- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 29. Tidsekvation - Trompe /
179-180

(1919) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjechiska litteraturen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

Tjechiska litteraturen

180

"Lumir". Den litterära prosan och den sarkastiska
verskonsten fingo en utmärkt målsman i den snillrike
Havlicek (1821-56). Efter 1848 års rörelser
uppblomstrade vitterheten och fick sitt uttryck i
den af F r i c (1829-91) uppsatta kalendern "Lada
Niola" 1855 och "Maj" 1858 (under samma namn bildades
1887 ett tjechiskt litteratursällskap). I slutet
af 1850-talet framträdde ironi-kern Jan Neruda
(1834-91) med diktsamlingen "Hfbitovni kvitni"
(Kyrkogårdsblomster), lyrikern Vitézslav Hålek
(1835-74) med "Vecerni pisné" (Aftonkväden) och
de poetiska berättelserna "Alfred" och "Mejrima
a Husejn", Gustav Pfleger (1833-75) med den
af Byron och Pusjkin påverkade versifierade
romanen ’Tan Vysinsky’’ samt Adolf Heyduk
(f. 1835) med sina zigenarvisor. Af dessa blef
Jan Neruda den mest betydande både som prosaist
och balladdiktare i nationell stil. Höjdpunkten af
denna s. k. kosmopolitiska riktning i den tjechi-ska
poesien betecknas af de lysande namnen Julius Zeyer
(1841-1901), en romantisk mystiker, den nationelle
"panslavisten" S v a t o-pluk Cech (1846-1908)
och Emil Frida (1853-1912; se Vrchlicky), samtliga
debuterande omkr. 1874. Af dessa kan Vrchlicky
genom sitt formella mästerskap, sin universella
ämnessfär och allmänskliga receptivitet betraktas
som höjdpunkten af Böhmens hela kulturutveckling
till början af 1900-talet. Till denna skaldeskola
kunna ock räknas Eliska K r a s n o-horskå (f. 1847)
och den folklige lyrikern J. V, Slådek (1845-1912). En
fristående ställning som publicist och ironiker intar
den spirituelle J. S. M a ch ar (f. 1864), som jämte
filosofen och litteraturhistorikern T. G. Masa-ryk
(f. 1850) blef banbrytande för den s. k. realismen i
politik och konst på själfständig nationell grund. I
motsats till den kärfva poetiska lifssynen hos
Machar stå den moderna symbolism och individualism,
som fingo en af sina första målsmän i Antonin Sova
(f. 1864). Höjdpunkten af denna individuella och
mystiska lyrik betecknar Otokar Bfezina (pseud. för V
å c-lav Jebavy, skollärare i Mähren, f. 1868) med fem
tanke- och känslorika diktsamlingar: Hemlighetsfulla
fjärran rymder, Morgongryning i väster, Passadvindar,
Tempelbyggarna och Händerna (1895-1901, se A. Jensen,
"En modern tjechisk tankediktare" i Samfundet de nios
"årsbok" 1917). Bland öfriga lyriska diktare från de
sista årtiondena märkas Klastersky (f. 1866), Jaroslav
Kvapil (f. 1889), regissör vid Nationalteatern i Prag,
Karel W. Rais (f. 1859), KarelLeger (f. 1859). - Den
moderna novöllistiken och romanen i det nytjechiska
Böh-men ledde sitt ursprung från 1775, då Krame-rius
utgaf "Historie o hrabéti Jindrichovi a sVastném synu
jeho", och främjades genom Jos. Jungmanns öfv. af
Chateaubriands "Åtala" och Nejedlys "Numa Pompilius"
(af Floristan). Nationell blef den episka prosan
genom Jan z H v c z d y (pseud. för Jan J i n d f
i c h Marek, 1803-53) och . dramatikern Klicpera
(1792-1859) 1828, fullföljdes vidare af T y l (se
d. o.) och B e n e s - T f eb i s k y (1849-84),
Prokop Chocholouäek (1819-64) m. fl.

