Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Til - Tilas - Tilas, Daniel - Tilas Samuel Olof - Tilborch, Gillis van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Til, port. Se Tilde 2.
Tilas, adlig ätt, härstammande från Olof T. (f. 1684,
öfverstelöjtnant, d. 1749), som adlades 1719. (Bland
hans förfäder hade fyra, två med namnet Tilaceus, son
efter far, varit prostar (öfver Dalsland.) Hans son,
med Urban Hiärnes dotter Maria, Daniel (se T. 1)
upphöjdes 1766 i friherrligt stånd, och på hans
friherrliga värdighet adopterades 1771 yngre brodern
Olof T. (f. 1719, öfverstes afsked 1775, d. 1790),
med hvars son hofjägmästaren Fredrik August T. ätten
utdog 1830.
1. Daniel T., friherre, son till Olof T. (se ofvan),
bergsvetenskapsman, heraldiker, genealog, f. 2 mars
1712 på Gamlebo bruk, Västmanland, d. 27 okt. 1772
i Stockholm, blef student i Uppsala och auskultant
i Bergskollegium 1732. Därefter företog han en
mängd resor i bergslagen, till Trondhjem, Dalarna,
de nordanfjällska bergverken i Norge, Karelen och
Ryssland samt utgaf En bergsmans rön och försök i
mineralriket (1738) och Förslag til indelning af
en svensk bergs-kompass (1739). Han blef led. af
Vet. akad. vid dennas stiftelse, 1739. 1740 utnämndes
T. till direktör öfver järnverken i Jämtland och
Härjedalen samt deltog 1741–45 i gränskommissionens
arbeten mellan Sverige och Norge, hvarvid han
genomvandrade hela gränssträckan från Värmland ända
upp till Torneå lappmark, ofta med lifsfara och
under stor brist. 1743 blef han kammarherre, 1745
assessor i Bergskollegium, 1755 bergsråd, fick 1762
landshöfdings fullmakt och blef 1766 friherre samt
utnämndes 1767 till riksheraldiker. Han hade under
denna tid flera grannlaga förrättningar och svåra
uppdrag, bl. a. som ledamot i beredningskommissionen
för Finlands upphjälpande 1753–55. 1748–49 och
1757 var han led. af statskommissionen. 1768 var han
kronprins Gustaf följaktig på hans bekanta resa till
bergslagen. Han bevistade äfven 11 riksdagar, oftast
som led. i utskott och inflytelserik medlem af sitt
stånd. – T. har gjort sig bekant som stor samlare i
flera vetenskapsgrenar. Han egde i Stockholm sex rum,
fulla med dyrbarheter och anteckningar. Allt detta
förstördes i Klarabranden 1751, men han började
oförtrutet nya samlingar. Dessa bestodo dels i
genealogiska anteckningar och vapenafbildningar (nu
i Riksarkivet), dels i böcker och mineralier, dels i
anteckningar från hans många resor, af hvilka de efter
1751 förvaras (i K. biblioteket) i den 3 kvartband
omfattande handskriften "Socken-skrifvare eller
svenske resesamlingar". (Enligt tillkännagifvande
skola T:s "resesamlingar" offentliggöras i "Arkiv
för svensk konst- och kulturhistoria".) I yngre
åren sysslade han något med gravyr i koppar. Hans
tryckta skrifter utgöras, utom af de ofvannämnda, af
en del åminnelsetal i Vet. akad. och vid krossandet
af sköldemärken, genealogi
öfver släkten Nordlind, Stenrikets historia (1742)
och Utkast till Sveriges mineralhistoria (1765), båda
presidietal i Vet. akad., 11 rön i dennas handlingar
samt strödda uppsatser i några tidskrifter. Utdrag
af T:s egenhändiga dagbok vid riksdagen 1769–1770
äro tryckta i "Handl. rör. Skandinaviens hist.",
XVI. Som politiker slöt han sig hufvudsakligen till
hattarna. Han berömmes för ovanlig arbetsamhet
och sparsamhet, var en flitig brefskrifvare (en
särdeles intressant brefväxling mellan A. Cronstedt
och T. förvaras i K. biblioteket, som jämväl eger
T:s dagbok, afslutad 1757) samt karakteriseras som
"en nyttig ämbetsman och gagnelig medborgare". –
I Bergskollegii arkiv (nu i Riksarkivet) förvaras i
handskrift ett stort antal berättelser och uppsatser
af T. rörande bergshandteringen.
2. Samuel Olof T., friherre, den föregåendes son,
skald, f. 29 aug. 1744 i Stockholm, d. 13 sept. 1772 i
Konstantinopel, fick en vårdad uppfostran, slutligen
under ledning af den bekante 0l. Bergklint, samt
gjorde sig tidigt känd genom poetiska försök i den
satiriska genren: Glasögon at dermed bese närvarande
tider (1767), Grafskrift öfver en sjutio års mö
(s. å.) samt Qväde om den gyllende tiden då caffe
war i bruk (s. å.). Men det var egentligen genom
sånger i idyllisk och backanalisk anda T. ådrog
sig samtidens uppmärksamhet. Hans skaldestycken,
dels tryckta i "Svenska parnassen" 1785, dels och
till större delen förvarade i en af skalden själf
skrifven samling på K. biblioteket, innehålla endast
få och tämligen tama dryckesvisor, liksom äfven de
satiriska kvädena äro af underordnad art, med undantag
af det på sin tid berömda "bannbref från Apollo till
J. G. Oxenstierna". Däremot äro idyllen och den halft
vemodiga kärlekssången hans rätta element. Bildad
genom studiet hufvudsakligen af de franske
vådevillisterna, efter hvilka han tolkat åtskilligt,
samt i hög grad begåfvad med öra för språkets välljud
och rytmik, valde T. för sina små stycken sångformen,
med begagnande af franska kupletter och arier, samma
skatt, ur hvilken hans samtida och vän Bellman
med så fulla händer öst. Hans skaldefrändskap
till denne visar sig dock mer som ett allmänt
släkttycke, beroende på gemensamma förutsättningar i
vitterhet och tidsanda, än som frukt af en särskild
efterhärmning. T. tillhörde sällskapen Vitterlek
och Utile dulci, deltog lifligt i 1760-talets
glada sällskapslif, stod bl. a. Schröderheim,
Oxenstierna och Bellman nära. T. utnämndes 1770
till kommissionssekreterare i Konstantinopel och
afreste 1771 (med anledning af denna färd diktade
Bellman ett "bacchanaliskt häroldskapitel"). –
Se 0. Wieselgren, "S. 0. T." i "Samlaren", XXIX.
1-2. -rn.*
Tilborch, Gillis van, flamsk målare, f. 1625 i
Bruxelles, d. där 1678, var lärjunge af D. Teniers
d. y. och blef 1654 mästare i Bruxelles’ gille. Han
liknar sin lärare, men hans rikare kompositioner äro
mera hopade och påminna ibland om Craesbeck. Af hans
arbeten är det mest bekanta hans signerade Bondbröllop
(i Dresden). Dessutom finnas af honom signerade
taflor på flera håll, t. ex. Bondslagsmål (1660)
och Vaktrum (1669; bägge i Gall. Liechtenstein i
Wien), Familjemåltid (Haag), Handtverkarkalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
