertecknade äro i regel
de s. k. ledarna (eng. leader, ty. leiter),
som utgöra tidningens uttalanden i viktigare
(politiska, sociala, kulturella, fackliga
o. s. v.) frågor, och äro afsedda att påverka
den allmänna meningen. Ledarna spela icke samma
roll numera som förr och upptaga endast en ringa
del af utrymmet — aktualitetsinnehållet har ju på
det hela taget öfverflyglat det opinionsbildande
tidningsarbetet —, men finnas alltid. Till
dem sluta sig mindre artiklar ("mellanstick"),
likaledes oundertecknade, med polemisk eller
positiv tendens, i hvilka tidningens åskådning
i något speciellt fall häfdas. Nyhetsmaterialet
fördelas på artiklar (med fristående rubriker)
och notiser (med indragen rubrik); till den förra
gruppen böra gifvetvis blott viktigare saker räknas,
men sensationsintresset söker ofta att genom att ge
notisen pikant kåserande form och retande typografisk
utstyrsel förvandla den till artikel. Nyhetsmaterialet
tillföres tidningarna till största delen utifrån. En
mycket stor del, gemensamt tillgänglig för alla
tidningar, lämnas af telegrambyråer (utländska
och från andra orter inom landet) och notisbyråer
(vanligen ortliga); vidare från tidningarnas egna
korrespondenter inom och utom landet samt mer eller
mindre tillfälliga notismeddelare. Stort utrymme i
dagspressen taga i Sverige allehanda personalnotiser:
födelsedagar (t. o. m. 40-åringars!), begrafningar,
platstillsättningar och utnämningar, föreningars
och sällskaps, firmors och bolags sammanträden
och angelägenheter. Amerikanska och äfven danska
tidningars stora intresse för societetsnyheter
saknas här och motsvaras af detta påfallande
småstadsfamiljära notisreportage. Stort utrymme
tar äfven det s. k. ämbetsreportaget, meddelandet
i pressen af ärenden, som ännu befinna sig i
förberedelse, men om hvilka inkomna, diarieförda
handlingar, som refereras, lämna upplysningar och som
diskuteras i förväg. Åtskilliga notiser äro endast
omskrifningar af annonser och således ett slags
gratisdubblering af dessa, stundom som reklam åt
annonsören, stundom för att tillmötesgå allmänhetens
intresse att i ett sammanhang kunna öfverskåda
t. ex. dagens förströelser. Utom det stora antalet
smärre notiser faller det nyhetsmaterial, som är af
allmänt intresse. Det är redogörelser — med eller
utan kritisk behandling — för utlåtanden, beslut,
möten, viktigare föredrag o. s. v., undersökningar
med aktuellt intresse af förhållanden och spörsmål
rörande industri, handel, jordbruk, undervisning,
sociala tillstånd m. m., vanligen utförda af
redaktionspersonalen, ofta genom initiativ af denna,
som "skapar" frågor. Vidare händelsereportaget:
olyckor, brott, bragder, fester o. d. Ytterligt
allmänna ha intervjuer (se Intervju) och rundfrågor
(se Enquête) blifvit; de förstnämnda ha numera
så till vida ändrat form, att de icke så ofta som
för ett årtionde sedan äro personframhållande, utan
förbindas med någon aktuell sakfråga, som belyses
genom förfrågningar utanför redaktionen. Vanliga äro
äfven diskussioner, i hvilka läsekretsen inbjudes
att deltaga, om olika spörsmål af mer eller mindre
allvarlig innebörd. Den stora dagliga nyhetstidningen
i Sverige rymmer äfven ett flertal fackafdelningar;
utom utlandsafdelningen och de för litteratur, konst,
teater och musik, den hos oss jämförelsevis nya för
handel, industri och sjöfart; stundom finnes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
