Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiffin - Tiffin - Tifinar - Tiflis - Tigellinus, Caius Sophonius - Tigerfisken - Tigerhalfön - Tigerhästarna - Tigerkatt - Tigerlilja - Tigern - Tigerormen - Tigerschiöld, Hugo Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tiffin, stad i nordamerikanska staten Ohio, vid floden
Seneca och järnvägslinjer till Chicago, Toledo och
Sandusky. 11,895 inv. (1910). Staden ligger i ett rikt
jordbruksdistrikt, för hvilket den är handelscentrum.
(H. W-k.)
Tiffin (indiskt ord), eng., frukost. Se Måltid,
sp. 204.
Tifinar. Se I-mosjar, sp. 443.
Tiflis. 1. Före Världskriget guvernement i Kaukasus,
omfattande östra och större delen af det forna
konungariket Georgien. Areal (utan vatten) 40,860
kvkm. Folkmängd enligt beräkning för 1 jan. 1914
1,359,600 inv. (per kvkm. 29). Vid folkräkningen 1897
var folkmängden 1,051,032 personer, och 21,4 proc. af
dem bodde i städer. De olika folkslagens procentiska
andelar af hela invånartalet utgjorde då: georgier 45
proc., armenier 19, turkisk-tatariska folk 13, ryssar
8, iranska folk 7, lesginer 4 samt andra 4 proc. –
2. (Georg. Tpilisi l. Tpilis tzkli K’halakhi, "de
varma källornas stad"). Före Världskriget hufvudstad
i nämnda guv. och i hela ryska Kaukasus, ligger
vid foten af höga berg på ömse sidor om den vilda,
där ofarbara floden Kura, på omkr. 450 m. höjd, och är på
grund af sitt halft asiatiska, halft europeiska
utseende en af de intressantaste städerna i
östern. Sommarvärmen är odräglig till följd af det
instängda läget, men de omgifvande bergen skydda
staden för de kalla vindarna under de vanligen stränga
vintrarna. Ett öfvervägande europeiskt utseende
har den af ryssarna på högra flodstranden anlagda
stadsdelen utanför den gamla stadsmuren, med raka,
breda gator, stora öppna platser, eleganta butiker och
kaféer samt vackra statsbyggnader och privathus. Äfven
den på vänstra flodsidan belägna stadsdelen Kuki,
som uppstått kring en schwabisk koloni (sedan 1818),
har på de senare åren fått ett modernt europeiskt
utseende. De öfriga stadsdelarna ha österländsk
prägel, med basarer, karavanserajer, smutsiga gator
och brokig österländsk befolkning. Där upprinna
äfven naftakällor och flera varma mineralkällor,
hvilkas vatten innehåller svafvelsyradt och
kolsyradt natron samt koksalt. – T. var säte för
generalguvernören öfver Kaukasus och guvernören
i guv. T.; där residera georgiske patriarken och
metropoliten, en armenisk ärkebiskop och en rysk
biskop. Af dess mer än 50 kyrkor äro 26 armeniska,
2 lutherska och 2 katolska. Folkmängden beräknades
1913 till omkr. 307,000 pers., af hvilka ryssar,
armenier och
georgier utgjorde mer än två tredjedelar; i mindre antal
funnos perser, tatarer, judar, greker, tyskar och
polacker m. fl. Det uppges, att omkr. 70 språk
talas i T. Stadens fabriksindustri är inskränkt
till några bomulls- och sidenväfverier, garfverier,
tvålfabriker och tegelslagerier. Men den lilla
industrien är mycket mångsidig, och särskildt utmärka
sig silfverarbetare, gevärssmeder och svärdfejare
för sina förträffliga arbeten. Sedan 1883 har staden
haft järnvägsförbindelse med Poti och Batum vid Svarta
hafvet och med Baku vid Kaspiska hafvet, men järnväg
har ännu icke dragits fram genom Kaukasus’ hufvudkedja
till Vladikavkas; en god landsväg går dock från
Vladikavkas genom Darielpasset till T., och söderut
går sedan några år järnväg till Erivan (se d. o.). Som
handelsstad har T. stor betydelse, särskildt för
förmedling af varubyte mellan Ryssland och Persien. –
T. var hufvudstad i det forna konungariket Georgien
och nämnes som sådan redan 455. När perserna 1795
plundrade staden, sände ryssarna trupper till dess
beskydd, och ryska ockupationen blef permanent
1799. Under Världskriget proklamerade konungariket
Georgien sig som själfständigt.
1 o. 2. (H. W-k.)
Tigellinus, Caius Sophonius, kejsar Neros
gunstling, hade för en kärlekshandel med Agrippina
39 e. Kr. blifvit förvisad af kejsar Caligula,
men återkallad af Claudius; han vann Neros ynnest,
särskildt genom träning af kappränningshästar, och
blef efter Afranius Burrus’ död (år 62) befälhafvare
för pretorianska gardet. Han var därefter Neros
förtrogne och medhjälpare i laster, brott och
utsväfningar. Under Neros resa i Grekland (66–67)
tillät han sig skamlösa rofferier. F. ö. uppmuntrade
han i allmänhet kejsaren till våldsdåd, grymheter och
förföljelser. Efter Neros fall (68) undgick han med
möda det förbittrade folkets hämnd, blef efter Galbas
störtande (69) dödsdömd, men afhände sig själf lifvet.
E. Tdh.*
Tigerfisken, zool. Se Fiskgift, sp. 438.
Tigerhalfön. Se Fiskviken.
Tigerhästarna, zool. Se Hästdjuren, sp. 173.
Tigerkatt, zool. Under denna benämning sammanföras
stundom i skrifter af mera populär natur några
kattarter, som ha det gemensamt, att deras storlek
ej eller föga öfverstiger tamkattens, och hvilkas
fäll är prydd med mörkare fläckar (ofta äfven
band) af olika form och antal. Dessa kattarters
utbredningsområde sträcker sig öfver större
delen af Asien samt Central- och Syd-Amerika. I
inskränkt bemärkelse betecknas som tigerkatt en
sydamerikansk art, Felis tigrina, hvilken uppnår
en längd af 80 cm., hvaraf 30 cm. komma på svansen
och hvars fäll å rygg och kroppssidor har ljusgul
bottenfärg med svartaktiga fläckar och band.
L-c.
Tigerlilja, bot. Se Tigridia.
Tigern, zool. Se Kungstigern.
Tigerormen, zool. Se Pythonormarna, sp 683.
Tigerschiöld, Hugo Edvard, skald, f. 25 febr. 1860
på Fassmyra i Gryts socken, Södermanlands län,
tillhör en urspr. tysk släkt Hornbeen, som inflyttade
omkr. 1617, idkade bokbinderi och med häradshöfdingen
Wickman Hornbeen (f. 1654, d. 1722) adlades
med namnet T. 1686. T. vardt student i Uppsala 1878
Tryckt den 17/3 1929 b. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
