Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjeleken (Tjelken) - Tjeljabinsk - Tjeljuskin - Tjelken - Tjellmo - Tjellvar - Tjemkent - Tjemdana - Tjenstochov - Tjerdyn - Tjeremissiska språket - Tjerepovets - Tjerkasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är rik på bergolja, ozokerit och salt, hvilkas
tillgodogörande är befolkningens (omkr. 1,500
turkmener) förnämsta sysselsättning.
(H. W-k.)
Tjeljabinsk, kretsstad i ryska guv. Orenburg,
ö. om Urals hufvudkedja, vid Tobols biflod
Mijas, utgångspunkt för Sibiriska järnvägen (se
d. o.) samt med järnvägsförbindelse åt v. dels
(öfver Jekaterinburg) till Perm, dels (öfver
Ufa) till Samara. Omkr. 20,000 inv. I T. har
sedan Sibiriska järnvägens påbörjande funnits
ett af staten underhållet hufvudkontor för den
frivilliga inflyttningen i Sibirien. Staden skall ha
grundlagts 1658. Liflig handel med säd och boskap.
(H. W-k.)
Tjeljuskin, Kap, nordligaste udden af asiatiska
kontinenten, ligger under 77° 36’,8 n. br. på den
efter udden benämnda Tjeljuskinhalfön, hvilken
bildar nordligaste delen af Taimyrhalfön (se
Taimyr) i rysk-sibiriska guv. Jenisejsk. Udden,
som förr kallades Nordostkap (ry. Se’vero
vosto’tjnoj), har sitt namn efter ryske officeren
Tjeljuskin, hvilken 1742 som ledare af löjtnant
Prontjisjtjevs expedition anlände dit och där
dukade under för resans besvärligheter. Den
besöktes 19-20 aug. 1878 af Vega-expeditionen
under A. E. Nordenskiöld. En udde något v. om
Kap Tjeljuskin heter efter detta besök Kap Vega.
(H. W-k.)
Tjelken, ö. Se Tjeleken.
Tjellmo. Se Tjällmo.
Tjelvar. Se Tjälvar.
Tjemkent. Se Tjimkent.
Tjendana, en af Små Sundaöarna. Se Soemba.
Tjenstochov, stad. Se Czestochowa.
Tjerdyn, kretsstad i ryska guv. Perm, vid Kamas
biflod fr. n. Kolva, v. om Mellersta Ural. Omkr. 5,000
inv., som sysselsätta sig med handel norrut, utmed
Petjora, och med byggandet af farkoster för flodfarten
på Kama. Orten finnes omnämnd redan 1472. – De
rikaste koltillgångarna i Ural finnas mellan T. och
Jekaterinburg, särskildt mellan floderna Ussva och Jaiva.
H. W-k.
Tjeremisserna, Tscheremi’sserna, ett i östra
Ryssland, särskildt i guv. Vjatka, Kazan, Ufa och
Perm bosatt finsk-ugriskt folk, som 1897 uppgafs
omfatta 375,439 pers. Till största delen bo de
på Volgas norra strand strax v. om Kazan i ett
område, som mot n. sträcker sig uppåt floden
Vjatka, samt i några mindre enklaver på bägge
sidor om Kamas biflod Bjelaja n., n. v. och v. om
staden Ufa. Från "ängstjeremisserna" n. om Volga
pläga ibland de fåtaliga "bergstjeremisserna"
på Volgas södra strand i guv. Nizjnij-Novgorod och
Kostroma skiljas som en särskild grupp. I forntiden
har tjeremissernas område mot v. sträckt sig ända
till trakten af Nizjnij-Novgorod och kanske äfven
s. om Volga gått något längre mot s. ö. än nu. De
ö. om Volga boende ha emigrerat dit i senare tider,
fr. o. m. 1600-talet. Med de imniscaris l. remniscans
o. s. v., som nämnas hos Jordanes såsom hörande till
den östgotiske konung Ermanariks undersåtar, menas
möjligen tjeremisserna. Äfven de i samma källa nämnde
merens, de ryska krönikornas merja, torde höra hit
och utgjorde, att döma af tjeremissernas namn på sig
själfva, mari, kanske t. o. m. en del af dem (se
Merier). Vid tatarernas sida stredo tjeremisserna
