Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillo, Aleksej Andrejevitj - Tillodontia - Tillotson, John - Tillpassning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständig omhvälfning i uppfattningen af Rysslands
terrängförhållanden. Han skref öfver 100 arbeten i
fysisk geografi, geodesi, landtmäteri m. m. Han var
led. af Institutet samt hedersdoktor vid Odessas och
Leipzigs universitet.
Tillodontia, paleont., däggdjursordning,
inneslutande ett fåtal släkten ur Nord-Amerikas
och Englands eocenlager. Medan man tidigare –
på grund af beskaffenheten af tandsystemets främre
afdelning – ansåg dessa djur besläktade med gnagarna,
har en senare noggrann och på rikare fynd baserad
granskning kunnat påvisa större öfverensstämmelser
med insektätarna (Insectivora) och lägre rofdjur
(Creodonta). Det tidigast kända släktet, Tillotherium,
utmärkes visserligen därigenom, att den bakre af de
två framtänderna är liksom
[bildtext]
Skalle och (nedtill) underkäk af
Tillotherium fodiens, sedda från sidan.
gnagarnas framtand lång, med öppen rot och endast
på framsidan beklädd med emalj; men hos ett annat
hithörande släkte (Esthonyx) ur äldre lager än
Tillotherium finnas ej blott tre framtänder i
underkäken, utan alla äro rundtomkring emaljbeklädda
och försedda med vanliga rötter. Tillotherium uppnådde
en björns storlek (Esthonyx var mycket mindre), hade
liten hjärnhålighet och smal nos: den var hälgångare.
L-e.
Tillotson [ti’l*ts*n], John, engelsk ärkebiskop,
predikant, f. i okt. 1630 i Sowerby, Yorkshire,
d. 22 nov. 1694, växte upp i ett puritanskt hem,
men blef under sin studietid i Cambridge påverkad
af Cambridge-platonisterna R. Cudworth och H. More,
hvilka gåfvo honom en ny, religiös problemställning,
inriktande hans intresse på motsatsförhållandet
mellan kristendom och rationalistisk ateism såsom
den afgörande frågan. Läsningen af Chillingworths
"Religion of protestants" påverkade honom än mer
i latitudinarisk riktning. T. räknas som en af de
mera bemärkte kyrkomännen, som inom den anglikanska
kyrkan ville bereda rum för vidt skilda, religiösa
åskådningar, betraktande de dittillsvarande
stridigheterna mellan kyrkan och
dissenters, öfver hufvud den konfessionella, dogmatiska
polemiken som af mindre betydelse i jämförelse med
den praktiska sidan af kristendomen, om hvilken
enighet borde kunna uppnås. Latitudinarierna
intogo kampställning emot romersk katolicism
och rationalistisk ateism samt voro moderat
ortodoxa, men ha utan tvifvel genom sitt bristande
dogmatiska intresse arbetat deistisk upplysning i
händerna. Latitudinarisk kyrkopolitik inaugurerades
genom Vilhelm af Oranien, som också gjorde T., mycket
emot dennes vilja, till ärkebiskop af Canterbury
1691. Någon politisk roll såsom sådan spelade han
icke. Det hade han ej heller förut gjort. Men han var
känd som sin tids mest uppmärksammade predikant. Hans
homiletiska förmåga hade förskaffat honom framskjutna
kyrkliga befattningar. 1672 hade han blifvit dean af
Canterbury, 1689 dean af S:t Pauls. I den engelska
predikans historia bildar T. epok. Han besatt
en aktningsvärd teol. lärdom, men visste att på
predikstolen i formellt hänseende frigöra sig från
den teol. terminologien. Utrustad med gedigen human
bildning, använde han ett språk, som bröt med den
gängse predikotraditionens och i stället anslöt sig
till den högre, humanistiska bildningens. T. och hans
lärjungar lyckades härigenom i hög grad vinna den
bildade engelska medelklassens öra. Hos T. tillkom
ett sällsynt ledigt och behagligt utförande. Han
affattade sina predikningar skriftligt, men det väckte
mycket uppseende, att han fullständigt frigjorde
sig från sitt koncept. T:s rykte som predikant gick
vida utöfver hemlandets gränser. Hans predikningar
öfversattes både till fr. och ty. Voltaire kunde icke
neka dem sin beundran. I Tyskland bildade sig L. von
Mosheim efter T., och den samtid, som högt värderade
Mosheim, kunde icke ge honom bättre hedersnamn än
"den tyske T." Till svenska öfversattes Utvalda
predikningar, 1–5 (1765–70).
E. M. R.
Tillpassning, Anpassning, Adaption, Adaptation,
biol., används i dubbel bemärkelse, nämligen för
att beteckna 1) ett färdigt organisationstillstånd,
en formförändring, som uppkommit genom inflytande
af yttre lifsbetingelser; 2) den företeelsen,
att djur och växter reagera mot yttre krafter
genom förändring af sin organisation genom
förvärf af nyttiga, "ändamålsenliga" egenskaper –
t. ex. förstoring af en muskel genom bruk (öfning),
förvärf af tätare hårbeklädnad vid invandring till ett
kallare område. Två egenskaper bör man således kunna
tillerkänna tillpassningen: den bör vara nyttig, och
den bör vara en egenskap, som är en differentiering
af de rent primära förmögenheterna, d. v. s. af dem,
utan hvilka organiskt lif är otänkbart (assimilation,
aspiration, fortplantning etc.). Tillpassningen
har därför ock definierats som "en ej från början
förhandenvarande, utan under den fylogenetiska
(historiska) utvecklingens förlopp uppkommen,
lifsbefordrande företeelse" (Plate). Tillpassning
är sålunda den art af variation, som går i en för
individen (arten) fördelaktig riktning. Af olika
slags tillpassningar må exempelvis nämnas följande:
Man talar sålunda om konvers tillpassning, när
organismen utnyttjar en faktor ur omgifningen till
sin fördel (t. ex. anemofili och entomofili hos
blommorna, nästepifyternas behållare),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
