Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tingstäde - Tingstädeträsket - Tingsås - Tingui - Tingvallarna - Tingvallaön - Tingvold - Tingvoldfjorden - Tinian - Tinkal - Tinktur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tingstäde. 1. Socken i Gottlands län, Norra
häradet. 4,276 har. 501 inv. (1917). Annex till
Stenkyrka, Visby stift, Norra kontraktet. – 2. Befäst
plats inom nämnda socken. Trakten närmast omkring
kyrkan, belägen omkr. 23 km. från Visby invid
stora landsvägen från denna stad till Fårösund,
är i militäriskt afseende af betydelse. På grund af
fördelaktiga strategiska och taktiska förhållanden
egnar den sig nämligen väl till utgångs- och replipunkt
för Gottlands stridskrafter under ett eventuellt
krig liksom ock till upplagsplats för dessas förråd,
hvilka senare där äro vida bättre skyddade än i det
för anfall från sjösidan utsatta Visby. Sedan 1888
och följande år terrängrekognosceringar blifvit
af generalstaben och fortifikationen verkställda
i ändamål att vid T. dana en fast förrådsort och
stödjepunkt för Gottlands stridskrafter, framlades vid
1892 års lagtima riksdag samt vid 1896 och, på grund
af 1897 års befästningskommittés förslag, 1898 års
riksdagar k. propositioner om beviljandet af medel för
platsens permanenta befästande. Men framställningen
blef af riksdagen afslagen. Vid sistnämnda riksdag
beviljades däremot 100,000 kr. för ofvannämnda
förråds flyttning från Visby till T. Sedermera ha
erforderliga medel anvisats till såväl permanenta
som provisoriska befästningar vid T. Planen för
dessa fastställdes 14 mars 1903, hvarefter arbetena
omedelbart togo sin början. F. n. äro befästningarna
färdiga, hvarjämte åtskilliga byggnader, afsedda
för trupper och förråd, uppförts. T. är medelst en
smalspårig järnväg förbundet med Visby. Gniststation.
2. H. J-dt.
Tingstädeträsket, sjö i Tingstäde socken, Gottlands
näst största vattensamling, 4,5 kvkm., afbördar sitt
vatten genom Ireån i nära nordlig riktning. T. omges
delvis af låga myr- och skogsmarker, delvis af
odlad mark.
E. O. E-m.
Tingsås, socken i Kronobergs län, Konga härad. 15,722
har. 3,137 inv. (1917). T. utgör ett pastorat i Växjö
stift, Konga kontrakt.
Tingui, bot. Se Barbasco.
Tingvallarna. Se Thingvellir.
Tingvallaön, ö i Klarälfvens mynning, uppkallad efter
orten Thingvalla, där landstinget under medeltiden
hölls. På ön ligger nu staden Karlstad.
Tingvold, härad och pastorat i Möre fylke (före
1919 kalladt Romsdals amt), Norge, beläget kring
Tingvoldfjorden, söderut från Kristianssund. 313,32
kvkm., med 2,666 inv. (1917).
Tingvoldfjorden är en af de största fjordarna
på Nordmöre, som vid Kristianssund tränger in i
landet. Dess inre del benämnes Sundalsfjorden och
omges af mycket höga fjäll.
Y. N.
Tinian (på gamla kartor kallad Buenavista), en till
ögruppen Marianerna i västra delen af Stilla hafvet
hörande korallö, belägen på 15° n. br. och 145° 40’
ö. lgd. Areal 92 kvkm. Befolkning af "karolinier"
eller "chamorro", knappt 300 pers., som till
mycket väsentlig del lifnära sig genom jakt på
förvildad nötboskap, getter och svin. Kokospalmodling
påbörjad. – Före spansk-amerikanska kriget tillhörde
T. Spanien, och 1899 förvärfvades det af Tyskland
genom köp (se Marianerna). Ön besöktes för
60–80 år sedan och tidigare ofta af engelska och
amerikanska hvalfångstfartyg, som här samt på Saipan och
Guam (se d. o.) försågo sig med färskt kött och andra
lifsförnödenheter. Jfr H. Seidel, "Die insel T. und
ihre stellung im Marianenbogen" (i "Geographische
zeitschrift", 1914).