och fick sin mäktigaste, mest realistiske
representant i den synnerligen produktive A
l o i s Jiråsek (f. 1851), som med förkärlek
behandlade husitperioden och den
tjechiska renässansen vid förra sekelskiftet.
En framstående kulturhistorisk skildrare
var ock Zikmund Winter (1846-1912). Bynovellen
odlades af Karolina Svétlå (1830-99), Bozena
Némcovå (1820-62) och G a b-riela Preissovå
(f. 1862). Bland öfriga romanförfattare må
nämnas V å c l a v V l c e k (1839-1908),
Sofie Podlipskå (1833-97), Bozena Vikovå Kunétickå
(f. 1863), M. A. Simåcek (1860-1913)
och F. X. Svo-boda (f. 1860), hos hvilka den
sociala skildringen och psykologiska analysen of
verväga. Naturalismen . fick sina representanter
i Yilem M r s t i k (1863 -1912) och Josef § le
j h ar (1864-1914). En bemärkt författarinna är
R u z e n a Svobodovå (f. 1868). Dramatiken
odlades med framgång af Ladislav Stroupeznicky
(1850-92). Den moderna kritiken uppvisar flera
framstående namn: Frantisek Krejci (f. 1858),
D r t i-na (f. 1861), Sålda (f. 1868),
Arnost Prochåzka (f. 1869), lyrikern Jifi K a r
å-sek ze Lvovic (f. 1871). En humoristisk skildrare
af det kälkborgerliga lifvet är Ignåt Herr-mann (f.
1854). - Grunden till den vetenskapliga bildningen
i det slaviska Böhmen lades 1770 genom det
dubbelspråkiga vetenskapssamfundet (Gesellschaft
der wissenschaften), som 1827 började utge en
tidskrift och bildade Matice ceskå 1831. 1882
bildades ett särskildt tjechiskt universitet, och
1891 grundlades af H l å v k a Frans-Josefsakademien
för vetenskap, litteratur och konst. Språkforskningen,
grundlagd af Josef Dobrov-s k y, har att uppvisa
många framstående namn i Böhmen: Jungmann,
Safafik, Hattala, Gebauer, Sembera, Niederle,
Vondråk, Jirecek, Pastrnek (f. 1853), Zubaty (f. 1855)
m. fl. - Den moderna historieforskningen, grundlagd af
Gelasius D o b-ner (1719-90), utvecklades af Palacky
(1798- 1876) genom det monumentala verket
"Dcjiny nårodu ceského v Cechåch a v Moravc".
Han var grundläggare af ."Archiv cesky".
Historieforskningen främjades vidare af T om e k
(se d. o.), A. R e z e k (1853-1908), Karel Tieftrunk
(1829-97) samt, bland de nyaste, JosefPekaf (f. 1870,
"Déjiny Valdsteinského spiknuti", Wal-lensteins
sammansvärjning 1630-34, "Kniha o Kosti",
kulturskildringar från Trettioåriga kriget, m.
m.). På franska utgaf E. D e n i s’ de
förtjänstfulla "Fin de l’indépendance bohéme"
(1890) och "La Bohéme apres Montagne-Blanche"
(1901). - Den arkeologiska forskningen, som
indirekt främjades genom Kollårs "Slavas
dotter" och "Staroitalija slavjanskå", fick
1851 sitt centralorgan i "Archaeologické listy",
sedermera "Pamåt-ky archaeologické" (efter 1854),
och främjades i Mähren af Jan Havelka (1839-86),
som i Olmiitz grundlade "Casopis musejniho spolku
olo-muckého" (1884). Af särskildt intresse för
Sveriges historia äro B e d a D u d i k s (1815-90)
märiska arkivforskningar. Af R i e g e r utgafs
1859-74 en realencyklopedi, "Slovnik Naucny"
(1888- 1909 i 28 bd grundligt omarbetad och utvidgad
på Ottos förlag i Prag). Etnografien har främjats
ge-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:43:31 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfci/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free