Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidning - Tidningar, utgifne af et sällskap i Åbo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en afdelning för landtbruket, nästan alltid en för
idrotten, samt, åtminstone en dag i veckan, en för
kvinnan och hemmet. Modern är också den ganska stora
kåserande afdelningen, som omfattar dels artiklar,
dels småbitar, ofta samlade i grupper under en
stående rubrik. Förströelseläsningen, kåserierna
oberäknade, omfattar dels en urklippsroman, hvad
vi kalla följetong, dels en eller annan kortare
berättelse, samt, vanligen, i ett lördags- eller
söndagsnummer samlade noveller, dikter, skisser
och mer eller mindre undervisande uppsatser, som på
samma gång skola vara underhållande. — De bidrag,
som i Sverige komma tidningarna till godo i form
af spontana "insändare" ("Från allmänheten"), äro
jämförelsevis få mot i den engelska pressen, men flera
än i t. ex. fransk eller tysk. Illustrationerna ha,
som nämnts, blifvit allt vanligare efter 1900; ehuru
tidningspapperet och -trycket lämna ytterst ojämna,
ofta synnerligen dåliga resultat i detta hänseende,
ha våra tidningar i motsats mot Englands, Frankrikes
och Tysklands förnämligare press, härutinnan följt
efter den amerikanska och ega nu i många fall egna
klichéanstalter. I mindre antal förekomma teckningar,
mest karikatyrer.
I fråga om tidningarnas tekniska framställning
— sättning, stereotypering, tryckning m. m. —
hänvisas till specialartiklarna såsom Sättmaskin,
Tryckpress o. s. v. Distributionen eger
rum dels med posten, dels med hembärning genom
bud till prenumeranter. För de större tidningarna
spelar lösnummerförsäljningen en stor roll; den sker
dels i butiker, vanligen cigarrbodar eller kiosker,
tidningskontor, dels på gatorna; "Svenska pressbyrån"
(se d. o.) är den organisation, som numera ombesörjer
största delen af lösnummerförsäljningen på tåg
o. s. v.
Efter exempel från utlandet, särskildt Förenta
staterna, ha de svenska tidningarna i hufvudstaden och
äfven annorstädes på de senaste åren tagit en hel del
initiativ af samhällelig art. Det är särskildt på det
humanitära området, som man varit verksam i Sverige;
olika slags insamlingar för behjärtansvärda ändamål
ha igångsatts; idrottstäflingar ha anordnats m. m. I
bokform föreligger en redogörelse för en tidnings
åtgöranden af detta slag, "Journalistik och allmänt
väl", utg. af Svenska dagbladet 1917. Den amerikanska
detektivjournalistiken har däremot föga försökts här.
För utbildning af tidningsmän finnes här ingen
särskild skola eller högskola, utan journalistiken
inläres under praktisering. Hur omfattande
kunskaper, som äro behöfliga, kan inhämtas
t. ex. af följande schema för den tvååriga kursen
vid Columbiauniversitetet i New York (dit Pulitzers
ofvannämnda donation lämnades) för utbildning af
tidningsmän:
Exekutiva afdelningen: En tidningsstabs
sammansättning; utgifvarens åligganden;
prenumerationsdepartementet; annonsdepartementet;
redaktions- och referentdepartementet; finansernas
handhafvande; lokala, inhemska och utländska nyheter;
finansiella meddelanden; teater-, litteratur- och
sportnyheter.
Mekaniska afdelningen: Tryckpressen; trycksvärta;
papper; elektrotypering och stereotypering;
stilsättning och stilsättningsmaskiner; procedur
för reproducering af illustrationer; maskiner för
falsning, bindning och adressering.
Journalistikens juridik: Eftertrycksförbud
(copyright); brott mot tryckfriheten, inberäknadt
civilt, kriminellt och sedlighetssårande
tryckfrihetsbrott; pressens rättigheter och
skyldigheter vid refererandet af rättegångssaker;
utgifvares, redaktörs, referents och medarbetares
ansvarighet.
Journalistikens etik: Tidningsskrivares korrekta
uppfattning om sin ansvarighet inför allmänheten;
huru långt en redaktörs eller tidningsutgifvares
åsikter tillåtas inverka på innehållet vid nyheters
återgifvande. — Förhållanden mellan utgifvare,
redaktör och referenter beträffande "rätt till
åsikter".
Journalismens historia: Pressens själfständighet;
framstående journalister m. m.
Godkända metoder för kommatering, stafning,
förkortningar, typografisk utstyrsel etc. Studium af
engelska språkets historia.
Litt.: V. Langlet, "Pressen och tidningsmännen"
(1915); "L’art de rédiger, d’administrer et
d’imprimer un journal, par un vieux journaliste"
(1900). F. H. Quetsch, "Die entwickelung
des zeitungswesens von 15. bis ausgang des
19. jahrhunderts" (1901), V. Zenker, "Bibliographie
zu einer allg. geschichte des zeitungswesens"
(1904), R. Brunhuber, "Das moderne zeitungswesen"
(1907); "Modern journalism. By a London editor"
(1909), och A. Koch, "Das zeitungswesen" (1910).
(R—n B.)
Tidningar, utgifne af et sällskap i Åbo, Finlands
första periodiska blad, uppsattes 1771 för att
tjäna till organ för sällskapet Aurora (se d. o.),
utkom 1771—78 samt 1782—85 (sedan den några år varit
nedlagd) och redigerades af H. G. Porthan. Tidningens
prägel var denna tid vitter: den upptog poem
(mest i didaktisk eller filosoferande anda) och
recensioner, vetenskaplig: där meddelades ett stort
antal afhandlingar och uppsatser samt notiser i
skilda fack; tidningen hade ett stort inflytande på
landets intellektuella uppodling. Det fosterländskt
historiska intresset fick i mycket hög grad göra sig
gällande. Hembygdsforskningen i Finland hade sålunda
sitt hufvudorgan i bladet, vare sig det var frågan om
skildringar ur det förflutna eller framställningar,
där det ekonomiska och sträfvan att bidraga till
landets utveckling förhärskade. Äfven etnografiska
uppsatser ingingo i tidningen, och en mängd bidrag
till kännedomen om Finlands geografi meddelades. Ännu
mera betydande blefvo småningom de inhemska historiska
bidragen: äldre historiska dokument, afhandlingar,
biografier, matrikeluppgifter m. m., särskildt rörande
undervisningen. Bland de bidragande märkas Porthan,
J. Tengström, skalderna Kellgren och Franzén,
A. N. Clewberg, P. Jusleen, K. F. Mennander,
G. Tidgren och P. A. Gadd. Under de första åtta
åren utkom tidningen endast med ett halfark 2 gånger
i månaden (1772 dock i veckonummer). — Tidningen
lefde åter upp 1789 och utgafs det året under titeln
"Åbo nya tidningar", fortsatt under benämningen
"Åbo tidningar" 1791-99 och "Åbo tidning" 1800-09. Se
A. Hultin, "Åbo tidningar" (i Svenska litt.-sällsk:s
"Förhandlingar och uppsatser", CXXXIV, 1917).
(R—n B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
