- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
155-156

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Titelblad - Titelupplaga - Titeres - Tithon - Thitonos - Titi (Tito), Santi di - Titicaca - Tities - Titisfjord - Titius, Johann Daniel - Titlis - Tito, Santi di - Tito, Ettore - Titov, Aleksej Nikolajevitj - Titov, Nikolaj Aleksejevitj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(se d. o. 1 o. 2). Nederst på titelbladet pläga
anbringas tryckort, förlagsfirmans namn och årtalet
(ofta sättas tryckort och årtal på bladets andra
sida, "blankkolumnen"). Under titeln finnes ofta
boktryckarmärket anbragt; förr i tiden (på 1500-
och 1600-talen) prydde man gärna titelbladet med
granna, spatiösa träsnitt eller kopparstick. De
äldsta inkunablerna (se d. o.) sakna titelblad. –
Smutstitel kallas det blad, som i många fall sättes
framför det egentliga titelbladet för att skydda
detta samt vanligen innehåller ett sammandrag af
bokens hufvudtitel utan tryckort och tryckår.

Titelupplaga kallas en ny edition af en bok, som
består af resten från en föregående, försedd med ett
nytryckt titelblad med färskt årtal. Dylikt förfarande
är ur flera synpunkter ej att förorda.

Titeres, Titeri, Titeritéro. Se Marionett, sp. 984.

Tithon, geol., en underafdelning af den öfre
l. s. k. hvita juraformationen (se Jurasystemet,
sp 305), som har sin utbredning förnämligast i
Alperna, södra och västra Tyskland, Frankrike
och England. Materialet utgöres mest af ljusa
kalkstenar. Till tithon hör den för sin tekniska
användning bekanta Solnhofenskiffern (se Solnhofen).
Hj. Sj.

Tithonos (grek. Trdwros; lat. Tithonus), grek. myt.,
gemål till Eos (se vidare d. o.) och fader till Memnon
(se d. o.).

Titi (Tito), Santi di, italiensk målare,
f. 1530, d. 1603, tillhörde den senare florentinska
skolan, var lärjunge till Angelo Bronzino,
studerade teckning under Bandinello, men utbildade
sig hufvudsakligen i Rom efter antiken och blef
en af de enklaste och sannaste konstnärerna
under den inbrytande manierismens tid, märkligt
nog nästan utan affektation, men också med en
egendomlig rädsla för färgen. Af honom finnas
flera altartaflor, i synnerhet i Santa Croce
i Florens, en Änglakör öfver hufvudportalen i
domen, lynettbilder i stora klostergården vid
S. Maria Novella, porträtt i Uffizigalleriet m. m.
C. R. N.*

