- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
99-100

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

landsting, d. v. s. ting för ett helt landskap (land),
räfsteting (se d. o.) m. fl. I 1734 års lag bibehölls
ting som namn på häradsrätts och lagmansrätts
sammanträden och kvarstår nu, sedan lagmansrätterna
genom förordn. 18 april 1849 blifvit afskaffade, som
benämning på häradsrätternas sammanträden. Tingen
indelas i lagtima och urtima, de förra
rättens ord. sammanträden, de senare dess extra. Nu
gällande hufvudbestämmelser för de lagtima
tingen innefattas i kap. 2 § 1 Rättegångsbalken samt
förordn. 17 maj 1872 med de ändringar denna undergått
senast genom lag 4 juni 1913; härtill har man att
lägga lagen 7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden
för handläggning af vissa mål och ärenden. Den
ordning, som gäller enligt nämnda lagställe i
Rättegångsb., plägar man kalla gamla tingsordningen
och den ordning, som 1872 års förordn. åvägabragt,
nya tingsordningen. Gamla tingsordningen tillämpas i
domsagor, som bestå af tre eller flera tingslag, dock
att det ankommer på konungens pröfning, om och i hvad
mån sådan anordning af tingen, som öfverensstämmer med
nya tingsordningen, må införas i ett eller flera af
tingslagen. En utsträckning af gamla tingsordningens
tillämpningsområde kan komma till stånd därigenom,
att konungen förordnar om undantag från tillämpningen
af nya tingsordningen. Ordet ting betecknar i kap. 2 §
1 Rättegångsbalken ett inom någon af de i lagrummet
(med däri, genom k. br. 13 jan. 1757 gjord ändring)
föreskrifna tingsperioderna hållet sammanträde,
hvilket kan sträcka sig öfver en eller flera
dagar. Tre sådana ting skola hållas, ett vinterting,
ett sommarting och ett hösteting, dock att
i de landskap, där så många ting ej tarfvas, hållas
färre, efter hvad därom förordnas af konungen. Nya
tingsordningen
skall tillämpas i domsagor, som
bestå af ett eller två tingslag. Af hvad förut
sagts om gamla tingsordningens tillämpningsområde,
framgår, hurusom nya tingsordningen kan erhålla
vare sig utsträckt eller begränsad tillämpning. Med
ting enligt nya tingsordningen förstås icke ett
sammanträde, utan en serie sammanträden, som hållas
under viss lagbestämd period. Häradsrätts samtliga
ord. sammanträden under året äro nämligen sammanförda
i två grupper, skilda genom ferier under sommar och
jul, och hvardera gruppen kallas ett ting. Liksom
enligt 1734 års lag bildar på detta sätt ett ting
ett för sig afslutadt helt. De lagtima tingen
äro två: vårtinget, emellan 7 jan. och midsommar,
samt höstetinget, emellan 24 aug. och Tomedag (21
dec.). Under hvardera tinget skola hållas "allmänna
sammanträden". Antalet allmänna sammanträden är
olika i tingslag, som ensamt utgör en domsaga, och
i tingslag, som jämte ett annat tingslag bildar
en domsaga: under vårtinget sex i det förra och
tre i det senare tingslaget samt under höstetinget
resp. fyra och två; dock eger konungen, enligt §
10 i 1872 års förordn., sådan paragrafen nu lyder
enligt lag 7 maj 1918, med hänsyn till särskilda
förhållanden förordna, att i tingslag, hvarå nya
tingsordningen är tillämplig, allmänna sammanträden
må hållas till större antal och på andra dagar,
än ofvan sagts. Beträffande tiderna för de allmänna
sammanträdena har 1913 års lag frångått den ordning,
som gällde enligt 1872 års förordning. Enligt den senare
började sammanträdena på samma dagar i alla de
tingslag i hela riket, på hvilka förordningen egde
tillämpning, men numera infalla tiderna enligt ett af
tre olika, i lagen angifna alternativ, och förordnar
konungen, hvilken af dessa sammanträdesturer skall
tillämpas i hvarje domsaga. För domsagor, som bestå
af två tingslag, bestämmer konungen därjämte, i
hvilketdera tingslaget tingen skola börjas. Till
de lagtima tingen höra enligt nya tingsordningen
det särskilda sammanträde, som jämlikt § 7 i 1872
års förordn. kan hållas, ej senare än 20 juli för
vårtinget och dec. månads slut för höstetinget,
"för doms afkunnande och tingets afslutande" (det
s. k. slutsammanträdet). Om kungörande af tiden för
tings början och afslutande äro föreskrifter meddelade
i lag 7 maj 1918. – Om urtima ting handlar kap. 4
Rättegångsb. Sådant ting skall hållas för handläggning
af grofva brottmål (mål ang. häktad), om ej lagtima
ting infaller så snart, att det ej erfordras,
samt, hvad angår tvistemål, antingen då käranden
det påkallar och vill "kostnaden hålla", eller då
parterna inför rätten "åsämjas" om urtima ting. Vidare
skall urtima ting hållas för handläggning af "kronans
saker och andra allmänna mål", "där så omtränger"; om
hållande af dylikt ting förekomma jämväl bestämmelser
i en del särskilda lagar och författningar. – Litt.:
E. Kallenberg, "Svensk civilprocessrätt", I (1917).

Angående de stadganden, som innehållas i lagen
7 maj 1918 om särskilda tingssammanträden för
handläggning af vissa mål och ärenden, må följande
anmärkas. Enligt denna lag skall i tingslag,
där konungen med hänsyn till ortsförhållandena så
pröfvar nödigt, häradsrätten under eller mellan
de lagtima tingen, dock ej på eller i omedelbart
samband med allmän rättegångsdag, hålla sammanträde
för handläggning allenast af mål och ärenden af
vissa i lagen uppräknade slag. Sammanträden, som
afses i 1918 års lag, skola hållas i den ort och på
de tider konungen bestämmer. Grunden till den nya
lagstiftningen är att söka i behofvet af snabbare
rättskipning i städer, som lyda under landsrätt
eller i andra orter med mera sammanträngd befolkning,
dock att lagen ej begränsats till att gälla endast
sådana städer och orter. Vid sammanträde, som afses
i lagen, skall häradsrätten vara domför, ändå att ej
flera än tre af nämnden äro i rätten närvarande. –
Det framgår af hvad här förut sagts, att ifrågavarande
sammanträden stå alldeles själfständigt vid sidan af
och icke till någon del ingå som led i de ordningar
för häradsrätternas ord. sammanträden, som gå under
benämningarna gamla och nya tingsordningen; ej heller
ha dessa sammanträden karaktären af urtima ting i den
betydelse detta begrepp eger enligt Rättegångsbalken.
E. K.

I Finland afskaffades lagmanstingen genom förordn.
af 27 april 1868. I sammanhang därmed väcktes
förslag om permanenta domstolar på landet. Detta
förslag har ej blifvit realiseradt, utan man håller
på att utarbeta ett nytt, och häradsrätterna
sammanträda tills vidare endast två gånger om
året till lagtima ting, höste- och vinterting. På
Åland hålles lagtima ting blott en gång årligen.
E. S.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:44:06 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free