Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Timmerbröt - Timmerdimension - Timmerdoning - Timmerdrifning - Timmerenhet - Timmerflottning - Timmerhus - Timmerkasern - Timmerkors - Timmerkälke - Timmerlänsa (Länsa) - Timmerman - Timmerman - Timmermansbi - Timmermansdrängen - Timmermansorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Timmerbröt, skogsh., en i ett vattendrag uppkommen
anhopning af flottade timmer, som fastnat i flottleden
och af vattnet skjutits öfver hvartannat. En kolossal
sådan bröt förekom i maj 1917 vid forsarna Örastoppen
nedanför Älfros (i älfven Ljusnan, Härjedalen),
bestående af ung. l mill. klampar. Timmerbröten
bildade en omkr. 40 m. hög jättebro öfver älfven,
så att vattnet och något timmer kunde passera. Timret
hade på detta sätt hopat sig på en sträcka af nära
l km.
Timmerdimension, skogsv., en stocks längd och toppmått
inom bark. Man skiljer mellan minsta dimensionen
och medeldimensionen. Den förra afser den gräns,
hvarunder virket ej ekonomiskt kan tillgodogöras som
timmer, den senare medeltalet af stockarnas längd och
toppdiameter på en skogsafverkning. Sällan förekommer
timmer om lägre dimensioner än 12’ (fot; 3,5 m.) och
5’’ (tum; 12,5 cm.) i topp. Det virke, som hugges i
de norrländska skogarna, understiger sällan 13’ och
6’’. Medeldimensionen torde vara 17’ à 18’ längd och
7’’ à 8’’ toppmått inom bark. Åt timmer, som hämtas från
aflägsna trakter, hvarifrån utdrifningskostnaderna
äro dyrbara, ges gröfre minimidimension, än om dessa
kostnader varit låga, enär det gröfre och dyrbarare
timret tål dyrare frakter än det smäckrare. På orter,
där småvirket trämasseved, props, brännved o. d. står
i höga pris i jämförelse med timmerpriset, där
blir äfven timrets minsta dimension gröfre, än där
småvirket står i lägre pris. Jfr Dimensionslag.
W. E-n.
Timmerdoning, skogsv., slädar för timrets
framforsling. Se Getdoning och Skogsafverkning.
W. E-n.
Timmerdrifning, skogsh., framforsling af
virke. Se Skogsafverkning.
W. E-n.
Timmerenhet, skogsh., reduktionsenhet vid beräkning
af flottningskostnader. Se vidare Flottning, sp. 648.
W. E-n.
Timmerflottning, skogsh. Se Flottning.
Timmerhus. Se Bostad och Knut.
Timmerkasern, skogsh., bostad för manskapet under
en skogsafverkning.
W. E-n.
Timmerkors, krigsv. Se Stängselanordningar, sp. 593,
med fig.
Timmerkälke, skogsh. Se Getdoning och
Skogsafverkning, sp. 1050.
Timmerlänsa (Länsa), skogsh. Se Flottning.
Timmerman. 1. Yrkesarbetare kunnig i utförande
af gröfre träarbeten för hus-, vatten- och
brobyggnadskonstruktioner o. d. – 2. Krigsv.,
det manskap vid infanteriet, som särskildt
utbildades i fält- (skans- och bro-)arbetens
utförande. Timmermansmateriel kallades de verktyg
o. d., som därtill användes. Dylik materiel fanns
redan i Karl XII:s arméer, och särskilda timmermän
omtalas mot slutet af 1700-talet till ett antal af en
på hvarje kompani. Bland dem uttogs en öfvertimmerman
med korprals grad. Sedermera fingo timmermännen
särskild uniform, med hög hufvudbonad, förskinn
och en stor yxa. De skulle dessutom ha långt skägg
och försågos, om så erfordrades, med lösskägg. Vid
paradering och defilering gingo de på högra flygeln
eller i täten. Lösskäggen afskaffades 1833 och
förskinnen 1849, hvarefter timmermännen
som utmärkelsetecken endast buro två små,
korslagda yxor af rödt kläde på ärmen och
ställdes i ledet, då de icke användes till
särskilda arbeten. Småningom råkade emellertid hela
inrättningen i glömska, tills den 1869 upplifvades,
så att vid hvarje kompani skulle finnas 4 timmermän
(de skulle 4 år kvarstå i befattningen). Särskilda
timmermanstrossvagnar med utrustning af verktyg
m. m. tillverkades. Timmermansinrättningen upphörde
1883, hvarefter de s. k. förgångsmännen, 3 för hvarje
kompani, uttogos och öfvades till 1888. Numera
utbildas allt underbefäl i de viktigaste af
timmermännens åligganden. Verktygen bäras af
manskapet och föras på trängfordonen. – 3. Sjöv.,
manskap vid Sjömanskåren (se d. o.) äfvensom
daglönare vid flottans varf. Underofficer af
handtverksafdelningen, kvartersman, som handhar
och vårdar timmermansuppbörden ombord, särskildt
tätningsanordningarna och fartygsbåtarna, kallas
uppbördstimmerman. Jfr Underofficer och Uppbördsman.
2. C. O. N. 3. H.W-l.
Timmerman, zool. Se Lamiinæ.
Timmermansbi, zool. Se Xylocopinæ.
Timmermansdrängen, zool. Se Långhorningar.
Timmermansorden, ett ordenssamfund, som 1760
infördes i Sverige af en i Livland född och i rysk,
sedermera holländsk krigstjänst anställd löjtnant
Jakob Leonhard Poppe. Denne hade i Amsterdam erhållit
rättighet att stifta "Nordiska timmermansorden" som
en förgrening af en på 1500-talet i England bildad
samt därefter till Frankrike, Holland och Tyskland
öfverflyttad orden. Det svenska ordenssamfundet
har från sin upprinnelse haft sitt säte i Stockholm
och där sedan 1788 egt en vidsträckt egendom, det
s. k. Eriksberg, belägen i Östermalms församling,
kvarteret Träskfloden, mellan nuv. Karlavägen och
Birgerjarlsgatan. Inom denna egendom kvarstår det
gamla ordenshuset, ehuru betydligt omändradt
och tillbyggdt (fig. 1). Än större förändringar
har själfva markområdet undergått genom
bl. a. afsöndringar, den förnämsta 1908 till
Stockholms stad genom köp och byte. Ett af villkoren
för aftalet var, att orden erhöll af staden
eganderätt till 25 har mark af egendomen Åkeshof i
Bromma socken utmed Mälaren, n. om Nockeby bro. Den
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