Titicaca, Lago de T. l. Laguna de Chucuyto, en
af de högst belägna större sjöarna på jorden, ligger
i Syd-Amerika, omkr. 3,810 m. ö. h., i en högdal
mellan Andernas kedjor (i v. Andes occidentales,
i ö. Cordillera real), på gränsen mellan Peru
och Bolivia. Den har en längd af omkr. 160 km. i
n. v.–s. ö., en största bredd af omkr. 60 km. och en
areal af 8,400 kvkm. Djupet är störst i närheten af
de ganska många små bergöarna i sjön och når ett
maximum af 272 m. (enligt Neveu-Lemaires lodningar
1903). Vattenmassans volym har (af Halbfass 1904)
beräknats till 730 kbkm. Vattnet är sött och
mycket klart. I detsamma lefva 7 à 8 fiskarter,
och de grunda, säfbevuxna stränderna hysa en massa
vadare och simfåglar. Sjöns strandlinje har en mycket
oregelbunden form, ty flera genom långa landtungor
afsnörda sidobäcken finnas, som endast genom smala
kanaler sammanhänga med hufvudbäckenet. Den största
bland dessa är Laguna di Uinamarca i s. (endast
5 m. djup). T. mottager talrika bergströmmar, som
medföra stora massor af grus och slam. Vattenståndet
växlar under olika år; mycket stor är afdunstningen
under den torra årstiden (april-sept.).
Aflopp är Rio Desaguadero, som från södra ändan
flyter söderut till den blott 3 m. djupa, afloppslösa
Laguna de Pampa Aullagas (eller Lago de Poopó),
belägen 3,695 m. ö. h. och utbredd öfver 2,530
kvkm. – Vid T:s stränder ligga flera byar och
städer, bland hvilka i n. v. det peruanska Puno
(omkr. 5,500 inv.), som har järnvägsförbindelse
västerut öfver "Andes occidentales" till Mollendo
vid Stilla hafvet. Sjön trafikeras af ångbåtar,
och från Uinamarcas södra sida (inom Bolivia) går en
järnväg förbi La Paz söderut. Hvit befolkning finnes
kring T. endast i Puno och några mindre samhällen;
eljest lefva där mestiser och indianer (quichua i n.,
aymará i s.). På sjöns största ö, äfven den benämnd
T., finnas storartade ruiner af ett fornperuanskt
palats och ett s. k. soltempel, vid byn Tiahuanaco
i närheten af sjön synnerligen märkliga fornminnen
(t. ex. en berömd, reliefsmyckad monolitport; se
fig. 8 i art. Fornlämningar), antagligen härrörande
från aymarás förfäder (se Stübel och Uhle,
"Ruinenstätte von Tiahuanaco", 1892). – Om sjöns
och traktens naturförhållanden se A. F. Bandelier,
"The basin of T." (i "American geographical society
Bulletin", 1905).
H. W-k.

Tities, enligt traditionen en af de ursprungliga
tre romerska stamtribus. Se Legion och Tribus.

Titisfjord. Se Tysfjord.

Titius, Johann Daniel, tysk fysiker och astronom,
f. 2 jan. 1729 i Konitz, Westpreussen, d. 16
dec. 1796 i Wittenberg, 1752 docent vid universitetet
i Leipzig och 1756 professor i matematik och fysik
i Wittenberg, är känd genom den af honom uppställda
serien för planeternas relativa afstånd från solen. Se
Solsystem.
B-d.

Titlis, ett 3,242 m. högt berg i schweiziska
Unterwaldenalperna, invid gränsen mellan kantonerna
Bern, Unterwalden och Uri. Från dess af ständig snö
täckta topp, Nollen, öfverskådar man hela alpkedjan
från Savojen till Tyrolen, den schweiziska högslätten
till Jura och Syd-Tyskland till Schwarzwald och Rauhe
alp. Bestigningen anses vara en af de lättaste och
mest lönande i högalperna. Den bestegs redan 1739 och
gällde lång tid som den högsta alpspetsen.
(H. W-k.)

Tito [-tå], Santi di. Se Titi.

Tito [-tå], Ettore, italiensk målare, f. 1859
i Castellamare utanför Neapel, studerade i
Venezia och tog starkt intryck af Fortunys
eleganta målningssätt. Han skildrar med förkärlek
venezianskt lif och venezianska typer, fiskare på
lagunen, gatscener, processioner, hvardagslifvet
på stränderna och i kuststäderna. Luxembourgmuseet
eger Badet och Chioggia. Mindre betydande äro hans
större figurkompositioner Venus’ födelse, Kärleken
och parcerna
(1909), Italien bevarar Venezias
konstskatter
(dekorativ målning, 1912) m. fl. Äfven
som tecknare har han vunnit ett berömdt namn.
G-g N.

Titov [-åff], ryska tonsättare. 1. Aleksej
Nikolajevitj T.
, f. 1769, d. 1827 som generalmajor
vid gardeskavalleriet, skref 13 operor i Mozarts
stil. – 2. Nikolaj Aleksejevitj T., den föregåendes
son, f. 1800, d. 1875 som generallöjtnant, var den
förste ryske tonsättaren af sångromanser, som slagit
igenom hos folket. Han skref äfven omtyckta danser
och marscher.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:17:20 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free