H. W-k.
Tinkal, kem. Se Borax.
Tinktur (lat. tinctura, af tingere, genomdränka,
färga), "droppar", farm., med., benämnes en
vanligen mörkfärgad, tunnflytande, för medicinskt
ändamål afsedd vätska, som enligt Sv. farmakopén i
allmänhet beredes på så sätt, att en viss mängd drog
i fint sönderskuret eller pulveriseradt tillstånd
öfvergjutes i ett passande kärl af glas, porslin
eller stengods med föreskrifven mängd sprithaltigt
lösningsmedel, för olika tinkturer af olika styrka
(vanligast utspädd sprit), hvarefter kärlet,
väl tillslutet, får stå i skydd för ljuset under
5 dygn och innehållet emellanåt omskakas. Sedan
"macerationen" sålunda fått fortgå tillräckligt länge,
afhälles den klara vätskan, och återstoden utpressas
skyndsamt. De båda vätskorna sammanslås sedan och
få stå l–2 dagar i stillhet, så att allt grummel
må afsätta sig, hvarefter den klarnade vätskan
hastigt filtreras genom papper i täckt tratt. Den
förvaras sedan i ett rum, där temperaturen icke
får understiga + 15°, emedan vid lägre värmegrad
en del af tinkturens beståndsdelar kan falla ut
och tinkturens styrka sålunda försvagas. Tinkturer
på vissa mer verksamma droger, såsom spansk fluga,
tidlösefrö, digitalisblad, kräkrot, Lobelia, räfkaka,
opium och strophanthusfrö, beredes genom perkolering
(se Extrakt 2) i proportionen l d. drog på 10 dlr
färdig tinktur. Vid en del tinkturers beredning
tillsättas äfven andra vätskor än sprit, såsom
syror: koncentrerad svafvelsyra i T. aromatica
acida, utspädd saltsyra i T. Ipecacuanhæ; flyktiga
oljor i T. Lavandulæ aromatica och T. Thielemanni;
ammoniak i T. Guajaci ammoniacata (se Guajakharts,
sp. 515), æther spirituosus i T. Valerianæ
o. s. v. T. antiodontalgica, tanddroppar, innehålla
ej sprit, utan bestå af andra ingredienser (se
Tanddroppar). Många tinkturer äro ofta använda
af menige man utan läkares föreskrift, såsom
t. absinthii composita ("dubbla malörtsdroppar")
mot "ondt i magen", t. arnicæ (mot svullnader
och å sår) m. fl. Mot bruket af arnikatinktur å
svullnader och sår ha varningar uttalats, emedan
denna tinktur häftigt retar öppna sår och på huden
lätt framkallar ett svårt eksem. – Man har äfven,
i synnerhet förr, benämnt hvarjehanda lösningar
af andra ämnen i sprit tinkturer, t. ex. t. jodi,
t. martis och t. martis Klaprothi, hvilka numera
kallas resp. solutio jodi spirituosa, sol. chloreti
ferrici spirituosa och sol. subacetatis ferrici
spir. ætherea; t. nervina Bestucheffi är ett annat
namn på sol. chloret. ferric. spirituoso-ætherea,
som äfven benämnts Spiritus æthereus ferratus. Af
tinkturer finnes f. ö. ett synnerligen stort antal;
af dem äro 37 upptagna i Sv. farmakopén. – Tinkturer
intagas vanligen i droppform eller teskedsvis,
blandade i vatten eller på annat sätt mildrade
i smaken, som genom spriten och äfven öfriga
beståndsdelar är skarp och brännande. Bronstinktur
är en lösning af harts i bensin eller terpentinolja,
med hvilken bronsfärg fästes på trä m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
