- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
49-50

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tilgner, Viktor Oskar - Tilia - Tiliaceae - Tiliacéer - Tilimsan - Tilja - Tilla - Tillaea - Tillaeus, Petrus (Petter)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utförda i större skala. Bland hans förträffliga
statyetter märkas Danserska, Husjungfrun ("i
rokoko af lokal gratie"), Adam och Eva i silfver
och emalj m. fl. Hans skaparkraft var oförtröttad
till det sista. T. var professor vid konstakademien i
Wien. 1897 utgafs en samling af 72 ljustryck af hans
alster med text af Hevesi.
G-g N.

Tilia L., Lind,
bot., ett släkte af vackra, resliga träd, bildande
typen för fam. Tiliaceæ. Bladen äro hjärtlika,
med utdragen spets och ofta sned bas. Blommorna äro
välluktande, små, hvitgula, med fembladiga kransar,
aktinomorfa, sittande i kvast, vid hvars skaft ett
hinnaktigt, gröngult, jämbredt, i ändan rundadt
skärmblad är till halfva längden eller däröfver
fastvuxet. Ståndarna äro många, fria eller förenade
i 5 knippen. Fruktämnet är 5-rummigt med 2 fröämnen i
hvarje rum, men endast 1 eller ett par fröämnen komma
till utveckling. Frukten är en hårig nöt. Af de 10
lindarterna, som alla växa n. om ekvatorn, finnas
hos oss 2 vildväxande, T. europæa (T. cordata,
T. parvifolia, T. ulmifolia
), skogslind, som är
tämligen allmän i lundar upp till Jämtland, och den
storbladigare T. platyphylla (T. grandifolia),

[bildtext]
Tilia platyphylla l. grandifolia (Bohuslind).
A blommande gren (1/4 nat. storl.), B blomma,
C fruktämne.

Bohuslind, sommarlind (se fig.), af hvilken
endast ett par träd finnas vilda i Bohuslän,
men som ofta odlas. Den vanliga i alléer odlade
parklinden, T. vulgaris, är en bastard mellan
dessa arter. Lindarnas trä är mjukt, hvitt och föga
varaktigt; det används till träsnideri, blind- och
fyllnadsvirke samt till kolning för framställning af
ritkol och krut. Det sega lindbastet är ett sedan
gammalt användt material till flätning af mattor,
säckar, korgar och tåg. De hos oss förr mer än
nu mycket brukliga lindbastmattorna härstamma till
största delen från Ryssland, där de tillverkas i stor mängd
(jfr Beklädnadsväxter, sp. 1238). Bien hämta ur de välluktande
blommorna riklig honung, som har en stark och
behaglig arom. De torkade blomknippena med sina
vidvuxna skärmar, flos Tiliæ, voro förr officinella
och begagnas af allmänheten ibland i form af
"lindblomste", som anses verka svettdrifvande och
därför vara gagneligt mot s. k. förkylningar; under
Världskriget begagnades de i stället för kinesiskt
te. Lindfröna äro rika på en mild och välsmakande
olja. Linnés namn härledde sig från en ovanligt stor
lind, växande vid Stegaryd i Småland, efter hvilken
Linnés fader kallade sig Linnæus. Om rumslind
se Sparrmania. Jfr Domatier o. fig. l däri.
G. L-m.

Tiliaceæ, Lindfamiljen, Tiliacéer, bot., en
till serien Malvales hörande fam. af resliga träd
eller buskar (sällan örter), hos hvilka de hela
eller flikiga, stipelförsedda bladen vanligen äro
strödda. Blommorna äro oftast tvåkönade, femtaliga,
med undersittande hylle och fria foderblad, Ståndarna
äro oftast många och äro fria eller sitta knippevis,
emedan flera bildats af hvarje ståndarblad,
som blifvit deladt ända ned till basen, hvarför
Linné förde dessa växter till kl. Polyandria
(många fria ståndare på fruktfästet). Alla
ha fullständiga, inåtvända knappar eller äro
delvis ombildade till staminodier (t. ex. hos
Sparrmania). Pistillen är 1, med 2–flerrummigt
fruktämne och 1 stift. Frukten är nöt, klyffrukt,
bär eller kapsel. Af familjens 35 släkten finnes
endast ett (Tilia, lind) i Europa. De öfriga
tillhöra de varmare jordbältena. Basttågorna äro
ofta långa och sega och ha därför teknisk användning
(lindbast, jute, Triumfetta, jfr Beklädnadsväxter,
Corchorus och Tilia). Tiliacéerna äro rika på
slem. Medicinsk användning ha lindblommorna. Flera
arter lämna ett hårdt och fast virke, t. ex. Berrya
Amomilla
, ett i Ostindien utbredt högt träd, hvars
till husbyggnad och tekniska ändamål uppskattade ved
kallas trincomaleträ. Hos andra är veden mycket lös
och lätt, såsom hos Apeiba Tibourbou, brasilianernas
jangada, som används till båtbyggnad. En välbekant
prydnadsväxt är den hithörande Sparrmania africana.
O. T. S. (G.L-m.)

Tiliacéer, bot. Se Tiliaceæ.

Tilimsan. Se Tlemsen.

Tilja (fnod. þilja, däcksplanka), golfplanka: vanligen
teatergolf: "uppträda på tiljan", spela på teatern.

Tilla, ett i Central-Asien cirkulerande guldmynt,
i olika länder där växlande mellan 10,40–14,50
kr. nominellt värde.

Tillæa L., bot., ett släkte af omkr. 20 små. ofta
på sumpiga ställen växande örter hörande till
fam. Crassulaceæ och ofta förenadt med släktet
Crassula som en särskild sektion. Blommorna
äro vanligen fyrtaliga, bladen smala. I Sverige
finnes endast 1 art, T. aquatica, som blir 2–5
cm. hög och växer mindre allmänt på stränder och i
vattengropar. De små hvita eller rödaktiga blommorna
sitta ensamma i bladvecken.
G. L-m.

Tillæus, Petrus (Petter), ingenjör, f. 1679 i Falun,
d. 11 febr. 1754 i Stockholm, blef 1717 stadsingenjör
i Stockholm och utnämndes 1748 till rådman där. Hans
långa tjänstetid som stadsingenjör kännetecknas af
särdeles goda kartor och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:05:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfci/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free