under tre århundraden tappert
mot de påträngande ryssarna, men måste
fr. o. m. 1600-talet småningom ge vika för
öfvermakten. Deras kristnande börjar under
1500-talet, men är ännu långt ifrån slutfördt. Mer än
fjärdedelen af dem är ännu i dag hedningar, och deras
intressanta hedniska religion, som blifvit noggrant
studerad af finska och ryska forskare, har på sätt och
vis blifvit en nationalsak och uppehålles medvetet som
ett skydd mot förryskningen genom de ryska skolorna
och de många ryska immigranterna. Tjeremisserna
äro alla jordbrukare. Biskötsel, jakt och fiske
bedrifvas flitigt. De äro ett rätt energiskt
och framåtsträfvande folk med aktningsvärd
kunskapstörst. Hösten 1917 började t. o. m. en liten
tidning på deras språk utges i Kazan. Om litt. se
Mordvinerna. Jfr äfven J. Wichmann,
"Beiträge zur ethnographie der tscheremissen" (i
"Travaux ethnographiques publiés par la Société
Finno-Ougrienne" V, 1913), A. O. Heikel, "Die
stickmuster der tscheremissen" (1915), H. Paasonen,
"Beiträge zur kenntnis der religion und des kultus
der tscheremissen" (i "Keleti Szemle" eller "Revue
orientale pour les études ouralo-altaïques" II,
1901), och U. Holmberg, "Tscheremissien uskonto"
(1914).
K. B. W.
Tjeremissiska språket bildar jämte mordvinskan den
s. k. volgagruppen af de finsk-ugriska språken
(se d. o.) och sönderfaller i två dialektgrupper,
en västlig och en östlig. Den fordom vanliga indelningen
i bergstjeremissernas (se Tjeremisser),
ängstjeremissernas och östtjeremissernas dialekter
har visat sig oriktig. Af stor vetenskaplig vikt
äro de många lånorden från en gammal form af
tjuvassernas (se d. o.) språk, hvilka visa, att
tjeremisserna stått i närmaste beröring med de forne
volgabulgarerna. Lånord af turko-tatariskt ursprung
äro i tjeremissiska språket öfver hufvud talrikare
än i något annat finsk-ugriskt idiom. Språket har
behandlats af M. A. Castrén, "Elementa grammatices
tscheremissæ" (1845), F. J. Wiedemann, "Versuch
einer grammatik der tscheremissischen sprache"
(1847) och framför allt Ö. Beke, "Cseremisz
nyelvtan" (1911). Texter (folkpoesi): A. Genetz,
"Osttscheremissische sprachstudien" (i "Journal de
la Société Finno-Ougrienne" VII, 1889), V. Porkka,
"Tscheremissische texte" (ibid. XIII, 1895),
G. J. Ramstedt, "Bergtscheremissische sprachstudien"
(1902) m. m. Ordböcker bl. a. af V. P. Troitskij,
"Tscheremissko-russkij slovarj" (1895), M. Szilasi,
"Cseremisz szótár" (1901) och i Ramstedts
nyssnämnda arbete. – Under de senaste åren ha
några unga tjeremisser, som fått högre bildning,
på sitt språk publicerat några små böcker af
profant innehåll, en kalender, en liten tidning
o. s. v. Eljest innehåller den tjeremissiska
litteraturen blott en del andliga skrifter
o. d. (nya testamentet 1821 och 1827) samt folkpoesi.
K. B. W.
Tjerepovets, kretsstad i östra delen af ryska
guv. Novgorod, vid Volgas biflod Tjeksna. Omkr. 7,000
inv. Staden är sedan länge omtalad för i trakten i
stor skala som hemindustri idkadt spiksmide. Liflig
handel utom med järnartiklar också med trä och
fisk m. m. Hufvudväg för omsättningen är Mariinska
kanalsystemet (se d. o.).
(H. W-k.)
Tjerkasi (po. Czerkasy), kretsstad i ryska guv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
