- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
143-144

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tissot, Victor - Tissot, Jules Ernest - Tis-sö - Tista - Tistad - Tistedalen - Tistel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"Gazette de Lausanne" till 1874 och företog därefter
resor i Tyskland och Österrike, hvilka länders
förhållanden efter fransk-tyska kriget han skildrade
i skrifter, som rönte ofantlig framgång i Frankrike,
men förbjödos i Tyskland på grund af den hatfulla
och smädande tonen. Bland dem kunna nämnas Voyage
au pays des milliards
(1875, många uppl.; "Resa i
milliardernas land", 1880), Voyage aux pays annexés
(1876) och La police secrète prussienne (1884, 2:a
uppl. 1886; "Polis-interiörer från Preussen", 1885).

Tissot [-så], Jules Ernest, schweizisk författare,
f. 1867 i Geneve, studerade i sin födelsestad och
i Heidelberg, företog sedan långa resor i Italien,
Tyskland och Ungern, vardt sedan tidningsman i Paris,
där han representerat den litterära kosmopolitismen
och skildrat främmande folk och deras kulturer i
romaner likaväl som i kritiska arbeten. Af hans
berättelser kunna nämnas Les cinq nuits de passion
(1893) och La dame de l’ennui (1895), af hans
litteraturkritiska verk Le drame norvégien (1892);
dessutom har han skrifvit flera reseskildringar.
R-n B.

Tis-sö, en 1,360 har stor, nästan rund
sjö i nordvästra delen af Själland, 15
km. s. ö. om Kalundborg, är mycket fiskrik
och afflyter genom Hallebyån i Stora Belt.
E. Ebg.

Tista, den nedersta, västligaste delen af
Fredrikshaldsvasdraget i östra Norge, rinner ut
från Femsjön, genomströmmar i västlig riktning den
natursköna Tistedalen och faller vid Fredrikshald
ut i Iddefjorden. T., som bildar flera vattenfall,
bl. a. Tistedalsfossen, är delvis kanaliserad. 1718
hade norrmännen uppfört en skans för Tistedals
postering, men vid öfverste Stenflychts annalkande
utrymde de skansen utan svärdsslag, hvarefter densamma
6 nov. besattes af Stenflycht, som sedan lät slå
en ny bro öfver älfven i st. f. den af norrmännen
tidigare uppbrutna. I Tistedalen stod en för
svenskarna gynnsam strid 1 aug. 1814, hvarefter bro
följande dag slogs öfver älfven. T. är namn äfven på
hela det 132 km. långa Fredrikshaldsvasdraget, som i
sydlig riktning genomströmmar östra delen af Akershus
och Smaalenenes amt och består af en rad sjöar
(Björkelaagen, 4,2 kvkm., Rödenes- l. Örjesjöen,
16,33 kvkm., Ömarksjöen, 12,11 kvkm., Aremarksjöen,
8 kvkm., Asperen 6,9 kvkm. och Femsjöen, 10,7
kvkm.) och korta älfvar, t. ex. Skotsbergelven
mellan Asperen och Aremarksjöen. Det är af stor vikt
för timmerflottningen från Akershus, Smaalenenes och
Hedemarkens amt samt Dalsland (flottningskanal är
byggd vid Otteid mellan Ömarksjöen och Stora Lee).

Tistad, gods i Bärbo socken, Jönåkers härad,
Södermanland, nära sjön Långhalsen, 12 km. n. v. från
Nyköping, omfattar, jämte underlydande i Stigtomta,
Nikolai och Råby-Rönö socknar samt det med T. sedan
1887 förenade godset Näs i Bärbo socken, 30 3/4 mtl,
med en areal af 4,000 har och ett taxeringsvärde af
1,799,900 kr. (1918). På gården finnas tegelbruk,
kvarn och såg. Hufvudbyggnaden, ett vackert, tre
våningar högt slott (33 m. långt, 14,5 m. bredt
och 12 m. högt till taklisten, 15 m. till takåsen),
uppfördes 1766–71 af frih. F. B. Rosenhane, godsets
egentlige skapare, efter ritning af öfverstelöjtnant
Hoppe, uti italiensk stil.
Slottet ligger på en hög terrass, på hvars södra
sluttning är anlagd en stor trädgård i fransk
stil. T:s historia går tillbaka till början af
1600-talet, då Bengt Gustafsson Sparre (d. 1632)
skref sig
herre till T. Genom hans dotter Bengtas gifte med
riksrådet frih. Schering Rosenhane (d. 1663), som
1651 erhöll säterifrihet för godset (då endast 2
mtl), kom T. till ätten Rosenhane. 1800 såldes det
till landshöfding F. Ulfsparre, som 1808 och 1812
öfverlät det till excellensen grefve G. Wachtmeister,
i hvars släkts ego det ännu är. Sedan 1873 eges T. af
f. d. utrikesministern och universitetskansleren
grefve Fredrik Klasson Wachtmeister, som gjort
T. till en mönstergård och dit samlat en mängd
dyrbara konstsaker och taflor, bland hvilka märkas
ett "Själfporträtt" af van der Helst samt "Kleopatra"
och andra verk af Kronberg.

illustration placeholder

Tistads slott.

Tistedalen, Tistedalsfossen. Se Tista.

Tistel, bot., är ett namn, som tillägges flera
slags örter, de flesta hörande till fam. Compositæ,
afd. Tubulifloræ, gruppen Cynareæ, med taggiga,
stickande blad och stjälkar, men egentligen släktena
Carduus och Cirsium. Dessa ha stjälkar och blad
väpnade med hvassa taggar och bära äggformiga eller
aflånga blomkorgar, hvilkas tätt tegellagda holkfjäll
ha stickande spetsar. Hos Carduus ha frukterna
hårpensel, hos Cirsium fjäderpensel. Allmän, i
synnerhet vid vägkanter, är vägtisteln, Cirsium
lanceolatum
, med långa, styfva tornar. Ett svårt
ogräs är åkertisteln, C. arvense (se fig.), som
har blomkorgarna samlade i en ojämn kvast och har
fintaggiga blad. Den högväxta, rödbruna kärrtisteln,
C. palustre, har bladen djupt parklufna och undertill
gröna samt de små, mörkröda blomkorgarna talrikt
gyttrade i stjälk- och grenspetsarna. Den är
allmän å sumpig mark. Jordtisteln, C. acaule,
däremot saknar vanligtvis stjälk, så att
den ensamma, tämligen stora blomkorgen sitter
omedelbart i midten af den rosett, som bildas af
de styfva, i starkt tornuddiga flikar pardelade
och på marken utbredda rotbladen. Borsttisteln
l. brudborsten, C. heterophyllum, är en på ängsmarker
förekommande, vacker, knappt taggig tistel, som
har stjälkomfattande och dels hela, dels flikiga
blad, hvilka på undre sidan äro hvita. Kåltisteln,
C. oleraceum, växer å fuktig ängsmark och har gula
blommor. C. diacanthum (Chamæpeuce diacantha),
elfenbenstistel, från Mindre Asien, har blad med
vanligen parvis ställda elfenbenshvita tornar och
odlas ej sällan som prydnadsväxt i trädgårdarna. –
Af Carduus har den svenska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:31 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free