Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde - Tiondebod - Tiondelada - Tiondeost - Tionde penningen - Tiondesättning - Tiondetackjärn - Tionin - Tiosalter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvikker, lefvande), af smör (smörtionde,
med visst belopp af hvarje ko) samt af fisk (se
Fisktionde). Den tionde, som utgått af andra
produkter, har antingen endast gällt särskilda
landsdelar eller ock tidigt upphört, såsom tionde
af skinnvaror och jaktbyte. Prästtionden, som, där
så ej redan förut skett, enligt k. förordn. 11 juli
1862 för löneregleringsperioden utbyttes mot vissa
bestämda afgifter, kommer genom de författningar,
som 9 dec. 1910 utfärdats rörande prästerskapets
aflöning att, i den mån nya löneregleringar träda
i kraft, indragas till statsverket, mot ersättning
till kyrkofonden och därefter i stadgad ordning
afskrifvas. – Den till staten utgående afgiften
vid tillverkning af mineral o. d., bergverkstionde
(se d. o.), upphörde i allmänhet redan 1878. Jfr
Kopparafrad och Tackjärnstionde.
I Finland har tionden erlagts på samma sätt
som i Sverige och utgöres fortfarande efter
tidigare bestämda grunder, dels enligt de under
1700-talet utfärdade föreskrifterna beträffande
tiondesättning, dels (såsom i Österbotten) enligt
socknevis fastställda öfverenskommelser, dels åter
(såsom i Savolaks och Karelen) med visst belopp för
mantal. I allmänhet åtnjuter kronan 2/3 af tionden,
prästerskapet 1/3; men på Åland tillgodonjuter
prästerskapet hälften, och i Lappmarken uppbäres ingen
tionde. Prästtionden har på grund af k. förordn. 5
aug. 1886 underkastats reglering, som afsett att
efter uppskattning af det nuvarande förhållandet
fastställa tiondespannmålen till visst belopp för
hvarje lägenhet samt utbyta största delen af öfrig
tionde mot bestämd årlig afgift.
I Norge var tionden under katolska tiden mycket
omfattande och utgick ej blott af säd och jordfrukter,
utan äfven af fisk, fågel, skinn, metaller m. m.;
därjämte utgjordes s. k. hufvudtionde, som äfven
efter reformationen bibehölls i vissa distrikt
som en afgift af hvarje man, som första gången
trädde i gifte. F. ö. inskränktes tionden efter
reformationen till sädestionde, småtionde (af
smör och ost) samt fisktionde. Af dessa tiondeslag
afskaffades fisktionden enl. lagar af 20 dec. 1845,
5 aug. 1848 och 12 maj 1851. Den återstående tionden
hade enligt förordn. af 31 juli 1801 förvandlats
till fast afgift i säd eller penningar, som bestämts
genom öfverenskommelse eller taxation. Tionden var
fr. o. m. reformationen i Norge delad mellan kronan
(kongetiende), kyrkan (kirketiende) och prästen
(presttiende). Till prästtionden räknades alltid
hufvudtionden, då den utgick. Genom lag 14 juli 1897
har såväl konge- som kirketienden i Norge afskaffats,
räknadt fr. o. m. 1918. Prästtionden skall däremot
enligt en lag af s. d. bestå, dock att den skall
erläggas i penningar och jämte andra prestationer af
liknande art ingå som led i en "samlet gryndhyrde"
på egendomen.
K. H. B. L.Pf. (G. T.)
I Danmark påbjöds tionde redan af Knut den helige
och 100 år senare (1181–82) af ärkebiskop Absalon,
men mötte starkt motstånd och genomfördes slutligen
först 1443 efter det misslyckade bondeupproret i
Nord-Jylland. Den sönderföll i 3 delar: biskops-,
kyrko- och prästtionde. Vid reformationen 1536
indrogs biskopstionden till kronan som kongetionde
och öfverlämnades delvis till universitetet, skolor
och milda stiftelser, medan en stor del efter hand
öfvergick till privatmän. Detta blef också fallet med
kyrkotionden, men mot förpliktelse att vidmakthålla
kyrkorna, medan prästtionden reserverades till
prästernas underhåll. Kristian III gaf adeln
frihet från tionde för sätesgårdar, och äfven
stadsjordarna voro i regel fria från tionde,
under det att inbyggarna erlade prästpenningar
i vederlag. Urspr. erlades tionde in natura
(hvar tionde nek); men 1810 sökte man få den
fastställd till en årlig afgift antingen i pengar
eller spannmål, som betalades enl. markegång
("kapitelstakst"), och 1852 föreskref en lag denna
ordning som allmän regel. Slutligen stipulerades
1903 obligatorisk aflösning af tionde genom
kapitalisering af den årliga afgiften (25-dubbelt
belopp), i det att statskassan därtill lämnade
ett väsentligt tillskott (7/25), och en tiondebank
upprättades som mellanhand mellan betalarna och
egarna. Aflösningen fullbordades dock först 1918,
och aflösningssumman uppgick i sin helhet till 133
mill. kr.
E. Ebg.
Tiondebod l. Kyrkohärbärge (lat. granarium),
kam., förvaringsrum för den del af tionden, som ej
tillföll prästen (ej att förväxla med tiondelada
se d. o.). Tiondebodens underhåll blef tidigt en
kommunal angelägenhet. I Byggningab. 26:5 af 1734
års lag stadgades sålunda: "Der tiondebod nödig
är, bygge den alle de i socknen, eller staden,
som kronotionde utföra". Med de förändringar,
som efter hand införts beträffande krono- och
kyrkotionden (se Tionde), har detta stadgande
dock numera förlorat all betydelse. – Enligt ett
mandat af 1597 skulle i hvarje kyrkohärbärge något
säd förbli liggande för utsädeshjälp åt nödställda
jordbrukare, en upprinnelse till de för sådant ändamål
sedermera inrättade kornhusen och sockenmagasinen
(se d. o.).
C. O. M-n. (G. T.)
Tiondelada l. endast Lada l. Kornhärbärge, kam., af ålder ett af de "laga hus", som socknemännen haft
att tillhandahålla sin kyrkoherde för tiondesädens
förvaring (se Prästgårdsbyggnad). Sedan till följd
af prästlöneregleringarna enligt 1862 års förordn.
tiondesäd ej vidare behöfde inrymmas i prästgården,
förordnades 27 april 1877, att landsförsamling, där
fastställd lönereglering skett, skulle, så framt på
prästgården funnes sådan sädeslada för förvaring af
annan säd än tionden, som omförmäldes i k. resol. 10
aug. 1762, under den tid regleringen tillämpades,
vara befriad från skyldigheten att hålla tiondelada,
dock att härigenom särskilda stadganden eller aftal
ej rubbades. Enligt ecklesiastik boställsordning 9
dec. 1910 ingår tiondelada ej vidare bland de hus,
som skola finnas på präst- eller löneboställe. Jfr
Tiondebod.
C. O. M-n. (G. T.)
Tiondeost, kam. Se Ostskatten, sp. 1076.
Tionde penningen, jur. Se Hemfallsrätt och
Jus 16 (jus detractus), sp. 319–320.
Tiondesättning, förv., den officiella förrättning,
genom hvilken jord efter fastställda beräkningsgrunder
åsattes viss årlig kronotionde.
Tiondetackjärn. Se Tackjärnstionde.
Tionin [tiå-], kem. Se Lauths violett. Suppl.
Tiosalter [tiå-], kem., dels salter af
tiosyror (se d. o.), dels detsamma som
sulfosalter l. svafvelsalter (se d. o.).
K. A. V-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
