Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tidsanda, psyk. - Tidsbefraktning (eng. time-charter), sjöv. - Tidsbestämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att prägla ens egen öfvertygelse, äfven då den
ursprungligen gått i annan riktning. Och känslorna
äro i hög grad smittsamma genom de uttryck, de
taga sig i åtbörder, ord och handlingar; särskildt
gäller detta, när många människor äro tillsammans
och genom ömsesidig suggestion stegra hvarandras
känslolif. Objektiva uttryck tar sig tidsandan,
förutom i det politiska lifvet, framför allt i
religionen och konsten. Ingen kan undandraga sig
allt inflytande af tidsandan; men det är ett bevis
på svagt utvecklad personlighet att viljelöst ge
sig under dess makt. Den individuellt utpräglade
karaktären gör det icke, och tidsandans makt öfver
individen kan motverkas af en grundlig historisk
bildning, som gör, att han, så att säga, lefver
äfven i andra tider än sin egen. Stora män kunna
tyckas själfva skapa tidsandan, såsom Luther under
reformationstiden och Bismarck under en senare
tid tryckte sin prägel på de olika skedenas tyska
tidsanda. Men orsaksförhållandet är nog ömsesidigt; de
fingo sin ledande ställning, därför att de uppburos
af tidsandan och tillmötesgingo dess kraf. Men
tidsandan är ingen mystisk, öfvermänsklig makt, på
hvilken vi kunna skylla våra fel och brister; den är
vår egen anda, för hvars tillkomst och fortvaro vi
alla ha vår andel i ansvaret, till godt eller ondt.
S—e.
Tidsbefraktning (eng. time-charter), sjöv., säges
ega rum, då ett fartyg för bestämd tid ställes
till befraktarens förfogande för fraktfart enligt
dennes godtfinnande. Vid tidsbefraktning bekostar
befraktaren vanligen bränsle och smörjämnen för
fartyget, ofta äfven proviant och aflöning till
besättningen. Jfr Befrakta och
Fraktfart.
C. K. S.
Tidsbestämning kallas en bestämning (vanligen på
astronomisk väg) af tiden i ett visst ögonblick
eller, såsom saken efter införandet af ur
praktiskt gestaltat sig, af ett urs missvisning
(s. k. stånd). Den allmännaste metoden för
tidsbestämning är uppmätning af en himlakropps
timvinkel vid ett bestämdt, af uret angifvet
klockslag. Går uret t. ex. efter stjärntid och är
urtiden för observationen T0 och urets "stånd"
= m, så är T0 + m = T,
den sanna stjärntiden. Betecknas
vidare med t stjärnans timvinkel och med α dess
rektascension, så är t = T — α, hvaraf
m = α + t — T0. Värdet af m
erhålles sålunda, om α är bekant och
t blifvit observerad. Ett specialfall af ofvannämnda
bestämning af tiden utgör den vanligaste arten af
tidsbestämning, som består däruti, att man observerar
den urtid T0, då en stjärnas timvinkel är noll,
d. v. s. att man (medelst ett passageinstrument,
som är inriktadt i meridianen) iakttar urtiden T0 för
stjärnans meridianpassage. Man har då helt enkelt
0 = T — α och häraf urets stånd m = α — T0.
Ofta är det emellertid, i synnerhet till sjöss,
omöjligt att observera en stjärnas meridianpassage,
emedan passageinstrumentet måste ha en fast
uppställning, som på ett fartyg naturligtvis icke
kan åstadkommas. De metoder, som då brukas för
tidsbestämning, eller för att, såsom sjömannen
säger, "taga tiden", hvila på följande samband,
som i hvarje ögonblick eger rum mellan en stjärnas
höjd, h, deklination, δ, rektascension, α, samt
ställets latitud (bredd), φ, och stjärntiden, T,
i observationsögonblicket:
sin h = sin φ sin δ + cos φ cos δ cos (T — α).
Man uppmäter (t. ex. med sextanten) stjärnans (solens)
höjd, h, och erhåller därefter enligt ofvanstående
formel T, då φ, δ, α kunna förutsättas bekanta. Är
ställets latitud okänd, kan man bestämma såväl T som
φ, om man vid en annan tid, T′, observerar en annan
stjärnas höjd, h′. Ofvanstående formel tillsammans med
den liknande sin h′ = sin φ sin δ′ + cos φ cos δ′
cos (T′ — α′) leder då till den afsedda bestämningen,
emedan, enär T′—T är bekant från uret, dessa båda
ekvationer i själfva verket endast innehålla de två
obekanta T och φ, då α, δ, α′, δ′ kunna anses såsom
bekanta från stjärnkataloger eller efemerider.
En mycket använd och enkel metod för tidsbestämning
består i observation af "korresponderande höjder",
d. v. s. däruti, att man före himlakroppens
kulmination observerar urtiden t1, då himlakroppen
i sin vertikala rörelse uppåt eller nedåt når
en viss höjd eller, såsom observationen utföres,
passerar den horisontella tråden i en teodolits
synfält. Teodoliten är då, om kulminationen t. ex. är
en öfre, riktad åt vänster om meridianen. Sedan man
vridit instrumentet kring dess vertikala axel, så att
det nu är riktadt lika mycket åt höger om meridianen
och med tubens höjdriktning oförändrad, afvaktar man
och iakttar det ögonblick, t2 då himlakroppen, som nu
sänker sig, ånyo passerar den horisontella tråden. Har
himlakroppen, såsom fallet är med fixstjärnorna, ingen
märkbar egen rörelse på himmelen, så
är (t1 + t2) / 2
urtiden för dess meridianpassage, hvars rätta tid,
som ofvan nämndes, kan anses bekant. Man erhåller
sålunda urets stånd. Endast om man på detta sätt
observerar en himlakropp, hvilken, såsom solen, har
en egen rörelse (i deklination), blir urståndet på
detta sätt icke fullt riktigt, utan man
måste för denna händelse till (t1 + t2) / 2
anbringa en korrektion för den egna rörelsen, hvilken, då det
t. ex. gäller solen, kallas middagsförbättring och för
hvars bestämmande hjälptabeller finnas i astronomiska
och nautiska tabellverk.
K. B. (B—d.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
